Ylva, Imza och Olli

God fortsättning på det Nya Året!

2012-01-02T17:27:00.000+01:00

2011 har varit det jobbigaste året hittills i mitt liv, men det har också innehållit mycket glädje och utmaningar. Allt det jobbiga lägger jag till handlingarna och tittar istället tillbaka på det som har gett mig energi och glädje.

Några extra roliga och utmanande saker jag och Imza har gjort är bl a debuterat på SM, vilket jag tyckte vi klarade helt ok. Slutade på en 25:e plats, och fokus låg på glädje och samarbete, och det skötte vi fint. Sen borde man kanske ha fokuserat lite mer på momenten i svår miljö, men det tar vi nästa gång.

Vår andra utmaning var VP. Jag har ju vallat lite då och då (läs ett par gånger i halvåret) med Imza, men när jag anmälde oss till VP insåg jag att det krävdes lite mer träning än så. En månad före start började vi fokusera på vallningen och körde 3-4 pass i veckan, och framstegen kom som på löpande band, så andra dagen på VP hade jag en skön känsla i kroppen när jag stod vid stolpen, och vi lotsade varandra genom banan, och från att haft känslan av ”en blind leder en blind” så hade vi båda koll på vårt ansvar, och det slutade med att vi hade bäst poäng av alla helgens VP ekipage, totalt 97 av 100.

En annan rolig sak som hände 2011 var att Olli kom till mig! Han lyckas fylla det enorma tomrum som min älskade Ouzo lämnade efter sig, och på bara ett par månader har Olli gjort framsteg som jag inte trodde var möjliga! Han är en underbar, galen, energisk unghund, som aldrig får nog av något. En hund i min smak… Från att inte förstå sig på bollar, dragkamp och samarbete är han nu en mästare på allt detta. När vi kommer till klubben springer han i full fart in på appellplan och ställer sig i mitten och väntar på att leken ska börja. Några saker har varit svårare än andra för den lilla herren, t ex sitta och ligga still, men det börjar lösa sig så smått. Apportbocken har också varit lite trögare än det andra att få honom att förstå, men nu kan han både sitta med den i munnen, och hämta den, så det går åt rätt håll.

Vallningen kommer jag förhoppningsvis komma igång med i vår, och jag tror att Olli kommer vara riktigt fin där också.

Jaha, och hur ser 2012 ut? Med förra året i minnet inser jag att det inte är lätt att förutspå vad som kommer hända, men någon slags plan måste man väl ändå ha.
Mina förhoppningar är:
-Att jag och Imza kvalar till detta och nästa års SM, och helst utan att passera reservplatsen
-Att jag och Olli kommer igång på lydnadstävlingar, och att han ska vara klar för eliten innan året är slut
-Att Olli blir godkänd vallhund
-Och sist men inte minst, att året ska innehålla massa trevliga träningar och kurser med alla fantastiska hundtränare jag lärt känna genom åren, utmaningar och framgångar i lagom mängd, och även tid till att umgås med alla som inte riktigt är så hundfanatiska som jag;-)

Olli, världens bästa brorsa!

2011-11-07T18:59:00.000+01:00

Nu har Ouzos kullbror varit hos oss i snart 1 månad, och vad vi gillar den killen allihop!

Ser han inte sådär härligt galen ut?!

Han vill så mycket, och jag gör allt jag kan för att styra våra framfarter åt rätt håll. Det tog bara några dagar tills han hade förstått att det lönade sig att vara runt mig, och nu leker han fint med både bollar och kampleksaker, även om vi jobbar vidare på det också.
Sitta på vänster sida med kontakt och viss störning går bra, första steget fot går för det mesta bra, sitt kvar har vi lite trassel med, han lägger sig gärna.
Apportbocken håller han i ett par sekunder, och inkallningen går som smort.
Snabba lägganden har vi också haft på agendan, och vid sidan av allt detta tränar vi mycket grundövningar, byta föremål, snabbt ut mm.

Han är otroligt träningssugen och min största utmaning just nu känns som om det är att inte träna för länge, för även om hans vilja finns så måste jag ju se till att han inte blir alltför trött i huvudet om det ska vara kvalité på hela passet.

Rent allmänt är han en super social och glad kille och älskar mina barn lika mycket som de älskar honom. Med tre barn i familjen och alla deras kompisar måste mina hundar trivas med full fart!
Lite fysträning för Olli har jag också påbörjat, vilket är vansinnigt enkelt eftersom han tar i i allt han gör, även där känns det som om min utmaning är att bromsa i rättan tid.

Olli kom som en skänk från ovan i precis rätt tid, ibland undrar man om det verkligen bara är slumpen...
Tack alla inblandade för att jag fick förmånen att ha världens bästa Olli hos mig!

Nu längtar jag till i vår när jag ska gå kurs för Helene Lindström och Sofia Edlind, men till dess hoppas jag att vi har kommit ytterligare en bit framåt!

EmenEms Imza Godkänd Vallhund!

