Smått o gott

Igår började jag dagen med att åka och valla. Imzas uppfödare bor nära och jag kan åka dit och valla i princip när jag vill. Både Imza och jag är nybörjare vilket ju aldrig brukar resultera i några topp prestationer, men jag är mer ute efter att vi har kul tillsammans, och det har vi!! Godkänd vallhund hoppas jag att hon så småningom kommer bli... Det är ju riktig lyx att kunna vara ute dagtid, men nackdelen är att jag måste släpa med min bebis, som tur är är han riktigt snäll, så jag spänner fast honom i selen bak på ryggen och där sitter han nöjd och skrattar åt fåren när de tuggar lite på hans fötter:-)
På eftermiddagen körde jag ett kort lydnadspass på tomten, försökte komma på hur jag ska göra för att få henne att ta i på inkallningen, hittade tyvärr ingen klockren metod. Kasta boll bakom funkar ju, men det tycker jag känns som en lite för stor hjälp. Lägga ut ett föremål bakom henne som hon får ta efter hon kommit känns rätt bra, jag har märkt på inkallningen när vi vallar att hon kommer som ett spjut, för hon vet att hon kommer få gå tillbaka till fåren, men jag vet inte om det går att översätta till lydnaden.. Lägga en sak bakom mig går inte för då kommer vallbeteende... Inte lätt att veta hur man ska göra....

På kvällen bar det av till Södertälje och lyssna på ett föredrag om Tävlingspsykologi som Nina Svartberg höll. Mycket av det hon sa är jag medveten om, men det är alltid bra att bli påmind! Sen hoppade jag naturligtvis på henne på kafferasten och bad om lite privata råd, vilket jag fick;-)
Nina tog upp en del om att kunna tänka om när det inte blir som man har tänkt, och för mig blir träningen sällan som jag har tänkt eftersom jag oftast har ett barn och ibland två eller tre barn med när jag tränar... Alltid är det någon som behöver tröstas, eller knäppa jackan, eller knyta skon, eller..... Fördelen är att barnen lär sig visa hänsyn, de är verkligen jätteduktiga (de äldsta 2, bebisen gör ju som han vill..) och jag får lära mig att avbryta kort stund och sedan fortsätta där jag var. Imza blir väldigt störningstålig, att det dyker upp barn smygande bakom henne vid platsliggning i mörker är inget hon reagerar på. Sen har jag bra träningskompisar som inte har något emot att gunga vagn, eller bära bebis en stund, utan dem hade det varit ännu svårare!

Idag står en tur till Södertälje på agendan, för att träna lite med några kompisar, sen ikväll är det dags för Allmänlydnadsinstruktörsutbildning (oj, vilket långt ord...) här på hemma klubben.

Mitt måtto är : Allt går bara man vill!