Och igår var det min häst, eller egentligen dressyrtränaren jag rider för regelbundet. Loke (min häst) har tendenser att inte vilja göra det jag vill när vi kommer till en kravfas.
Han är gudomligt snäll, men även han kan sätta sig på tvären..
Den första metod vi har prövat en längre tid, är att jag ska fortsätta driva när han backar och gör diverse andra krumsprång. Jag har inte den styrkan i min ridning och har blivit fegare än sist jag red in en unghäst för sådär 25 år sedan..
Detta har resulterat i att jag lättar på tygeln, och mesar till mig. Jag förklarade detta för Birgitta, så då provade vi en annan metod, nämligen att om han dummar sig så snurrar vi, när han släpper efter går vi framåt igen. Det här sättet att rida besvärliga hästar har jag gjort förut, men hade helt glömt av det..
Igår på vår 45 minuterslektion snurrade vi nog 30 minuter och red ordentligt i 15, men vilken skillnad! Jag känner mig helt trygg i det jag gör, vilket innebär att jag orkar/vågar få igenom det ordentligt!
På slutet var Loke löddrig av svett, men kunde gå riktigt fint även i höger varv. Nu har jag fått hemläxa att göra det här varje dag i en vecka, så vore det väl attan om vi inte kom över den här tröskeln också! Tur att jag fortfarande har semester, så det hinns med bland allt annat som ska göras:)
Jag har haft Loke sedan han var 6 månader, och vi har gått igenom ett antal diskussioner förut, med mig som vinnare. Skillnaden är att då har jag stått tryggt på marken, och då är det ju inga problem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar