Tilbakablick och fjärrskådning

Då var det lite försenat dags att summera 2010 och blicka framåt i 2011.
Vad har hänt 2010?

Först och främst blev Imza Svensk Lydnadschampion i september.
I övrigt har jag och Imza har haft ett turbulent tävlingsår, med några dalar, men också några toppar. Inte direkt Mount Everest, men kanske Kebenekajse ändå. Jag tycker att vi har landat i elitklass (trots att vi inte tävlat alltför många gånger), och det känns som vi är väl förberedda på vad som förväntas av oss på plan.
De sista tävlingarna för året kändes Imza bra, och vi har ju sånär lyckats med vårt stora mål för 2010, nämligen att kvala till SM. Ett till resultat över 290 poäng kommer nog behövas, men det känns ändå som att det jag trodde var ett drömmål, nu är helt realistiskt:).
Vi håller tummarna för att vi får till en bra tävling till innan kvalperioden är över.
Dalarna som ibland har känts lika djupa son Grand Canyon, lägger vi till handlingarna, ingen ide att tänka mer på dem.

2010 blev också året då lilla Ouzo stormade in i våra liv, och satte fart på både det ena och det andra. Han är en supertrevlig liten herre, lättränad, glad och full av energi. Under de månaderna jag har haft honom har vi inte direkt tränat ihjäl oss, men jag ser ljust på framtiden.

Om man då ska ägna sig åt lite fjärrskådning, vad kan man då tänkas se...

Som sagt hoppas jag på att Imza och jag får vara med på SM, det skulle vara otroligt roligt att se vad vi kan prestera under den pressen i en svår miljö.
Vallhundsprovet ska vi försöka klara i vår, hon behöver lära sig höger och vänster i fårhagen, sen tror jag att vi är hyfsat redo.
Jag kan även lite suddigt se små Imza bebisar i höst/vinter, eller var det bara en synvilla???
Kval till 2012 års SM står ju självklart också på listan över vad vi ska prestera.


Ouzo ska startas i lydnadsklass 1, och mitt mål är att han ska vara klar för start i lydnadsklass 3 innan året är slut.
Det är ju alltid lite spännande att sätta mål på en unghund som inte ens kan gå fot i dagsläget, men jag tror att om jag är noga med min träning kommer vi snabbt avancera genom momenten, eftersom han har en bra grund att stå på.
Vallningen för hans del blir väl mest för mig att hindra honom att äta får och inse att det är en samarbetsövning i fårhagen, inget han ska klara själv. Lite djurkänsla och lydighet skulle inte skada...


Mest av allt ser jag mängder av rolig träning med alla duktiga hundtränare jag känner, och jag hoppas att vi tillsammans kan hjälpa varandra så att vi alla når de mål vi har satt upp.

God fortsättning på det nya året och jag hoppas att vi ses på träningar och tävlingar framöver. Utan alla trevliga tränings/tävlingskompisar vore inte hunderiet något för mig!