2011-10-10T06:50:00.000+02:00

I helgen var jag och Imza på VP i Sorunda. Våra absolut första trevande försök som vallhund resp vallhundsförare. Vallningen har alltid varit en trevlig hobby för oss som vi sysslat med när vi haft tid, och som ni säkert alla vet så är just tiden en bristvara för de flesta av oss. Jag har alltid sett det som att en blind leder en blind när jag och Imza vallar. jag vet hur min målbild ser ut, men hur man kommer dit är jag inte säker på.
Vi har provat själva mestadels, men då och då har jag bett Mickis titta på oss och då fått handfasta råd hur jag ska gå vidare.
I somras var jag och tittade på när ett par kompisar gick sitt VP, och bestämde mig för att lägga in en extra växel på det här med vallning.
Jag insåg fort att valla en gång var fjärde månad inte kommer att räcka... Jag tog kontakt med Carina på Agdala, och fick grönt ljus för att valla på deras får. Så den senaste månaden har jag vallat ca 3-4 gånger per vecka, och vilken skillnad det har blivit på Imza!
Min lydiga lilla hund har fått lite j-vlar anamma, och för första gången i hennes liv måste man ha lite tummen i ögat på henne. Carin tog även med mig och Imza på VP träning till lammen på Eknäs, vilket var en super erfarenhet. I onsdags hade vi VP genrep hos Mickis och alla hundar skötte sig bra, Imza var lite olydig och "het", men skulle nog ha klarat ett VP på den prestationen, så jag var nöjd. Så kom då lördagen, startnummer 8 gjorde att jag alltför snart stod vid stolpen och skulle tävla vallning för första gången. Imza hade sett de "förbrukade" fåren, och hade dragning ditåt. Jag lyckades hålla henne kvar på banan, hon var på väg upp i skogen, men sen gick allt lite fort på upptaget, och fåren blev springiga, kom på fel sida stolpe, och höll på att springa ifrån oss. Jag skickade Imza på en flank så någon fösning blev det inte. Resultatet blev 69 poäng, men eftersom vi nollade fösningen blev vi Imza inte godkänd.
Efter tävlingen åkte jag till Mickis och tränade fösning, fösning och lite mer fösning. På slutet kändes hon betydligt säkrare än vad hon gjort tidigare. En natt utan allt för mycket sömn, däremot hade jag gått igenom VP:t i huvudet 100 gånger.
Dags för söndagens start. Två saker ekade i mitt huvud som Mickis hade sagt till mig, håll fåren lugna och ha en plan. På söndagen fick Imza inte någon chans att se de förbrukade fåren, utan bara se hunden innan oss när han hämtade fåren, sen bakom en skärm, tills de tog fram våra får. Imza var supertaggad, och när vi ställde upp vid stolpen sa jag åt henne att nu var det på allvar...
Skickade vänster, hon gick ut fint som hon brukar, fåren börja springa innan hon var uppe på tolv, men hon höll sin linje, så hon fick gå ända upp, sen la jag henne, sa åt henne att gå fram och hon gick lugnt och fint. Fick fåren runt mig åt rätt håll och Imza påbörjade fösningen som såg riktigt bra ut, sen flöt resten av banan på, och fållan som de hade gjort lite klurig med öppningen på baksidan, med draget bakåt från fållan, gick också som det skulle. i fållan sköter hon sig alltid, ut från fållan och kontroll på fåren. Slut.
Gick fram till domaren, och han frågade lite undrande om jag verkligen inte hade blivit godkänd dagen innan. Sen frågade han om jag trodde jag var godkänd nu, och jag mumlade något om att det hade känts rättså bra..
Sen överöste han oss med beröm, han sa att det var bättre än skolboken, det bästa han sett någonsin, både hunden och jag var fantastiska mm mm. Jag började gråta och var så otroligt glad över hans fina ord! På alla 25 år jag har tränat och tävlat hund har jag aldrig fått den här typen av beröm. Gick tillbaka till min stol på små moln...

Här kommer poängen:

Utgång 20 av 20 , snyggt, perfekt
Upptag 10 av 10
Framdrivning 9 av 10
Fösning 8 av 10
Drivning 20 av 20 , snyggt
Fålla in 10 av 10 , perfekt
Fålla ut 10 av 10

Summa 97 av 100

Domarens kommentarer: Stabil, härlig eyedog, naturhämtare med naturligt avstånd. Föredömligt god djurhantering. Imponerande. Dig vill vi se mer av!

Ja, vad säger man.. Jag som hade tänkt att bara hobbyvalla om hon blev godkänd, men jag kanske ska våga mig ut på någon IK1 så småningom.

När jag fick tillbaka stämplad stamtavla och protokoll fortsatte domaren överösa oss med beröm, när jag sa att jag var total nybörjare på det här sa han att jag var en naturbegåvning. Den här upplevelsen har definitivt gjort att jag har blivit några centimeter längre ;-).

Nya tag..

2011-09-05T11:42:00.000+02:00

Livet går vidare, och för varje dag känns det lite lättre, även om saknaden fortfarande är enorm. Hade redan tidigare anmält Imza till några tävlingar, och funderat mycket på om jag skulle orka tävla eller inte, men kom fram till att jag mår nog bäst av att köra på. Det är ju alltid roligt att tävla och träffa alla gulliga medtävlare och funktionärer. Så igår var det dags, samling på EHDK kl 10.30. Åkte hemmifrån vid 9 så gott om tid. Allt gick bra ända till sista biten till klubben. Stannade och frågade folk om vägen men lyckades ändå inte hitta.. 10.27 började jag känna mig lite halvstressad. Ringde en funktionär, som via telefon hjälpte mig rätt. Hon sa även att det inte var någon brådska, 3:orna var inte klara än.. Skönt.. Så kom jag äntligen fram ca 10.40. Lottningen hade de väntat på mig med, så jag drog nr 2 av 6. Hann rasta Imza innan gruppmomenten, och på dem fick vi fullt. När det började dra ihop sig till vår tur tog jag Imza ur bilen, och hon kändes pigg och glad. Summasumarum skötte vi oss på plan, det enda som vi har lite negativa vibbar till är gå-rutan, men den lyckades den med, även om TL kom fram efter tävlingen och påpekade att det var det enda som han tyckte vi brast lite i glädje på. Jag tycker jättemycket om att få konstruktiv kritik, särskilt om den levereras på ett trevligt sätt som Leif Wärme gjorde igår, tack!

Här kommer poängen:

Sitt i grupp 10
Platsligg 10
Fritt följ 9
Gå-rutan 9.5
Inkallning 9.5
Rutan 9
Tre apport 9.5
Metallapport 10
Vittring 9.5
Fjärr 9

Resultat: 302.5 poäng och första placering.

Är så glad att vi för första gången passerade 300 poängsgränsen, eftersom det har varit ett mål. Nu hoppas jag på några till bra resultat så vi får vara med på SM 2012 också;-)

!

Anledningen till att Imza gick bra tror jag är att all min oro för Ouzo nu har släppt, det är inte lätt att träna en hund när man vet att den andra mår dåligt både psykiskt och fysiskt. Ovisshet är det värsta tycker jag, nu kan jag sörja det som varit och gå vidare i livet, vilket också gör att jag blir en betydligt duktigare tränare/förare åt Imza, och det är ju nog så viktigt.

En sorgens dag...

