söndag 29 november 2009

Grattis svenska landslaget till GULD på NM

Var just inne på NM-hemsida och såg att Sverige behöll gårdagensledning och vann!! Grattis alla duktiga ekipage till en fin insats, bara några veckor efter det förra stordådet, silver på VM!

Globen + sjukstuga= lite träning

Har varit sjuk sen måndagskvällen så träningen har det blivit lite sisådär med, men i torsdags var jag i Södertälje och tränade med min kompis. Jag satte upp alla koner som ska finnas på en elitbana, och tränade på att hon skulle kunna sortera vilka moment som vi höll på med. Ett kort fritt följ som uppvärmning, sedan gå-rutan, avslutade vid sitt. Inkallning med stå o ligg, riktigt bra tempo och fint utförda skiften. Sen kom utmaningen, rutskicket låg nära gå-rutan, och precis som jag trodde sprang hon in i gå-rutan. Efter lite tänk och omskick hittade hon den riktiga rutan, och när hon väl sett den var det inga problem. Jag fick höra av min kompis att hon varit på en tävling där rutan låg inne i gå-rutan, det måste provas någon gång... Kan tänka mig att det var många hundar som blev brydda av det. Sen övergick jag till detaljträning av fjärren, hon flyttade ju fram på tävling, och jag var inte säker på i vilket skifte det var, men som jag trodde så var det i ligg från stå. Jag har tränat mycket stå-ligg-stå, men inte ligg-sitt-stå-ligg och det är där problemet kommer. När hon ställer sig från sitt ställer hon sig lite långt fram med framtassarna, och det kompenserar hon sedan genom att flytta fram bakbenen lite vid läggandet. Klicker hos medhjälpare och hökögon från densamma gjorde att vi fick till bra skiften tillslut. Nu vågar jag bara träna när någon tittar, det är ju så svårt att se de små rörelserna själv på långt håll, kan kanske funka med uppriggade speglar? Lite vittring blev det också, la godis vid pinnarna för att hon ska komma ner i varv, och snabb belöning för rätt pinne så hon inte byter. Kändes som om det är rätt metod just nu.
Fredagen var jag i Globen och tittade på hästar hela dagen kom hem kl 1 på natten. Upp kl6.30 för att åka till Nyköping på kurs (pust, inte frisk än...) Vi hade hundarna med oss och Imza betedde sig som hon inte gjort något roligt på 100 år, min ork var ju knapp, men en inkallning som var toppen och lite frittfölj tränade vi i allafall. Idag har det blivit ytterligare en vilodag (jag är inte kry och efter den rätt intensiva helgen behövde jag det) jag ska försöka träna lite inomhus ikväll, vittring funkar ju utmärkt att träna på köksgolvet liksom vändningar på stället (utan att se ut som en potatisskruv) och lite stegförflyttningar (jag försöker flytta många steg åt både höger och vänster så att Imza går skänkelvikning i ett lugnt och bra tempo).

tisdag 24 november 2009

På det igen!

Jag brukar ligga och analysera tävlingen, både vad som gick bra och det som gick mindre bra, natten efter tävling. Så även denna gång. Nattsömnen blir såklart lite påverkad, men jag tycker om känslan av att vakna och ha klart för mig hur jag ska gå vidare i min träning:-) Jag vet att det blöta underlaget ute som vi haft i alltför många veckor har gjort att jag inte tränat bla gå-rutan ordentligt, så att den "misslyckades" är inget jag bekymrar mig om. Även inkallnings missen vet jag kan komma när hon tycker jag låter för hård. Metallapporten skulle jag ha kastat längre, den brukar ju rulla en del, men i ridhuset bara "dog" den. Allt ska jag tänka på till nästa gång. Det som bekymrar mig är vittringen, hur ska jag få henne att våga lita på sig själv och veta att det finns bara en pinne som är rätt? Jag vill absolut inte ha in ett apporteringsbeteende som ju lätt kommer om man stressar på, jag vill inte heller att hon står vid pinnarna och "frågar" vilken som är rätt. Det jag tror att jag ska göra är att hon får sitta på tävlingsavstånd, men jag står nära och när hon har ordentligt tag så får hon massa belöning innan hon hinner släppa för att leta vidare. Vad tror ni om den idén? Om jag inte får någon rätsida på det har säkert Mona någon lösning, jag ska ju snart på kurs till henne!!
Igår var det träning i Gnesta, jag tränade korta pass med mycket fart och belöning. Gå-rutan inga problem, jag avbröt efter sittandet och belönade det. Inkallning, jättefint ställande belönade det en gång sen en hel inkallning. Hopp metall, snabbt ut, bra grepp o bra tempo in. Allt funkade precis som det borde ha gjort i söndags... Men, men vi behöver mer tävlingsrutin, så är det bara. Det var iallafall en överlycklig hund med lika lycklig matte som satte sig i bilen efter träningspasset, och det är ju bra!

