Året som gick 2009

Nu har jag försökt att komma på alla minnesvärda saker från 2009, och ska försöka sammanfatta det så jag har det på pränt. Summasumarum känns det som om jag har hunnit med rätt mycket under året, somliga tycker kanske jag gör för mycket, men det ligger i min natur att vara aktiv från tidig morgon till sen kväll och sen stupa i säng..
I slutet av januari föddes vår lilla pojke, han har ju två systrar som är 4 och 6 år äldre så han känns som en liten sladdis. Jag hade redan när han låg i magen bestämt att han skulle vara en glad kille som tycker om att titta på mamma när hon tränar hund och håller på i stallet, och tänk, precis så blev det. Han måste vara en av världens gladaste bebisar, oavsett om han sitter och tittar på eller kryper runt eller sitter i selen på ryggen, är "smilet" alltid på plats. Sen måste jag också ge en eloge till hund- och hästkompisar för att de alltid ställer upp och roar honom när det kör ihop sig, så att jag kan avsluta det jag håller på med. De stora tjejerna vet ju spelets regler, inte störa medan mamma tränar, om man inte har gjort sig illa förstås!
Sen har jag ju min unghäst som jag rider in, han fick ju lite vila från ridning men inte från hantering, medan jag var höggravid och nyförlöst. I april började jag sitta på honom igen, och sedan dess har det gått från klarhet till klarhet. Rida ut skogsturer själv, i alla gångarter är inga större problem, och sedan i somras försöker vi gå upp till ridskolan en gång i veckan för miljöträning och få rida på en bra ridbana. Även det har gått över förväntan, så nu tror jag att min "insuttna" häst numer kan klassificeras som "inriden". Jag vill lova att det är en speciell känsla när allt är "klart" med en häst som man haft sen han var 6 månader. Allt han har varit med om har jag gjort! Nu ser jag fram emot många långa mysiga år tillsammans!
Sist men absolut inte minst ska jag försöka sammanfatta mitt och Imzas otroligt lärorika år. I slutet av 2008 tog vi LPII och i och med min enorma mage tog vi lite välförtjänt vila efter det. Vila för oss innebär någon slags träning minst en gång om dagen... Jag sökte till första omgången av Talanggruppen i SBKs regi, och kom med. Vi var på ett läger i Kil i början av maj, tyvärr visade sig inte Imza från sin bästa sida, jag vet inte om det kan bero på att jag hade satt på henne Exspot, hur som helst var hon "låg" och inte särskilt arbetsvillig. Jag var väl kanske inte heller på topp, lämnade min helammande 3-månaders pojke hemma, och höll tummarna för att han skulle ta flaskan...Sovit en hel natt hade jag inte gjort på ett antal månader, men jag resonerade ändå "friskt vågat hälften vunnet". Och jag ångrar inte att jag var med i Talanggruppen, jag har lärt känna så mycket trevligt folk och sett så många fina ekipage! Massor av trevliga levande målbilder! Efter lägret rekommenderade Anders mig att kontakta Maria Rydkvist, och det blev en vändning i min och Imzas träning! Till dess hade jag tränat Imza i princip helt själv, inte haft någon kontakt med duktiga hundfolk, och hade väl kommit lite till en gräns för vad vi klarade av själva, inte minst min inställning till de svårigheter som dök upp. Maria kom med massa bra tips, både på att finslipa moment och att träna upp Imzas engagemang, utan Maria hade vi kanske stått still och stampat än... Maria och jag tänker väldigt lika, men hon har en förmåga att tänka ytterligare ett steg, och det är det som gör skillnaden! Jag debuterade 3:an i mitten av maj, men med en 0:a på vittringen slutade den med ett andrapris. Nästa tävling gick bättre, i början på juni slog vi till med 283,5 poäng och känslan var riktigt bra! Nästa tävling var Talangtävlingen i Värnamo, den vann vi på 267 poäng, och enligt Anders Kjernholm hade vi dagens bästa fria följ! Det var 30 grader varmt och blåste så det var inte helt lätta förhållanden, domarna hade även fått instruktioner att vara extra kritiska i sin bedömning, så jag känner mig så här i efterhand rätt nöjd ändå. I slutet av augusti var det dags för Talangtävling igen, i Kista den här gången. Även där vann jag, på 286.5 poäng, och de som tittade på sa att det såg bra ut, själv kändes det som om hon var lite splittrad. Ett par dagar senare fick jag beskedet att jag inte direktkvalificerat mig till Talanggruppen, och jag tyckte inte att jag hade något att visa som de inte sett på tävlingen så jag bestämde mig för att inte söka igen. Senare har jag förstått att det nog inte hade varit omöjligt att komma med om jag sökt igen, men, men. Hösten gick med träning med sikte på elit debut i slutet av november. Tävlingen gick hyfsat, de flesta missarna får jag ta på mig, och det som vi lagt mycket fokus på (rutan och apport m dirigering) funkade bra, 9.5 på båda dessa. Det slutade med ett andrapris, men jag kände mig nöjd och vet att betydligt bättre resultat finns inom räckhåll!
Tack alla som stöttat mig och gett mig ork när saker har gått emot mig under året! Och tack alla som sett våra framsteg och lärt mig nya saker. En sak som ligger högt upp i mitt medvetande är Mona Kjernholms ide, allt går att träna, oavsett om det är tempo, engagemang eller lek. När hon sa det öppnades nya dörrar i mitt sett att tänka träning!
Nu samlar vi oss för att se framåt mot nya utmaningar och framgångar under 2010!