2011-08-31T08:58:00.000+02:00

Har inte bloggat på länge, mycket beroende på att Ouzo har varit halt, och det har tagit mycket energi av mig.. Den 15 augusti fick jag äntligen tid hos en veterinär som kollade igenom honom och konstaterade (precis som jag) att det satt i bogen. Efter en grundlig röntgen kunde det konstateras att han hade en rejält stor OCD i höger bog. Efter det började jag sörja.. Jag förstod inom mig att det var något som var riktigt fel. Ouzo var lika glad och galen som vanligt, men jag såg att han avlastade benet så fort han var stilla. Jag köpte en bur av största modell för att han skulle kunna ha det bra (så bra som möjligt) medan han var tvungen att vila. Varje gång jag tog Imza och han fick vara kvar skrek han av ledsamhet, han ville också träna! Och hur det känns i mitt hjärta kan ni kanske förstå, man vill ju bara tala om för honom att det är för hans eget bästa. Han kunde inte ens vila i buren, jagade dammsugaren, pussade barnen och satte upp framtassarna i burtaket och drog ner dem så det ekade i hela huset.
Så igår var det dags för operation, veterinären såg knappt att han haltade, så då tändes ju direkt hoppets låga. Jag talade om för veterinären att Ouzo inte kan vara ren sällskapshund, eftersom jag är vet att han aldrig kan ta det lugnt och därmed alltid kommer ha mer eller mindre ont.
Vid halvtvå tiden igår kom det där hemska samtalet som man fasar för, veterinären talade om att det var en riktigt stor benbit som låg löst, och det hade tyvärr förstört stora delar av leden, den var rejält inflammerad och det såg inte bra ut. När jag frågade rakt ut om prognosen sa hon att det var 50/50 att han kunde bli bra, och hur bra kunde ju ingen svara på. Hon sa också att det oftast är OCD i fler leder, så jag skulle vara beredd på att han kanske måste opereras och rehabiliteras fler gånger. Medan vi pratade låg han sövd på operationsbordet, och jag tog då mitt livs svåraste beslut, att han skulle få somna in för alltid. Min fina, galna, spralliga, söta Ouzo är inte värd att lida. Jag hade betalat vad som helst och stått ut med alla hans ledsna blickar om jag bara vetat att han blev bra så vi kunde träna igen, det var ju det han ville. Springa lös i skogen och träna med mig, men det alternativet kändes inte som det fanns, snabba stopp och starter är förödande för den typen av skador, och hela Ouzo var ju bara snabba reaktioner. Med tanke på att han knappt haltade och ändå måste ha haft otroligt ont, gjorde också beslutet lite lättare, jag måste ju veta när han har ont..
Han är den första av mina hundar som dör i förtid, min första hund en tervueren blev 12 år och dog på en promenad av en hjärtinfarkt, min andra hund också en tervueren dog 12 år gammal av propp i hjärnan, på ett halvt dygn ändrades hon från en sprallig galen hund till ett paket, så även om det var ett svårt beslut, så är det ju inte i närheten av detta..
Och på kvällen var det ju dags att berätta det hemska för barnen, och då blir det ju dubbelt lidande för mig, vill inte se mina barn så ledsna någonsin, det blev en hemsk kväll, trösta barnen mitt i min egen sorg och kunde ju inte annat än att tala om att våra hål i hjärtat kommer att läka, och vi ska komma ihåg Ouzo som den fantastiska hund han var, med en livsglädje utöver det vanliga. En minnesbild jag vill spara för evigt är när han i somras hoppade i från bryggan på min systers land, då var han lycklig ända ut i klospetsarna. Han hade säkert ont då också, men kanske inte så jättemycket.
Jag vill inte ta ett sånt här beslut någonsin igen, och jag hoppas att ingen annan skulle behöva göra det heller. Men glädjen han gav mig och alla runt omkring den korta tid jag hade honom kommer förhoppningsvis överskugga min förtvivlan så småningom. Baksidan med djur är ju det här, men jag hoppas att jag även i fortsättningen kommer tycka att all glädje väger upp, för utan mina hundar är jag ju inte riktigt hel.
Tårarna rinner, men de tar väl slut, och jag tror och hoppas att jag kommer hitta glädjen i hundträningen igen, jag har ju Imza kvar, och hon är ju inte beredd på att bli en sällskapshund än...

Min spralliga, glada, söta, charmiga Ouzo, vila i frid, och hälsa alla mina ängladjur från mig.....

Nya tag

2011-06-22T21:40:00.001+02:00

Jag kunde inte hålla mig, Imzas tänkta 3 veckors vila kortades snabbt ner till 3 dagar... Lika bra att ta tag i det på en gång, och särskilt eftersom Imza är på strålande träningshumör för tillfället.
Så nu ligger fokus på raka sättanden, snabba stopp och vittring med störning. Det finns lite att jobba med, men jag hoppas att jag får lön för mödan i slutändan.
Ouzo får komma igång med träningen lite försiktigt, idag blev det stadga, länkat klass 1 (utom fria följet) och rutan. Mer energisk och positiv hund får man leta efter.
Jag är lyckligt lottad som har två så fina hundar!

SM debut avklarad!

2011-06-20T09:39:00.000+02:00

Så var helgens SM debut avklarad. Och jag måste säga att jag är nöjd med min och Imzas insats. Efter en lång dag i regnet i fredags, blev det äntligen dags för lottning, jag lyckas naturligtvis dra nr 61, dvs sist av ALLA på kvatävlingen. Men, men, det är ju bara att gilla läget.

På lördagen var vi på plats vid 7-tiden, och sittande i grupp och platsliggning gick runt 8-tiden. Sen blev det en oändlig väntan till efter 15, då det var dags för oss att köra. Lördagen var varm och solig, så jag såg till att Imza drack ordentligt, och vilade i bilen som naturligtvis stod i skuggan.

När det var ca en timme kvar tills jag skulle starta blev jag rejält nervös, innan hade det kännts helt ok. Som tur var hade Madde Daleo kommit då, och peppade mig, och hjälpte mig med förberedelserna.
När det väl var dags, gick jag in i den berömda bubblan, och kom inte ut förrän programmet var färdigt.
Jag kände att jag stöttade och hjälpte Imza på ett bra sätt genom programmet, och hon verkade nöjd med min insats.

Hur gick det då? Jo, man får ju vad man förtjänar brukar jag säga och det gällde även på SM. Mitt mål med SM starten var att både jag och Imza skulle ha roligt, och det hade vi. Uppladdningen har alltså varit fokuserad på glatt humör och positivt tänkande, och lite mindre fokus på utförande av momenten. Jag insåg att sneda sättande kommer som ett brev på posten när Imza taggar upp, och helhetsträningen har vi slarvat med, så Imza blev lite ofokuserad på slutet, men jag kan ändå känna att det var rätt uppladdning för SM debut, om vi kommer med nästa år ska jag göra lite annorlunda.

Summasumarum tycker jag att en 25 plats av 61 startande inte är något att skämmas för, vi lyckades även få ihop till ett första pris, och det känns också bra. Med mina kvalpoäng borde jag hamnat runt 50:nde plats, så med tanke på det gjorde vi ett rejält uppsving.

