Nordiska Mästerskapen i lydnad

Jaha, då var två dagar i lydnadens tecken tillbringade på Stockholms Hundmässa. Jag satt mest och tittade på lydnaden, men smet iväg för lite shopping och utställningsspan. Utställning är verkligen inte min grej, men när en kompis dobermanhane blev BIR och fick visa sig i stora ringen blir även jag riktigt intresserad.

Lydnaden då, det var fantastiskt roligt att se så många superfina ekipage från alla 4länder, och de som imponerade mest på mig var Sofia Edlind och Tia som slutade på en delad andra plats tillsammans med Maria Hagström med Ylle. Sofia är inte särskilt rutinerad i landslagssammanhang, och ändå går hon in självsäkert och lotsar Tia genom alla moment på ett föredömligt sätt. Att det är ett fantastiskt duktigt ekipage visste jag sen innan, men det är ju lite annorlunda att tävla NM jämfört med en "vanlig" tävling. Stort grattis till dig, Sofia, och så klart alla andra svenska ekipage!

Vad har jag sett och lärt denna helg då? Det jag nog allra mest kommer ihåg, förutom alla fina ekipage, är att förarna är otroligt duktiga på att ta en sak i taget, och att en miss i ett moment inte ska ligga som en sten i ryggsäcken till nästa moment. De fokuserade verkligen på de poäng som fanns kvar att tävla om istället för de poäng som var missade. Mycket inspirerande! Sen såg man ju att det är en sport där ingenting är garanterat, även om det var de absolut bästa ekipagen i Norden hände det missar, bla en som reste sig från sittandet i grupp, en som reste sig på platsliggningen, någon som la sin hund utanför rutan osv... Vi är alla bara vanliga människor som tävlar med våra bästa vänner, oavsett om det är på en inofficiell tävling eller på ett NM.

En annan sak som jag tänkte på var hur olika domarna ibland bedömde, berorende på var de stod och vad de såg. Spännande att "bakdöma" och se vad mina kunskaper och iakttagelser stod i förhållande till domarna. Om jag får säga det själv var jag riktigt duktig, om jag bara koncentrerade mig. Bedömningen var hård, men rättvis, och med 4 domare är det ju svårt att komma undan även med små missar...

Shoppingen då, det blev en ny vinterjacka till mig, ett termotäcke till Ouzo, varsitt nytt halsband och koppel till Imza och Ouzo, och sist men absolut inte minst (iallafall enligt Imza), en stor rosa latex gris som grymtar så där härligt, eller kanske mer oinkar... Imza hörde den när jag bar in påsen och blev överlycklig. Den är tänkt att användas som slutbelöning, och jag hoppas att den kommer göra sitt till många glädjefyllda träningar! Halsbanden och kopplen var svindyra, så jag har tagit ett snack med hundarna, att nu får de banne mig lägga manken till så att de får behålla dem. Och faktiskt verkar hundarna (för en gångs skull) ha lyssnat, för dagens träning gick riktigt bra! Ouzo börjar bli säker på ingångar och stabilitet i kontakten, han kunde också både komma och sitta med apportbocken i munnen och Imza satte sig fort under marsch. Om jag hade vetat att det var så enkelt hade de fått nya saker för länge sedan...:-)

Ja, nu närmar sig jul och många trevliga lydnadspass, både själv och tillsammans med andra, bättre kan det väl inte bli! Snön fortsätter att vräka ner, men det går ju att träna en del inne, och sen får man ju ta det som finns, plogade parkeringar osv. Ska verkligen försöka se till att nyttja de olika miljöerna på bästa sätt, detalj träning inne och större delar av moment ute. Summasumarum kan det nog bli riktigt bra!

Kungsör och Lekeberga

I tisdags var vi i inomhushallen i Kungsör. Den var varm och fin, och alla hundar skötte sig utmärkt! Vi kommer försöka åka dit minst en gång i månaden, för att kunna träna ordentligt i vinter. Med Imza fokuserade jag på sättande under gång, eftersom hon har uppenbara problem med det, och jag har inte lyckats reda ut hur jag ska angripa problemet. I tisdags såg vi dock en sak som kan vara grunden till problemet, hon vill gärna sätta sig bakåt (typ fjärr sitt) men mentalt klarar hon inte riktigt att genomföra det. Hon hukar sig, men sen reser hon sig igen. Jag måste försöka få henne att tänka lite framåt, så att hon blir säkrare. Medicinen var alltså att inte bråka, utan bara få henne att sätta sig, och sen kastade jag köttbulle framåt. Det verkade funka bra, så det ska jag fortsätta med. Ouzo fick lite kontaktövning med störning, stadgeträning och ingångsträning, allt börjar landa i min lilla virrpanna, så det finns hopp om honom också:-)

I fredags åkte jag och Sara med Imza, Ouzo och Oui till Lekeberga för att gå vallkurs för Karin Söderberg. Hela upplevelsen där var fantastisk (lite kallt dock..), fantastisk mat i mängder, trevliga kurskamrater och sist men inte minst en super instruktör. Jag har ju aldrig blivit riktigt "biten" av vallningen, och mycket tror jag beror på att jag inte riktigt har förstått vad jag håller på med, och vilka övningar som ska leda till vad. Men i helgen fick jag allt klart för mig, och insåg att det enligt Karins metod, går att tänka mycket på samma sätt som man gör i lydnaden, och då blev det genast klarare i min lilla hjärna. Det finns 4 grundövningar som man ska klara, för att kunna klara ett VP. De olika stegen är:
1. Fösa
2. Flanker
3. Balansera
4. Hämta