söndag 22 november 2009

Debuten avklarad....

och jag/vi får både ris och ros (av mig själv). Ros får vi för att vi höll koncentrationen genom hela programmet, även efter tabbarna. Imza hade fin attityd och det vi verkligen tränat mycket på gick bra! Hon klarade även en svår ruta (avslutningen på inkallningen låg ca en meter utanför rutan) där andra mer rutinerade ekipage hade problem. Ris får jag för att jag var otydlig i sitt kommenderingen i gå-rutan (hon stod), och tog i för mycket på stå-kommandot på inkallning (hon la sig). Metall apporten tappade hon, så den rullade på utsidan hindret, och då nollade vi det. Vittringen litar hon inte på sig själv, så fram, tar rätt direkt, släpper tittar igenom de andra tar rätt och kommer in.. Fjärren flyttade hon sig lite fram. Vi har aldrig länkat mer än 4 moment, så hon var trött på slutet, och både metall och fjärr blev väl slarvigare pga det. Måste då och då träna hela program!!!
Så här blev poängen:

Sitt i grupp 10
Platsliggning 10
Fritt följ 9 snett sitt
Gå rutan 7 sitter ej
Inkallning 6 en felaktig ställning
Rutan 9.5 tempo kon
Apport dirigering 9.5 tappat tempo i avslut
Hopp metall 0 inget återhopp
Vittring 6 släpper föremål, tempo in
fjärr 8.5 flyttar fram

Summasumarum 240.5 poäng och ett andra pris och 5 plac (av 11)

Bättre poäng känns inte långt bort, så nu ska jag träna och hoppas på att nästa tävling klarar sig bättre.

fredag 20 november 2009

Träning och laddning inför helgen...

I onsdags var jag i Södertäje och tränade i regnet. Imza har fin attityd, tyvärr har det gjort att hon ibland kommer lite långt fram vilket jag kompenserar med min vänster axel, så jag ser ut som en potatisskruv i vändningar och halter. Om jag inte vrider axeln hoppar Imza naturligtvis fram, för hon är ju van att se mig sån... Ska tas tag i efter helgen... Vi körde även inkallning och nu är farten bra men ställandet är inte klockrent, träna, träna. Sen gjorde jag en vittring och hon tar FEL pinne! Panik! det har hon inte gjort på evigheter om det nu ens hänt... Vi gjorde ett antal repetitioner, med korv på rätt pinne och tillslut kändes det ok. Varför ska allt hända nu, när jag varit dum nog att anmäla till debuttävlingen i elit till helgen. Men det är väl bara som vanligt, allt skiter sig i slutet, eller beror det på att man vet att det bara inte får gå fel??? Hur som helst har jag tränat fler gånger på vittringen och det känns som det har stabiliserat sig igen. Vi får väl se.
Igår träffade jag Maria Rydkvist i ösregnet i Nykvarn, även en ny talanggruppsmedlem, Anna-Carin med Petter var där. Vi körde positiv träning, inget bråk om att sitta på leriga planer eller annat som kan störa vår uppladdning. Tävlingen i helgen är i ridhus, så det kommer inte vara väder problem iallafall. Jag fick som vanligt tips och ideer på hur jag ska fortsätta vår träning. Anna-Carin och Petter var jätte trevliga att titta på, ett ekipage med fin attityd och riktigt "drag under galosherna". Fick några tankar om hur Imza ska göras kvickare...
Annars är det träningsvila fram till tävlingen, vi har inte kommit på hur vår optimala laddning inför tävling ska se ut, så vi provar oss fram. Får se om det är en galen understimulerad hund eller en riktigt tränings/tävlingssugen hund jag har på söndag.
Jag vet att vi inte är helt klara med elitmomenten, men tävlingen ska vi utnyttja som ett träningspass och se vilka brister vi har, så att vi kan träna vidare på dem.
Jag hoppas att vi kommer ha bra attityd, och kunna hålla ihop hela programmet, men även att vi får visa lite av det vi faktiskt har tränat på också!
Det är fler talanger som kommer till samma tävling så om inte annat hoppas jag kunna få njuta av deras fina program, och ha lite trevligt hundprat!