Jag fick verkligen mersmak, och jag hoppas Imza tycker lika! Nu är vi laddade för att komma ut och tävla om en kvalplats till nästa års SM!!

Lottning av dirigeringsapport

Fria följet

Rutan

På söndagen tittade vi på finalen och det märks ju en tydlig klasskillnad mot oss vanliga dödliga, men om man kämpar hårt kanske man kan sälla sig i deras sällskap någon gång framöver...

Grattis Maria och Ylle till SM segern, hoppas formen håller i sig till VM i Paris om några veckor!

Sist men inte minst vill jag tacka alla som stöttat och peppat oss på vägen fram till, och under SM, ett extra stort tack till min familj och mina träningskompisar som ställt upp i vått och torrt och gjort det möjligt för mig att delta!

Det är nära nu..

2011-06-16T15:52:00.000+02:00

Med skräckblandad förtjusning inser jag att det är snart, MYCKET snart dags för vår mästerskapsdebut.
Imza känns fin, och jag har försökt att planera och tänka igenom hur jag ska göra på tävlingen. Jag hoppas verkligen att jag inte blir så nervös att jag alldeles spårar ur, utan kan lotsa Imza genom tävlingen på det bästa sättet.
De sista dagarna har jag bestämt mig för att inte träna, för det hon kan det kan hon och resten får det gå som det går med. Jag tror att risken är större att jag får något obotligt hjärnspöke om något oförväntat händer på träning, och då hakar upp mig så mycket på det att jag inte kan fokusera på resten av tävlingen. Om det är en bra uppladdning eller inte får vi väl se på lördag.
Även om Imza har vilat har jag själv legat i hårdträning, nämligen med att lära mig kasta metallapporten med höger hand, och eftersom jag är vänsterhänt är det ett större projekt än man kan tro. Jag hoppas att jag ska få till ett hyfsta kast, i annat fall hoppas jag att Imza räddar situationen, hon brukar vara duktig på att hoppa tillbaka även om det blir snett.
Håll tummarna för mig på lördag!
Återkommer med resultatrapport efter helgens bravader.

Älskade Hunderi!

2011-06-10T14:17:00.000+02:00

Det finns inget bättre för mitt välbefinnande än Hunderiet, möjligtvis min familj, men det ena kan aldrig ersätta det andra.

Och med Hunderiet menar jag allt som rör mina och andras hundar. Jag har träffat så oändligt många trevliga, duktiga och uppmuntrande vänner på kurser, tävlingar och träningar. Ingen av de som jag har stött på har varit missunsam eller på annat sätt fått mig att må dåligt (eller så har jag omedvetet förträngt det snabbt..). Alla är generösa med tips och glada tillrop, och jag hoppas att jag ibland ger något till dem också, jag gör iallafall så gott jag kan.
Igår hade jag förmånen att träna med 5 st av den skaran. Vi körde SM upplägg på Stockholmsavdelningen, och trots värmen skötte sig alla bra, Imza inte minst. Hon kämpade på super i värmen, och hennes tidigare lite tveksamma inställning till att jobba i 30 gradersvärme var som bortblåst. Allt gick ju naturligtvis inte felfritt, men jag är så otroligt nöjd med hennes inställning, så om vi konserverar den till nästa helg kommer jag vara nöjd.

Varmt!

Häromdagen tränade jag för Anne Dahlin, och när hon tittade på vårt fria följ, sa hon att hunden var det inget fel på men jag däremot höll på med både det ena och det andra, så nu måste jag skärpa mig.
Anne sa också en klok sak som jag ska ta med mig, först och främst på SM, men även resten av vår karriär, och de kloka orden var "om det är någon i ekipaget som ska dra ner poängen är det hunden". Jag gillar den idén, det är ju jag som vet vad det handlar om, och kan jag inte ta ansvar för min del kan jag ju inte kräva att Imza ska sköta sin bit.

Idag har vi en vilodag (lite små träning har det ju ändå blivit), så vi styrde kosan mot en sjö där hundarna fick bada och busa, mycket uppskattat. Själv satt jag på bryggan och njöta av att bara finnas, underbart.

Skönt....

Jaaaa, SM here we come...

2011-06-01T13:09:00.000+02:00

Idag fick jag det officiellt bekräftat, jag och Imza ska tävla lydnads SM! Fantastiskt kul, och jag hoppas att jag kan hålla tankarna på rätt saker och njuta av mitt första, men förhoppningsvis inte sista, mästerskap i fulla drag. Som tur är har jag riktigt bra och erfarna träningskamrater som hjälper mig att tänka på massa runtomkring saker som man inte vet om innan man varit med själv. Vi har tränat SM upplägg ett par gånger, inklusive vila mellan ringarna, transporter mellan sitt i grupp och platsläggande, fladdrande plastband, osv. Det känns extra kul att Imza för tillfället är superladdad inte ens värmen igår påverkade henne särskilt mycket, jag hoppas vi kan hålla i den känslan 2 veckor till. Igår var vi på Botkyrka BK och tränade, och man blir ju riktigt glad när man får höra att jag och Imza hade dagens finaste fria följ och bästa metallapport. Och två av tre av mina träningskompisar ska tävla VM, så det är ju inga amtörer direkt;-)

Det som också ska bli riktigt roligt är att träffa massa hundkompisar som man inte ser så ofta, stämningen på SM förra året var fantastisk, och jag hoppas att årets SM blir lika lyckat. Kort sagt, jagg hoppas det blir en positiv upplevelse som ger både mig och Imza mersmak, hon är ju bara 4 år, så det finns ju massa tid för mer träning och förbättringar.

Härliga helg!

2011-05-09T08:40:00.001+02:00

Den här helgen har innehållit det mesta som gör livet bra, familj, vänner, hundar, avslappning och lite trädgårdsarbete.
På lördagseftermiddagen åkte jag och Ouzo till Mickis (Kennel Emenem´s) och skulle få starthjälp i vallningen. Ouzo är otroligt gasad, och blir lätt frustrerad av linor och annat. Mickis har ju mycket erfarenhet, och har nog träffat på de flesta typer av problem, själv har jag ju bara vallat med Imza och hon har aldrig varit så här vild. Mycket riktigt kunde Mickis tala om hur jag skulle bete mig och efter en stund kunde lilla Ouzo med slak lina skritta fram mot fåren med en bra attityd. Det känns fortfarande som det är lååångt till en kontrollerad vallning, men nu fick jag lite försmak iallafall. Han såg riktigt trevlig ut, och visade även att han kunde flanka kortare bitar. Mickis lilla Kylie hjälpte oss att hålla fåren på plats, så springandet blev minimerat. Härligt med hjälpsamma och seriösa uppfödare!

