Nordiska Mästerskapen i lydnad

Jaha, då var två dagar i lydnadens tecken tillbringade på Stockholms Hundmässa. Jag satt mest och tittade på lydnaden, men smet iväg för lite shopping och utställningsspan. Utställning är verkligen inte min grej, men när en kompis dobermanhane blev BIR och fick visa sig i stora ringen blir även jag riktigt intresserad.

Lydnaden då, det var fantastiskt roligt att se så många superfina ekipage från alla 4länder, och de som imponerade mest på mig var Sofia Edlind och Tia som slutade på en delad andra plats tillsammans med Maria Hagström med Ylle. Sofia är inte särskilt rutinerad i landslagssammanhang, och ändå går hon in självsäkert och lotsar Tia genom alla moment på ett föredömligt sätt. Att det är ett fantastiskt duktigt ekipage visste jag sen innan, men det är ju lite annorlunda att tävla NM jämfört med en "vanlig" tävling. Stort grattis till dig, Sofia, och så klart alla andra svenska ekipage!

Vad har jag sett och lärt denna helg då? Det jag nog allra mest kommer ihåg, förutom alla fina ekipage, är att förarna är otroligt duktiga på att ta en sak i taget, och att en miss i ett moment inte ska ligga som en sten i ryggsäcken till nästa moment. De fokuserade verkligen på de poäng som fanns kvar att tävla om istället för de poäng som var missade. Mycket inspirerande! Sen såg man ju att det är en sport där ingenting är garanterat, även om det var de absolut bästa ekipagen i Norden hände det missar, bla en som reste sig från sittandet i grupp, en som reste sig på platsliggningen, någon som la sin hund utanför rutan osv... Vi är alla bara vanliga människor som tävlar med våra bästa vänner, oavsett om det är på en inofficiell tävling eller på ett NM.

En annan sak som jag tänkte på var hur olika domarna ibland bedömde, berorende på var de stod och vad de såg. Spännande att "bakdöma" och se vad mina kunskaper och iakttagelser stod i förhållande till domarna. Om jag får säga det själv var jag riktigt duktig, om jag bara koncentrerade mig. Bedömningen var hård, men rättvis, och med 4 domare är det ju svårt att komma undan även med små missar...

Shoppingen då, det blev en ny vinterjacka till mig, ett termotäcke till Ouzo, varsitt nytt halsband och koppel till Imza och Ouzo, och sist men absolut inte minst (iallafall enligt Imza), en stor rosa latex gris som grymtar så där härligt, eller kanske mer oinkar... Imza hörde den när jag bar in påsen och blev överlycklig. Den är tänkt att användas som slutbelöning, och jag hoppas att den kommer göra sitt till många glädjefyllda träningar! Halsbanden och kopplen var svindyra, så jag har tagit ett snack med hundarna, att nu får de banne mig lägga manken till så att de får behålla dem. Och faktiskt verkar hundarna (för en gångs skull) ha lyssnat, för dagens träning gick riktigt bra! Ouzo börjar bli säker på ingångar och stabilitet i kontakten, han kunde också både komma och sitta med apportbocken i munnen och Imza satte sig fort under marsch. Om jag hade vetat att det var så enkelt hade de fått nya saker för länge sedan...:-)

Ja, nu närmar sig jul och många trevliga lydnadspass, både själv och tillsammans med andra, bättre kan det väl inte bli! Snön fortsätter att vräka ner, men det går ju att träna en del inne, och sen får man ju ta det som finns, plogade parkeringar osv. Ska verkligen försöka se till att nyttja de olika miljöerna på bästa sätt, detalj träning inne och större delar av moment ute. Summasumarum kan det nog bli riktigt bra!