tisdag 17 november 2009

Hur grått kan det bli??

Nu var det evigheter sen man ens skymtade solen, lockar ju inte direkt till några stordåd på hundträningsfronten.. Jag har iallafall pillat lite på både det ena och det andra och istället för att bråka på henne om att sätta sig på dyblöta planer har vi fokuserat på konskick, dirigeringsmomenten, inkallningar och vittring. Det har både hon och jag tyckt varit roligt trots att det regnar och är blött. Små korta fritt följ pass har vi gjort inomhus, men det blir ju inte någon uthållighetsträning direkt;-)
Igår var jag i Gnesta och spårade för första gången på 7 månader (fy, vad tiden går...) hon skötte sig med den äran trots att spåret inte var helt plätt lätt. Lite budföring gjorde vi också, och det är något hon gillar skarpt! Hon älskar ju allt och alla och om de bjuder på korv när man kommer blir det ju ännu trevligare!
Idag har vi varit och vallat och det går sakta men säkert framåt, hon är lugn och trygg med djuren och har bra flanker (säger de som vet). Lite köksgolvsträning har det också blivit.
I morgon ska jag till Södertälje och träna, och på torsdag ska jag träffa Maria Rydkvist, det var en månad sen sist, så det ska bli jättekul att höra vad hon tycker om dagsformen. Av henne får man alltid konstruktiv kritik och hon har massor med tips för att fixa till det som är mindre bra!

fredag 13 november 2009

Fredag den 13:nde.....

Ja, jag brukar ju inte bry mig om vidskepelser, men idag har jag haft oturen med mig. Jag har tappat bort min plånbok, och naturligtvis hade jag i morse lagt i 1000 kr i min annars alltid tomma plånbok, eftersom jag skulle köpa ett BackonTrack täcke till Imza. Jag vet att jag hade plånboken här hemma, men när jag skulle tanka i Gnesta var den borta... Det kan hända att jag lagt den på biltaket när jag åkte och att den tappats någonstans på vägen.. Det blev till att spärra kort och polisanmäla körkortet. Banken sa iallafall att det inte finns några uttag gjorda idag, så det är ju bra.

Träningen i Gnesta gick hyfsat, bra fritt följ, bra rutskick till vänster. Strul när (dumma)jag skulle skicka till höger och inte hade gjort rätt förberedelse. Efter ett antal inte så bra skick tränade vi lite annat, inkallning som var riktigt bra, lite temposänkning på sträckan från läggandet. Hopp-metall som var bra, inte blixtrande tempo men tillräckligt bra. Körde sedan en höger ruta igen på helt nytt ställe och då gick det bra. Vi börjar få kläm på dirigerings momenten även om de absolut inte är hundra än. Konskicken har blivit riktigt bra, men måste fortsätta tempoträning så de håller sig fina.
Jag vet inte när jag ska lära mig att inte tjata moment om det går bra första gången, det är ibland som om jag bara måste provocera fram fel, för att sen få "panik" när felen kommer. Vi avslutade med att de andra gjorde en platsliggning och jag gjorde sitt i grupp.Hon sitter lite för avslappnat, måste fortsätta intensitetsträningen.
Nu är min största flicka på sitt första disco, och det var skräcktema, så jag har ansiktsmålat både henne och en kompis, sen ville ju lillasyrran också va vampyr, så det var bara att måla ett barn till...

torsdag 12 november 2009

Träningskick

Igår när jag tränade på Södertäle BK så fick jag en sån där riktig lyckokänsla. Jag tränade dirigeringsapportering, hopp-metall, vittring och fjärr tävlingsmässigt, sen körde jag lite inkallning efter det. Imza var strålande, trots lite missar av både henne och mig i dirigeringsapporteringen och vittringen, så var KÄNSLAN där. Allt var enkelt och roligt! Inga problem med inkallningstempot, hon "smattrade" på alla spring delar i alla moment. Möjligtvis var hon på gränsen till övertaggad, men det gör inget just nu! Häromveckan trodde jag att hon var på väg att bli skendräktig, men det var inget som visade sig igår.

