På det igen!

Jag brukar ligga och analysera tävlingen, både vad som gick bra och det som gick mindre bra, natten efter tävling. Så även denna gång. Nattsömnen blir såklart lite påverkad, men jag tycker om känslan av att vakna och ha klart för mig hur jag ska gå vidare i min träning:-) Jag vet att det blöta underlaget ute som vi haft i alltför många veckor har gjort att jag inte tränat bla gå-rutan ordentligt, så att den "misslyckades" är inget jag bekymrar mig om. Även inkallnings missen vet jag kan komma när hon tycker jag låter för hård. Metallapporten skulle jag ha kastat längre, den brukar ju rulla en del, men i ridhuset bara "dog" den. Allt ska jag tänka på till nästa gång. Det som bekymrar mig är vittringen, hur ska jag få henne att våga lita på sig själv och veta att det finns bara en pinne som är rätt? Jag vill absolut inte ha in ett apporteringsbeteende som ju lätt kommer om man stressar på, jag vill inte heller att hon står vid pinnarna och "frågar" vilken som är rätt. Det jag tror att jag ska göra är att hon får sitta på tävlingsavstånd, men jag står nära och när hon har ordentligt tag så får hon massa belöning innan hon hinner släppa för att leta vidare. Vad tror ni om den idén? Om jag inte får någon rätsida på det har säkert Mona någon lösning, jag ska ju snart på kurs till henne!!
Igår var det träning i Gnesta, jag tränade korta pass med mycket fart och belöning. Gå-rutan inga problem, jag avbröt efter sittandet och belönade det. Inkallning, jättefint ställande belönade det en gång sen en hel inkallning. Hopp metall, snabbt ut, bra grepp o bra tempo in. Allt funkade precis som det borde ha gjort i söndags... Men, men vi behöver mer tävlingsrutin, så är det bara. Det var iallafall en överlycklig hund med lika lycklig matte som satte sig i bilen efter träningspasset, och det är ju bra!