Träning för Anne Dahlin

Igår var jag och Sara med Ouzos syster Oui till Anne Dahlin för lite privatundervisning. Sara har tränat för Anne förut, men för mig var det en ny tränare. Och jag kan inte säga annat än att hennes sätt att tänka, förklara och visa passade mig som handen i handsken!
Riktigt trevligt att känna så redan efter första gången, och som ni förstår hoppas jag att det blir betydligt flera!
Hon har en fantastisk erfarenhet, och hennes sätt att få fram informationen till eleverna är bra.
Det som jag tyckte var roligt var att hon "vågade" visa med Ouzo, så att allt blev lite mer konkret. Hon var också tydlig med vad som behövde förbättras men på ett positivt och uppmuntrande sätt.

Jaha, och vad var det hos min lille prins som saknades? Jo STADGA!!! Jag vet att jag har slarvat med den träningen, eftersom jag tycker att det är så härligt med all energi och snabba rörelser som han har, men inser också att det är dags att ta tag i det nu... Så nu j-klar ska det tränas stadga! Jag vill ju att han ska tycka att det är superroligt att bara stå, på samma sätt som han tycker att det är skitballt att fara runt som en galning! Att han älskar att träna kan nog ingen ta miste på, han var som vanligt duktig på att koncentrera sig och fokusera på övningarna.
Han är verkligen helt fantastiskt rolig att träna, och jag måste inse att bara för att han kan stå still, kommer inte hans energi försvinna!

Med Imza tog jag upp det "gamla" vanliga problemet med sättande under gång, och återigen fick jag höra att det var ordförståelsen det brister på..
Det som Anne däremot lyckades med var att förklara och visa hur jag stegvis ska gå tillväga för att göra det svårare och svårare. Jag har ju annars lätt för att hoppa över mellanstegen och gå direkt från enkelt till jättesvårt, och då tappar jag ibland Imza på vägen.
Sen visade jag några stegförflyttningar ckså, och de såg bra ut, men jag använder min vänsteraxel som hjälp, och när jag var stilla med den så blev Imza lite tveksam, så här ska det tränas (bort) vänsteraxelvridningar.

Nu är det 2 veckor kvar till dubbeltävlingen i Rättvik, dessvärre är jag nästan säker på att Imza kommer börja löpa vilken dag som helst, så vi får se hur det blir med den tävlingen...
Om hon börjar löpa kommer jag ändå åka upp för att heja på Madde Daleo med fina Mick, och då får Ouzo följa med som lite miljöträning. Hur som helst tror jag att det kommer bli en riktigt mysig helg!

Kiropraktor

Igår var jag med Imza till en kiropraktor. Jag tycker att hon har haft lite diffusa problem, lite ovillig till att sätta sig bl a.
Jag har själv trott att det sitter långt bak i ryggen, och med tanke på att hennes kullbror sorgligt nog fick avlivas nyligen för ryggbesvär har jag varit riktigt orolig.
Kiropraktorn, Ingrid Schönning hittade mycket riktigt en låsning långt bak på höger sida, två kotor var inte så rörliga som de skulle. Imza blev behandlad och ska nu ta det lite lugnt med brottningsmatcher och hopp i ett par dagar.
Imza tyckte stundtals att behandlingen var skön, men hon var lite skeptisk till själva kotknackeriet. Jag hoppas på att detta ska få henne att må bättre, naturligtvis ska hon få uppföljande behandling också.
Om det har varit en orsak till att hon har haft problem med sättandet under gång återstår att se, men det är ju alltid skönt att ha fått henne genomgången. Nu håller jag tummar och tår att det "bara" är en vanlig låsning och inte har någon värre medicinsk förklaring.
Eftersom Imza ska vila fick Ouzo en ensam träningsstund idag, och jag är så glad över min lilla kille, vilka framsteg han gör när jag gör rätt! Det blev en liten kort träning på vår skaftväg, några steg fritt följ, några ingångar, sitt kvar, inkallning, platsliggningsträning och ligg-sitt. Han var verkligen super, fina lilla unghunden:). Längtar till det blir barmark och ljusare kvällar så man kan träna lite mer regelbundet!


Kan det vara någon liknande lek som har orsakat Imzas besvär kanske...

Funderingar

När jag promenerar med min lilla flock, bestående av 3 hundar, har jag full koll på hundarna, och de på mig.
Ouzo går aldrig långt bort, och är super uppmärksam på vad jag gör, så fort jag stannar kommer han i full fart och undrar vad som är på gång. Imza har också koll, även om hon ibland är lite latare och stannar på håll och ser vad jag ska göra, och Qopper är sällan särskilt många meter från mig.

När jag däremot har sällskap av någon annan människa med hundar blir mina som förbytta, tar längre rundor, och inte alls samma uppmärksamhet på mig.
Jag har funderat på vad detta beror på, är det för att "urinstinkterna" kommer fram när flocken blir större, och de blir mer jaktfokuserade, eller beror det på att de märker att mitt fokus är på den andra människan och därför tycker att jag är mindre intressant än vanligt, eller beror det på att de helt enkelt glömmer bort sig när de leker med de andra hundarna?