Statusen på mina hundar såg ut så här, Imza kan, och är rätt duktig på grunderna, så det har jag lyckats träna bra, utan att förstå vad jag höll på med. Det som saknades var att jag inte lagt in några kommandon för höger och vänster, det fick jag lite banning för, men det ska jag ta tag i och jag tror att det inte kommer bli något större problem. Höger och vänster behövs bla för att kunna få Imza ur balans, tex när hon ska ta fåren runt mig.
Karin tyckte även att jag skulle börja med visselsignaler för fram och ligg, så nu blir det till att köpa visselpipa. Kul!!
Jag avslutade hennes helgträning med att få lite hjälp att snabba upp henne, och det svarade hon bra på! Duktig flicka!!!
Och så var det Ouzo.... Han har träffat fåren en gång tidigare, då var han sjövild, och när vi sen satte press på honom, så satte han sig ner och tyckte att vi kunde valla de där fåren bäst vi ville. Då var han 4.5 månader. Nu är han 7.5 månader, och mer än sjövild. En riktig galning skulle jag nog vilja påstå.
Han ville gärna smaka lite på fåren och att jag hängde i andra änden av kopplet störde honom inte alls. Med Imza använder jag långpiska och lina som hjälpmedel, och tyckte att det skulle funka bra för Ouzo också, men inte....
Han skulle döda långpisken, och visade inte ett uns respekt för den, linan blev han bara ännu mer upphetsad av, och triggades rejält. Vi tänkte om, och jag fick en flaska med småsten i min hand, på den reagerade han åtminstone lite. In i fållan och slå med flaskan framför honom tills han insåg att jag också var med och sen släppa kopplet. Då skötte han sig utmärkt!
Ingen tendens till att äta några får, oavsett om de sprang, eller han kom väldigt nära, det finns hopp!! En annan sak är att Imza alltid har haft snabba naturliga lägganden, det har inte Ouzo.... Jag kunde knappt lägga honom ner med all fysisk styrka jag har, han var som en brottare, alla benen spretade.. Svårt att förstå att han har snabba fina lägganden när vi tränar lydnad, men å andra sida finns det ju inga läckra får framför då heller...
Vi ska fortsätta gå i fålla, för att få honom att förstå hur man beter sig mot fåren, sen ska vi succesivt öka utrymmet, och hoppas på att vi kan komma ut på större ytor innan han är pensionär, just nu känns det tveksamt... Karin såg iallafall en hund med stil, de korta sekvenser han vallade, och hon trodde att han skulle få bra flanker. Jag hoppas hon har rätt:).
Mina vallhundar känns som de är två ytterligheter, Imza snäll och sansad, alltid lyhörd och lydig, Ouzo galen, döv och fårätande... Tur att jag fick Imza först iallafall, Ouzo är nog ingen bra förstagångs hund, men däremot kan man ju se honom som en utmaning. Hur som helst är jag supernöjd med mina bägge hundar, och inser att ett VP med Imza i vår/sommar inte ska vara omöjligt, jättekul! Ouzo ska jag se till att grunda ordentligt när jag väl fått ordning på honom, så kommer det nog ordna sig med honom också. Karin hade pratat med honom, och då hade han sagt att han önskade sig egna får i julklapp, ja, ja vi får väl se vad det blir av det...
Tack allihopa för en fantastisk helg, och extra tack till Sara som tänkte på mig när det blev en reservplats, och underhöll mig i bilen så resan inte kändes så lång!


Imza i vallartagen i somras...

Vinter

Vintern har verkligen slagit till med full kraft, idag är det i och för sig bara någon minusgrad, men det har i flera dagar varit betydligt kallare än så.. Vinterträning är ju alltid lite besvärligt eftersom det antingen är för halt eller för mycket snö. Inomhusövningar är ju bra, men det är svårt att får till hela moment, det blir ju mer detaljputs. Men, i dagarna 2 har jag haft glädjen att träna inomhus i en enorm inomhuslokal, som Madde Daleo hade fått låna! Underbart att kunna köra igenom några moment tävlingsmässigt, och att man dessutom hade hjälp av duktiga hundtränare är ju bara bonus;). Inomhus säsongen fortsätter, för i morgon åker jag, Madde och Sara Wallgren till Kungsör för att få nöjet att njuta, nä, jag menar träna, i den fina inomhushallen. Ska bli riktigt roligt! Ouzo är fortfarande helt obekymrad om miljön runtomkring, hala golv, ekande lokaler och mycket nya hundar stör inte honom alls, perfekt! Med honom kämpar jag på med ingångar, får inte riktigt till det, och stadga i både sitt och ligg. Arbetsviljan och energin är inget jag kan klaga på iallafall.

Annars har helgen gått åt till att baka hundkex och lussebullar. Barnen älskar att hjälpa till med hundkex baket, eftersom det då är fritt fram för fantasin att flöda. Vi använder PlayDough formar, så kexen kan se ut som flygplan, katter, bilar, tåg eller hjärtan. Hundarna älskar kexen, så den här sysselsättningen gillar hela familjen.


Några exempel på våra hundkexsalster...

I lördags fick Ouzo hänga med på premiärturen med hästen, han skötte sig utmärkt, höll sig på lagom avstånd, både framför och bakom hästen, så det kommer bli fler turer framöver!