Idag har jag vallat lite på förmiddagen, och kört ett kort lydnadspass nu på kvällen. Hon är supertaggad, och vi leker mer än vi tränar. Det hände dock en liten incident, när jag tränade helomvändning lyckades jag kliva på hennes svans, och hon hoppade genast ut en bit. Jag hoppas att det försvinner lika fort som det kom.. Det är konstigt med henne, hon verkar ha tassar och svans precis överallt, och hon gillar inte när jag kliver på dom...
I morgon ska jag till Gnesta och träna med några nyfunna träningskamrater, jag hoppas att vi får det lika trevligt som vi brukar.

Nu är det dags för TV-soffan, det är vi värda...

onsdag 11 november 2009

Smått o gott

Igår började jag dagen med att åka och valla. Imzas uppfödare bor nära och jag kan åka dit och valla i princip när jag vill. Både Imza och jag är nybörjare vilket ju aldrig brukar resultera i några topp prestationer, men jag är mer ute efter att vi har kul tillsammans, och det har vi!! Godkänd vallhund hoppas jag att hon så småningom kommer bli... Det är ju riktig lyx att kunna vara ute dagtid, men nackdelen är att jag måste släpa med min bebis, som tur är är han riktigt snäll, så jag spänner fast honom i selen bak på ryggen och där sitter han nöjd och skrattar åt fåren när de tuggar lite på hans fötter:-)
På eftermiddagen körde jag ett kort lydnadspass på tomten, försökte komma på hur jag ska göra för att få henne att ta i på inkallningen, hittade tyvärr ingen klockren metod. Kasta boll bakom funkar ju, men det tycker jag känns som en lite för stor hjälp. Lägga ut ett föremål bakom henne som hon får ta efter hon kommit känns rätt bra, jag har märkt på inkallningen när vi vallar att hon kommer som ett spjut, för hon vet att hon kommer få gå tillbaka till fåren, men jag vet inte om det går att översätta till lydnaden.. Lägga en sak bakom mig går inte för då kommer vallbeteende... Inte lätt att veta hur man ska göra....

På kvällen bar det av till Södertälje och lyssna på ett föredrag om Tävlingspsykologi som Nina Svartberg höll. Mycket av det hon sa är jag medveten om, men det är alltid bra att bli påmind! Sen hoppade jag naturligtvis på henne på kafferasten och bad om lite privata råd, vilket jag fick;-)
Nina tog upp en del om att kunna tänka om när det inte blir som man har tänkt, och för mig blir träningen sällan som jag har tänkt eftersom jag oftast har ett barn och ibland två eller tre barn med när jag tränar... Alltid är det någon som behöver tröstas, eller knäppa jackan, eller knyta skon, eller..... Fördelen är att barnen lär sig visa hänsyn, de är verkligen jätteduktiga (de äldsta 2, bebisen gör ju som han vill..) och jag får lära mig att avbryta kort stund och sedan fortsätta där jag var. Imza blir väldigt störningstålig, att det dyker upp barn smygande bakom henne vid platsliggning i mörker är inget hon reagerar på. Sen har jag bra träningskompisar som inte har något emot att gunga vagn, eller bära bebis en stund, utan dem hade det varit ännu svårare!

Idag står en tur till Södertälje på agendan, för att träna lite med några kompisar, sen ikväll är det dags för Allmänlydnadsinstruktörsutbildning (oj, vilket långt ord...) här på hemma klubben.

Mitt måtto är : Allt går bara man vill!

måndag 9 november 2009

Nu blir även jag en bloggare..

Eftersom jag tycker att det är så roligt att följa kända och okända bloggare har jag bestämt mig för att ansluta till den stora skaran. Jag hoppas att någon därute kanske tycker som jag, att även om man inte personligen känner bloggaren, kan man hitta mycket matnyttigt och tänkvärt i bloggarna.