Händelserik helg

Helgen som gick var händelserik, med både trevliga och mindre trevliga inslag. Det började med att den äldsta flickan kräktes 10 minuter innan min svärmor med man (från Finland) kom till oss.

Svärmor är dock inte så lättskrämd, så det avbokades inget besök, utan allt blev som planerat. Jag har ju ett tag letat efter finska apporter, och i lördags fick jag dem hemlevererade mha svärmor.

Innan de åkte från Finland frågade de om det var något jag ville ha, jag sa att det enda jag vill ha är finska apportbockar. Svärmor är helt novis på området, men vi skickade en bild och letad upp en affär i Åbo som sålde apporter, så allt gick bra. Träapporterna såldes bara i 3-pack, men det gör ju inget, då kan man ju köra dirigeringsapportering med finska apporter. Toppen!!

Strax efter svärmor med man kommit åkte jag och Imza på kurs för Eva Bodfäldt. Kursen skulle främst handla om koncentration, inget vi har några jätteproblem med men jag är allmänt kunskaps törstande och tycker det är kul att höra vad olika kloka människor har för tips och ideér.

Kursen var som väntat kul och jag fick lite nya vinklingar på saker. Det vi nog pratade mest om var hur viktigt det är med fungerande belöningssystem, och utan att sätta namn på det har jag spontant gjort rätt mycket av det, men nu ska jag lära och länka olika belöningar, och se till att jag blir tydlig vilken belöning som är ok att få, och vilken Imza måste vänta lite till på.

Eva hade 4 olika belöningar, beröm (röst och klapp), bus (talar om för hunden att det finns något att hämta hos föraren), varsågod (externbelöning) och slut (talar om att träningen är slut, och det är "belöning" nog). Jag har varit dålig på busbelöningen, och jag tror att om jag börjar använda den, så kommer det kanske lösa lite tempo "problem" i inkallningen. Vi får se! Sen tryckte hon på det som jag redan vet, men aldrig följer... Om det blir rätt första gången, upprepa inte! Jag vet ju att det är så det är, men jag har så svårt att hålla mig.. Och med en så känslig hund som Imza, blir det ännu tokigare, för om vi gör om ett moment, så tror hon att det var fel första gången, och försöker ändra sitt beteeende, och det leder ju ofta till att det blir fel andra eller tredje gången... Jag ska sluta vara orättvis mot henne...

Medan jag var på kurs var det dags för dotter nr 2 att kräkas. Båda kräktes varsin gång, och var sen lite trötta, men åt och mådde bra.

Söndagen ägnades en stund på morgonen åt min projekthund, och sedan umgås med svärmor och hennes man. Hennes man började rida när han var 50 år, och blev helt såld på det, så nu har han egen häst, och tillverkar egna lädersaker, till min häst har han gjort ett jättefint sidepull, och nu hade han med sig en westernsadel som han tillverkat till sin häst.

Allt är handsytt och han stämplar fantastiskt fina mönster i lädret. Naturligtvis ville han komma och se min häst och prova sin sadel på honom. Jag har ju en nyligen inriden unghäst, som tål det mesta, så det var inga problem att lägga på sadeln, och spänna gjordarna.

Jag såg på Loke att han var lite skeptisk mot den bakre gjorden som finns på westernsadlar men inte på vanliga, men han protesterade inte. Jag satt upp och red en kort bit, det kändes nog lika konstigt för mig som för Loke med den nya sadeln. Sen ville lilla dotern rida, så hon fick rida hem den lilla biten. När vi kom till stallet, ville naturligtvis sadeltillverkaren himself prova, jag sa att jag var skeptisk, men han envisades. Han är rättså tung, så när han skulle kliva upp, snurrade sadeln lite, och Loke fick spel och betedde sig som en riktig rodeohäst, jag var glad att ingen satt på hans rygg....
Efter en liten stund kunde jag lugna ner honom, och vi fick av sadeln. Min "svärfar" hade aldrig sett en häst bocka som Loke, och jag fick vatten på min kvarn, jag känner min häst bättre än någon annan. Som tur var hände det inget med varken häst, människor eller sadel, men nästa gång någon vill hitta på något med Loke som jag känner mig tveksam till ska jag stå på mig!

Vad tyckte Imza om apportbockarna? Träapporten tog hon utan att tveka, men metallapporten var hon lite mer skeptisk till, men hon tog den iallafall. Nu ska vi variera metallapporter, så att hon förstår att det inte spelar någon roll hur de ser ut, utan det är bara att hämta det som kastas...

I natt var det dags för lilleman att kräkas en gång, men han mår bra igen. Vi får väl se hur länge jag klarar mig, oddsen börjar kännas dåliga....

Som sagt, ännu en intensiv helg till ända, och igår tränade jag lite på Södertälje BK på min lunch (jobbade), skickade typ 10 konskick, och blev irriterad för att tempot gick ner, hur korkad får man vara....?

Vittringen har jag kommit på att jag tror inte Imza är säker på vad hon ska göra, så nu satsar jag på att bara ha 2 pinnar, och se till att träna det så ofta som möjligt. Fick väl till 4 träningar i går kväll och alla klockrena! Hoppas det är erfarenheten som spökar, så att vi kan få ordning på det momentet också...

Tack Madde för Imza passning både före och efter träningen!