Sista ridhusträningen

Jaha, idag var det dags för sista ridhusträningen. Det har varit bra att kunna träna inomhus denna vinter, men det har ju sina nackdelar också. Det dammiga underlaget i ridhuset har ju inte direkt främjat snabba gripanden, så apporteringsträningen har legat på låg nivå, det är tillräckligt med träning att ta de slemmiga och skitiga leksakerna som erbjuds som belöning:-)
Eftersom ridhuset är väldigt litet, ca 30 x 15 m och vi är fler som samsas, bla agilitygänget, så har det inte heller gått att få ut någon elitbana, men delarna har vi ju kunnat träna och då med bra störning i form av agilityhundar nära.

Men idag körde vi bara lite agility, jag kan ju ingenting, men har ju sett lite på andra, och jag satte helt enkelt upp en volt med 4 hinder på, och så fick hon springa runt, och jag kollade att jag kunde byta varv. Lite slalom blev det också. Sen kom "proffsen" och de satte upp en svår start (klass 3) som de hade missat på en tävling, och efter att tittat på dem och sett tekniken försökte jag och Imza oss på den också, och efter inte allt för många försök fick vi till det riktigt bra!
Det hänger ju på att jag ska visa rätt, hoppar gör hon ju mer än gärna, men tyvärr är jag hopplöst vänsterhänt, krävs mycket övning innan högerhanden kan sköta sitt jobb tror jag..

Det som är så kul att se är att Imza inte tycker det är jobbigt att göra om samma sak flera gånger när vi kör agility, men i lydnaden blir hon lätt lite "låg" om vi tar om saker. Jag vet att det självklart hänger på min egen inställning till misslyckandena. I agilityn har jag inga som helst ambitioner (kanske en liten tävling någon gång, för man kan väl inte träna utan att tävla?????), men i lydnaden ser jag varje miss som poängavdrag, jag måste se till att ändra min mentala inställning! Hur man nu gör det, inget är väl så svårt att få bort som hjärnspökena.

Hur som helst tror jag att det är nyttigt för både mig och Imza att då och då träna bara på skoj. Ska försöka tänka ut lite "lydnadsbanor" där momenten inte ser ut som i verkligheten, så att hon inte har en aning om det blev rätt eller fel, och så ska jag bara köra på! Som Eva Bodfäldt sa "Det är bara vi som läst regelboken som vet hur ett moment ser ut", och det har ju inte Imza:-)

Lyckades få bilderna från kameran till datorn, så här kommer 2 från vår härliga onsdagspromenad!