Söndagkväll spenderades på Södertälje BK tillsammans med Camilla och Offe. Vi skulle träna SM-upplägg, och det kändes bra att ha en erfaren förare att bolla frågor med. Camilla har ju startat ett antal SM och även ett VM, så hon har koll på allt runtomkring, vila mellan ringar, hur dir apporterna läggs ut, vilken ordning momenten kommer i osv. Både Imza och Offe skötte sig bra, även om det finns saker som ska hårdtränas innan SM. För vår del är det att tycka om gå-rutan. Det är vårt värsta moment, och det blir ofta fel vilket har resulterat i att både jag och Imza blir tveksamma. From nu har jag bestämt att vi älskar gå-rutan och ska träna säkerhet och attityd på oss båda i det momentet. Det kan ju iallafall inte bli sämre:). Camilla var jättesnäll och delade med sig av massa bra att veta saker, tack! Det som gnager lite i mig var att Imza påbörjade en jättefin vittring, tog rätt pinne, men på väg in med den, så släppte hon, gick tillbaka och nosade och plockade fel pinne. Camilla analyserade snabbt, och kom då på att vittringen gjordes på samma ställe där jag just lagt ut pinnar till Offe, så kan det vara så att min vittring fanns kvar i backen? Hur som helst så ska det tränas vittring också på olika underlag, och med mycket annan doft.
När jag och Camilla tränat klart tog jag ut Ouzo en stund, den lilla raketen börjar bli riktigt duktig:). Jag tränade lite fritt följ och några ingångar, och poletten börjar trilla ner. Även när han har hög aktivitet håller han position hyfsat. Det ska nog bli något av den lilla killen också. Avslutade med en promenad på klubben, men efter Camillas skräckberättelser så blev den kort...
Nu hoppas jag på att denna vecka fortsätter i samma anda som helgen, vädret kan man ju inte klaga på hur som helst.

Underbar förmiddag i bilder...

2011-05-06T13:02:00.000+02:00

Imza vallar

Mina sötnosar

Full aktivitet på myrorna

Blommande körsbärsträd

På det igen..

2011-05-04T08:18:00.000+02:00

Länge sedan jag bloggade, har sina förklaringar som jag inte tänkte trötta er med, men kort sagt har det senaste 6 månaderna inte varit som jag varken önskat eller planerat på många sätt..

Hunderiet har dock flutit på om än i ett betydligt sparsammare tempo än vad jag brukar ha.
Fick för en vecka sedan reda på att jag står som 2:a reserv till SM, så med stor sannolikhet ska lilla jag till stora tävlingen i juni. Fantastiskt roligt, men också väldigt skrämmande. Och om inte om fanns så hade jag med lätthet kommit med efter vår senaste tävling, men med en 0:a på gå-rutan blir det svårt, trots bra tävling i övrigt (278 poäng).
Så nu ska jag och Imza ladda, hur man nu gör det... Har sett på Lydnads SM 1 gång, och aldrig varit i närheten av att själv delta. Har fått lite tips på uppladdning idag av Ann Dahlin, som jag tror passar mig och Imza bra. Jag har bestämt mig för att om vi kommer med till SM så ska jag och Imza njuta i fulla drag!

Med Ouzo går det också framåt, sakta men säkert. Igår var vi som sagt hos Ann Dahlin och tipset på fritt följ jag fick för några veckor sedan, har resulterat i att den lille herren faktiskt visade upp ett riktigt tjusigt fritt följ igår. Det finns såklart mycket kvar att jobba på, men turbostarten och fysisk närkontakt har iallafall minskat.. Tror kanske vi kan få till en klass 1 start på sensommaren. Resten av momenten i lydnadsklass 1 är inga större problem, men de måste jobbas vidare på de också.

Pallen träning hos Ann, han har härlig attityd min lilla Ouzo..

Så idag är jag full av ny träningsenergi eftersom jag vet hur jag ska gå vidare med både Imza och Ouzo, härligt!

I övrigt så har ju koppelpromenader med Ouzo varit ett rent helvete, eftersom han drar som en idiot, och hur mycket jag än mutat och bråkat med honom har det inte hjälpt. Men nu har jag anpassat mig istället, på med sele på Ouzo och midjebälte på mig så kan vi båda njuta av promenaderna. Träningsvärk i rumpan kom som ett brev på posten eftersom jag håller emot i varje steg, men en vältränad rumpa kan ju bara räknas som bonus:-). Ouzo älskar sin sele och skriker som en äkta draghund när den kommer fram, så om han inte blir en lydnadshund, får jag väl köpa några sibirian huskys och satsa på drag:-).

Träning för Anne Dahlin

2011-01-21T16:47:00.000+01:00

Igår var jag och Sara med Ouzos syster Oui till Anne Dahlin för lite privatundervisning. Sara har tränat för Anne förut, men för mig var det en ny tränare. Och jag kan inte säga annat än att hennes sätt att tänka, förklara och visa passade mig som handen i handsken!
Riktigt trevligt att känna så redan efter första gången, och som ni förstår hoppas jag att det blir betydligt flera!
Hon har en fantastisk erfarenhet, och hennes sätt att få fram informationen till eleverna är bra.
Det som jag tyckte var roligt var att hon "vågade" visa med Ouzo, så att allt blev lite mer konkret. Hon var också tydlig med vad som behövde förbättras men på ett positivt och uppmuntrande sätt.

Jaha, och vad var det hos min lille prins som saknades? Jo STADGA!!! Jag vet att jag har slarvat med den träningen, eftersom jag tycker att det är så härligt med all energi och snabba rörelser som han har, men inser också att det är dags att ta tag i det nu... Så nu j-klar ska det tränas stadga! Jag vill ju att han ska tycka att det är superroligt att bara stå, på samma sätt som han tycker att det är skitballt att fara runt som en galning! Att han älskar att träna kan nog ingen ta miste på, han var som vanligt duktig på att koncentrera sig och fokusera på övningarna.
Han är verkligen helt fantastiskt rolig att träna, och jag måste inse att bara för att han kan stå still, kommer inte hans energi försvinna!