Hur som helst har jag börjat ta tag i det, och det är ju enkelt, några uppgifter och belöningar då och då, så är hundarna uppmärksamma på mig och väljer lätt bort de andra hundarna.

Det var en liten fundering så här på torsdagsmorgonen, nyss hemkommen från en promenad med fullt fokus på matte.


En härlig sommarbild på min lilla flock...

Det finns hopp..

Med Ouzo har jag haft det svårt att komma igång med den riktiga träningen. Vi har lekt, och byggt grunder, men sen har det liksom tagit stopp.
Jag hade privatlektion för Maria Hagström innan Nyår, och då var han mer vild än tam. Hon såg en del trevliga saker, men jag fick lite "skäll" för att jag inte hade styrt upp det ordentligt.
Det var vad som behövdes för att jag skulle sätta fart. Har varit konsekventare och noggrannare i min träning efter det och idag fick jag kvitto på att det funkar.
Idag var det träning i Kungsör som stod på schemat, och Ouzo och jag tränade ingång med stadig kontakt, några steg fritt följ, lyfta och hålla metall apport, hopp, inkallning (tävlingsmässig) och ställande i galopp.
Mina träningskompisar (och jag) blev imponerade över hans utveckling. På mindre än 2 veckor, kan han koncentrerat gå fot några steg, sitta still, komma med apport och stanna snabbt och distinkt. Superhund!!! Och detta trots mycket störningar i form av apportbockar, hundar och leksaker (förutom konerna).
Jag filmade med min uråldriga kamera och ska se om jag kan få till någon film här på bloggen...
Nu börjar tränings- och tävlingsdjävulen gnaga i mig på allvar:)
Imza tränade jag lite allmänt med, och hon var också duktig, men idag får hon sola sig i lillebrors glans.
Längtar till nästa riktiga inomhus träning, och håller alla tummar att det har lossnat på allvar och inte var en engångs företeelse....


Ouzo och hans supersöta och duktiga syster Oui

Tilbakablick och fjärrskådning

Då var det lite försenat dags att summera 2010 och blicka framåt i 2011.
Vad har hänt 2010?

Först och främst blev Imza Svensk Lydnadschampion i september.
I övrigt har jag och Imza har haft ett turbulent tävlingsår, med några dalar, men också några toppar. Inte direkt Mount Everest, men kanske Kebenekajse ändå. Jag tycker att vi har landat i elitklass (trots att vi inte tävlat alltför många gånger), och det känns som vi är väl förberedda på vad som förväntas av oss på plan.
De sista tävlingarna för året kändes Imza bra, och vi har ju sånär lyckats med vårt stora mål för 2010, nämligen att kvala till SM. Ett till resultat över 290 poäng kommer nog behövas, men det känns ändå som att det jag trodde var ett drömmål, nu är helt realistiskt:).
Vi håller tummarna för att vi får till en bra tävling till innan kvalperioden är över.
Dalarna som ibland har känts lika djupa son Grand Canyon, lägger vi till handlingarna, ingen ide att tänka mer på dem.

2010 blev också året då lilla Ouzo stormade in i våra liv, och satte fart på både det ena och det andra. Han är en supertrevlig liten herre, lättränad, glad och full av energi. Under de månaderna jag har haft honom har vi inte direkt tränat ihjäl oss, men jag ser ljust på framtiden.

Om man då ska ägna sig åt lite fjärrskådning, vad kan man då tänkas se...

Som sagt hoppas jag på att Imza och jag får vara med på SM, det skulle vara otroligt roligt att se vad vi kan prestera under den pressen i en svår miljö.
Vallhundsprovet ska vi försöka klara i vår, hon behöver lära sig höger och vänster i fårhagen, sen tror jag att vi är hyfsat redo.
Jag kan även lite suddigt se små Imza bebisar i höst/vinter, eller var det bara en synvilla???
Kval till 2012 års SM står ju självklart också på listan över vad vi ska prestera.


Ouzo ska startas i lydnadsklass 1, och mitt mål är att han ska vara klar för start i lydnadsklass 3 innan året är slut.
Det är ju alltid lite spännande att sätta mål på en unghund som inte ens kan gå fot i dagsläget, men jag tror att om jag är noga med min träning kommer vi snabbt avancera genom momenten, eftersom han har en bra grund att stå på.
Vallningen för hans del blir väl mest för mig att hindra honom att äta får och inse att det är en samarbetsövning i fårhagen, inget han ska klara själv. Lite djurkänsla och lydighet skulle inte skada...


Mest av allt ser jag mängder av rolig träning med alla duktiga hundtränare jag känner, och jag hoppas att vi tillsammans kan hjälpa varandra så att vi alla når de mål vi har satt upp.

God fortsättning på det nya året och jag hoppas att vi ses på träningar och tävlingar framöver. Utan alla trevliga tränings/tävlingskompisar vore inte hunderiet något för mig!