Med Imza tog jag upp det "gamla" vanliga problemet med sättande under gång, och återigen fick jag höra att det var ordförståelsen det brister på..
Det som Anne däremot lyckades med var att förklara och visa hur jag stegvis ska gå tillväga för att göra det svårare och svårare. Jag har ju annars lätt för att hoppa över mellanstegen och gå direkt från enkelt till jättesvårt, och då tappar jag ibland Imza på vägen.
Sen visade jag några stegförflyttningar ckså, och de såg bra ut, men jag använder min vänsteraxel som hjälp, och när jag var stilla med den så blev Imza lite tveksam, så här ska det tränas (bort) vänsteraxelvridningar.

Nu är det 2 veckor kvar till dubbeltävlingen i Rättvik, dessvärre är jag nästan säker på att Imza kommer börja löpa vilken dag som helst, så vi får se hur det blir med den tävlingen...
Om hon börjar löpa kommer jag ändå åka upp för att heja på Madde Daleo med fina Mick, och då får Ouzo följa med som lite miljöträning. Hur som helst tror jag att det kommer bli en riktigt mysig helg!

Kiropraktor

2011-01-15T19:54:00.003+01:00

Igår var jag med Imza till en kiropraktor. Jag tycker att hon har haft lite diffusa problem, lite ovillig till att sätta sig bl a.
Jag har själv trott att det sitter långt bak i ryggen, och med tanke på att hennes kullbror sorgligt nog fick avlivas nyligen för ryggbesvär har jag varit riktigt orolig.
Kiropraktorn, Ingrid Schönning hittade mycket riktigt en låsning långt bak på höger sida, två kotor var inte så rörliga som de skulle. Imza blev behandlad och ska nu ta det lite lugnt med brottningsmatcher och hopp i ett par dagar.
Imza tyckte stundtals att behandlingen var skön, men hon var lite skeptisk till själva kotknackeriet. Jag hoppas på att detta ska få henne att må bättre, naturligtvis ska hon få uppföljande behandling också.
Om det har varit en orsak till att hon har haft problem med sättandet under gång återstår att se, men det är ju alltid skönt att ha fått henne genomgången. Nu håller jag tummar och tår att det "bara" är en vanlig låsning och inte har någon värre medicinsk förklaring.
Eftersom Imza ska vila fick Ouzo en ensam träningsstund idag, och jag är så glad över min lilla kille, vilka framsteg han gör när jag gör rätt! Det blev en liten kort träning på vår skaftväg, några steg fritt följ, några ingångar, sitt kvar, inkallning, platsliggningsträning och ligg-sitt. Han var verkligen super, fina lilla unghunden:). Längtar till det blir barmark och ljusare kvällar så man kan träna lite mer regelbundet!

Kan det vara någon liknande lek som har orsakat Imzas besvär kanske...

Funderingar

2011-01-13T09:26:00.004+01:00

När jag promenerar med min lilla flock, bestående av 3 hundar, har jag full koll på hundarna, och de på mig.
Ouzo går aldrig långt bort, och är super uppmärksam på vad jag gör, så fort jag stannar kommer han i full fart och undrar vad som är på gång. Imza har också koll, även om hon ibland är lite latare och stannar på håll och ser vad jag ska göra, och Qopper är sällan särskilt många meter från mig.

När jag däremot har sällskap av någon annan människa med hundar blir mina som förbytta, tar längre rundor, och inte alls samma uppmärksamhet på mig.
Jag har funderat på vad detta beror på, är det för att "urinstinkterna" kommer fram när flocken blir större, och de blir mer jaktfokuserade, eller beror det på att de märker att mitt fokus är på den andra människan och därför tycker att jag är mindre intressant än vanligt, eller beror det på att de helt enkelt glömmer bort sig när de leker med de andra hundarna?

Hur som helst har jag börjat ta tag i det, och det är ju enkelt, några uppgifter och belöningar då och då, så är hundarna uppmärksamma på mig och väljer lätt bort de andra hundarna.

Det var en liten fundering så här på torsdagsmorgonen, nyss hemkommen från en promenad med fullt fokus på matte.

En härlig sommarbild på min lilla flock...

Det finns hopp..

2011-01-11T19:23:00.003+01:00

Med Ouzo har jag haft det svårt att komma igång med den riktiga träningen. Vi har lekt, och byggt grunder, men sen har det liksom tagit stopp.
Jag hade privatlektion för Maria Hagström innan Nyår, och då var han mer vild än tam. Hon såg en del trevliga saker, men jag fick lite "skäll" för att jag inte hade styrt upp det ordentligt.
Det var vad som behövdes för att jag skulle sätta fart. Har varit konsekventare och noggrannare i min träning efter det och idag fick jag kvitto på att det funkar.
Idag var det träning i Kungsör som stod på schemat, och Ouzo och jag tränade ingång med stadig kontakt, några steg fritt följ, lyfta och hålla metall apport, hopp, inkallning (tävlingsmässig) och ställande i galopp.
Mina träningskompisar (och jag) blev imponerade över hans utveckling. På mindre än 2 veckor, kan han koncentrerat gå fot några steg, sitta still, komma med apport och stanna snabbt och distinkt. Superhund!!! Och detta trots mycket störningar i form av apportbockar, hundar och leksaker (förutom konerna).
Jag filmade med min uråldriga kamera och ska se om jag kan få till någon film här på bloggen...
Nu börjar tränings- och tävlingsdjävulen gnaga i mig på allvar:)
Imza tränade jag lite allmänt med, och hon var också duktig, men idag får hon sola sig i lillebrors glans.
Längtar till nästa riktiga inomhus träning, och håller alla tummar att det har lossnat på allvar och inte var en engångs företeelse....

Ouzo och hans supersöta och duktiga syster Oui

Tilbakablick och fjärrskådning

2011-01-03T08:05:00.005+01:00

Då var det lite försenat dags att summera 2010 och blicka framåt i 2011.
Vad har hänt 2010?

Först och främst blev Imza Svensk Lydnadschampion i september.
I övrigt har jag och Imza har haft ett turbulent tävlingsår, med några dalar, men också några toppar. Inte direkt Mount Everest, men kanske Kebenekajse ändå. Jag tycker att vi har landat i elitklass (trots att vi inte tävlat alltför många gånger), och det känns som vi är väl förberedda på vad som förväntas av oss på plan.
De sista tävlingarna för året kändes Imza bra, och vi har ju sånär lyckats med vårt stora mål för 2010, nämligen att kvala till SM. Ett till resultat över 290 poäng kommer nog behövas, men det känns ändå som att det jag trodde var ett drömmål, nu är helt realistiskt:).
Vi håller tummarna för att vi får till en bra tävling till innan kvalperioden är över.
Dalarna som ibland har känts lika djupa son Grand Canyon, lägger vi till handlingarna, ingen ide att tänka mer på dem.

2010 blev också året då lilla Ouzo stormade in i våra liv, och satte fart på både det ena och det andra. Han är en supertrevlig liten herre, lättränad, glad och full av energi. Under de månaderna jag har haft honom har vi inte direkt tränat ihjäl oss, men jag ser ljust på framtiden.

Om man då ska ägna sig åt lite fjärrskådning, vad kan man då tänkas se...

Som sagt hoppas jag på att Imza och jag får vara med på SM, det skulle vara otroligt roligt att se vad vi kan prestera under den pressen i en svår miljö.
Vallhundsprovet ska vi försöka klara i vår, hon behöver lära sig höger och vänster i fårhagen, sen tror jag att vi är hyfsat redo.
Jag kan även lite suddigt se små Imza bebisar i höst/vinter, eller var det bara en synvilla???
Kval till 2012 års SM står ju självklart också på listan över vad vi ska prestera.

Ouzo ska startas i lydnadsklass 1, och mitt mål är att han ska vara klar för start i lydnadsklass 3 innan året är slut.
Det är ju alltid lite spännande att sätta mål på en unghund som inte ens kan gå fot i dagsläget, men jag tror att om jag är noga med min träning kommer vi snabbt avancera genom momenten, eftersom han har en bra grund att stå på.
Vallningen för hans del blir väl mest för mig att hindra honom att äta får och inse att det är en samarbetsövning i fårhagen, inget han ska klara själv. Lite djurkänsla och lydighet skulle inte skada...

Mest av allt ser jag mängder av rolig träning med alla duktiga hundtränare jag känner, och jag hoppas att vi tillsammans kan hjälpa varandra så att vi alla når de mål vi har satt upp.

God fortsättning på det nya året och jag hoppas att vi ses på träningar och tävlingar framöver. Utan alla trevliga tränings/tävlingskompisar vore inte hunderiet något för mig!

Nordiska Mästerskapen i lydnad

2010-12-20T20:29:00.005+01:00

Jaha, då var två dagar i lydnadens tecken tillbringade på Stockholms Hundmässa. Jag satt mest och tittade på lydnaden, men smet iväg för lite shopping och utställningsspan. Utställning är verkligen inte min grej, men när en kompis dobermanhane blev BIR och fick visa sig i stora ringen blir även jag riktigt intresserad.

Lydnaden då, det var fantastiskt roligt att se så många superfina ekipage från alla 4länder, och de som imponerade mest på mig var Sofia Edlind och Tia som slutade på en delad andra plats tillsammans med Maria Hagström med Ylle. Sofia är inte särskilt rutinerad i landslagssammanhang, och ändå går hon in självsäkert och lotsar Tia genom alla moment på ett föredömligt sätt. Att det är ett fantastiskt duktigt ekipage visste jag sen innan, men det är ju lite annorlunda att tävla NM jämfört med en "vanlig" tävling. Stort grattis till dig, Sofia, och så klart alla andra svenska ekipage!

Vad har jag sett och lärt denna helg då? Det jag nog allra mest kommer ihåg, förutom alla fina ekipage, är att förarna är otroligt duktiga på att ta en sak i taget, och att en miss i ett moment inte ska ligga som en sten i ryggsäcken till nästa moment. De fokuserade verkligen på de poäng som fanns kvar att tävla om istället för de poäng som var missade. Mycket inspirerande! Sen såg man ju att det är en sport där ingenting är garanterat, även om det var de absolut bästa ekipagen i Norden hände det missar, bla en som reste sig från sittandet i grupp, en som reste sig på platsliggningen, någon som la sin hund utanför rutan osv... Vi är alla bara vanliga människor som tävlar med våra bästa vänner, oavsett om det är på en inofficiell tävling eller på ett NM.

En annan sak som jag tänkte på var hur olika domarna ibland bedömde, berorende på var de stod och vad de såg. Spännande att "bakdöma" och se vad mina kunskaper och iakttagelser stod i förhållande till domarna. Om jag får säga det själv var jag riktigt duktig, om jag bara koncentrerade mig. Bedömningen var hård, men rättvis, och med 4 domare är det ju svårt att komma undan även med små missar...

Shoppingen då, det blev en ny vinterjacka till mig, ett termotäcke till Ouzo, varsitt nytt halsband och koppel till Imza och Ouzo, och sist men absolut inte minst (iallafall enligt Imza), en stor rosa latex gris som grymtar så där härligt, eller kanske mer oinkar... Imza hörde den när jag bar in påsen och blev överlycklig. Den är tänkt att användas som slutbelöning, och jag hoppas att den kommer göra sitt till många glädjefyllda träningar! Halsbanden och kopplen var svindyra, så jag har tagit ett snack med hundarna, att nu får de banne mig lägga manken till så att de får behålla dem. Och faktiskt verkar hundarna (för en gångs skull) ha lyssnat, för dagens träning gick riktigt bra! Ouzo börjar bli säker på ingångar och stabilitet i kontakten, han kunde också både komma och sitta med apportbocken i munnen och Imza satte sig fort under marsch. Om jag hade vetat att det var så enkelt hade de fått nya saker för länge sedan...:-)

Ja, nu närmar sig jul och många trevliga lydnadspass, både själv och tillsammans med andra, bättre kan det väl inte bli! Snön fortsätter att vräka ner, men det går ju att träna en del inne, och sen får man ju ta det som finns, plogade parkeringar osv. Ska verkligen försöka se till att nyttja de olika miljöerna på bästa sätt, detalj träning inne och större delar av moment ute. Summasumarum kan det nog bli riktigt bra!

Kungsör och Lekeberga

2010-12-13T08:33:00.004+01:00

I tisdags var vi i inomhushallen i Kungsör. Den var varm och fin, och alla hundar skötte sig utmärkt! Vi kommer försöka åka dit minst en gång i månaden, för att kunna träna ordentligt i vinter. Med Imza fokuserade jag på sättande under gång, eftersom hon har uppenbara problem med det, och jag har inte lyckats reda ut hur jag ska angripa problemet. I tisdags såg vi dock en sak som kan vara grunden till problemet, hon vill gärna sätta sig bakåt (typ fjärr sitt) men mentalt klarar hon inte riktigt att genomföra det. Hon hukar sig, men sen reser hon sig igen. Jag måste försöka få henne att tänka lite framåt, så att hon blir säkrare. Medicinen var alltså att inte bråka, utan bara få henne att sätta sig, och sen kastade jag köttbulle framåt. Det verkade funka bra, så det ska jag fortsätta med. Ouzo fick lite kontaktövning med störning, stadgeträning och ingångsträning, allt börjar landa i min lilla virrpanna, så det finns hopp om honom också:-)

I fredags åkte jag och Sara med Imza, Ouzo och Oui till Lekeberga för att gå vallkurs för Karin Söderberg. Hela upplevelsen där var fantastisk (lite kallt dock..), fantastisk mat i mängder, trevliga kurskamrater och sist men inte minst en super instruktör. Jag har ju aldrig blivit riktigt "biten" av vallningen, och mycket tror jag beror på att jag inte riktigt har förstått vad jag håller på med, och vilka övningar som ska leda till vad. Men i helgen fick jag allt klart för mig, och insåg att det enligt Karins metod, går att tänka mycket på samma sätt som man gör i lydnaden, och då blev det genast klarare i min lilla hjärna. Det finns 4 grundövningar som man ska klara, för att kunna klara ett VP. De olika stegen är:
1. Fösa
2. Flanker
3. Balansera
4. Hämta

Statusen på mina hundar såg ut så här, Imza kan, och är rätt duktig på grunderna, så det har jag lyckats träna bra, utan att förstå vad jag höll på med. Det som saknades var att jag inte lagt in några kommandon för höger och vänster, det fick jag lite banning för, men det ska jag ta tag i och jag tror att det inte kommer bli något större problem. Höger och vänster behövs bla för att kunna få Imza ur balans, tex när hon ska ta fåren runt mig.
Karin tyckte även att jag skulle börja med visselsignaler för fram och ligg, så nu blir det till att köpa visselpipa. Kul!!
Jag avslutade hennes helgträning med att få lite hjälp att snabba upp henne, och det svarade hon bra på! Duktig flicka!!!
Och så var det Ouzo.... Han har träffat fåren en gång tidigare, då var han sjövild, och när vi sen satte press på honom, så satte han sig ner och tyckte att vi kunde valla de där fåren bäst vi ville. Då var han 4.5 månader. Nu är han 7.5 månader, och mer än sjövild. En riktig galning skulle jag nog vilja påstå.
Han ville gärna smaka lite på fåren och att jag hängde i andra änden av kopplet störde honom inte alls. Med Imza använder jag långpiska och lina som hjälpmedel, och tyckte att det skulle funka bra för Ouzo också, men inte....
Han skulle döda långpisken, och visade inte ett uns respekt för den, linan blev han bara ännu mer upphetsad av, och triggades rejält. Vi tänkte om, och jag fick en flaska med småsten i min hand, på den reagerade han åtminstone lite. In i fållan och slå med flaskan framför honom tills han insåg att jag också var med och sen släppa kopplet. Då skötte han sig utmärkt!
Ingen tendens till att äta några får, oavsett om de sprang, eller han kom väldigt nära, det finns hopp!! En annan sak är att Imza alltid har haft snabba naturliga lägganden, det har inte Ouzo.... Jag kunde knappt lägga honom ner med all fysisk styrka jag har, han var som en brottare, alla benen spretade.. Svårt att förstå att han har snabba fina lägganden när vi tränar lydnad, men å andra sida finns det ju inga läckra får framför då heller...
Vi ska fortsätta gå i fålla, för att få honom att förstå hur man beter sig mot fåren, sen ska vi succesivt öka utrymmet, och hoppas på att vi kan komma ut på större ytor innan han är pensionär, just nu känns det tveksamt... Karin såg iallafall en hund med stil, de korta sekvenser han vallade, och hon trodde att han skulle få bra flanker. Jag hoppas hon har rätt:).
Mina vallhundar känns som de är två ytterligheter, Imza snäll och sansad, alltid lyhörd och lydig, Ouzo galen, döv och fårätande... Tur att jag fick Imza först iallafall, Ouzo är nog ingen bra förstagångs hund, men däremot kan man ju se honom som en utmaning. Hur som helst är jag supernöjd med mina bägge hundar, och inser att ett VP med Imza i vår/sommar inte ska vara omöjligt, jättekul! Ouzo ska jag se till att grunda ordentligt när jag väl fått ordning på honom, så kommer det nog ordna sig med honom också. Karin hade pratat med honom, och då hade han sagt att han önskade sig egna får i julklapp, ja, ja vi får väl se vad det blir av det...
Tack allihopa för en fantastisk helg, och extra tack till Sara som tänkte på mig när det blev en reservplats, och underhöll mig i bilen så resan inte kändes så lång!

Imza i vallartagen i somras...

Vinter

2010-12-06T07:57:00.004+01:00

Vintern har verkligen slagit till med full kraft, idag är det i och för sig bara någon minusgrad, men det har i flera dagar varit betydligt kallare än så.. Vinterträning är ju alltid lite besvärligt eftersom det antingen är för halt eller för mycket snö. Inomhusövningar är ju bra, men det är svårt att får till hela moment, det blir ju mer detaljputs. Men, i dagarna 2 har jag haft glädjen att träna inomhus i en enorm inomhuslokal, som Madde Daleo hade fått låna! Underbart att kunna köra igenom några moment tävlingsmässigt, och att man dessutom hade hjälp av duktiga hundtränare är ju bara bonus;). Inomhus säsongen fortsätter, för i morgon åker jag, Madde och Sara Wallgren till Kungsör för att få nöjet att njuta, nä, jag menar träna, i den fina inomhushallen. Ska bli riktigt roligt! Ouzo är fortfarande helt obekymrad om miljön runtomkring, hala golv, ekande lokaler och mycket nya hundar stör inte honom alls, perfekt! Med honom kämpar jag på med ingångar, får inte riktigt till det, och stadga i både sitt och ligg. Arbetsviljan och energin är inget jag kan klaga på iallafall.

Annars har helgen gått åt till att baka hundkex och lussebullar. Barnen älskar att hjälpa till med hundkex baket, eftersom det då är fritt fram för fantasin att flöda. Vi använder PlayDough formar, så kexen kan se ut som flygplan, katter, bilar, tåg eller hjärtan. Hundarna älskar kexen, så den här sysselsättningen gillar hela familjen.

Några exempel på våra hundkexsalster...

I lördags fick Ouzo hänga med på premiärturen med hästen, han skötte sig utmärkt, höll sig på lagom avstånd, både framför och bakom hästen, så det kommer bli fler turer framöver!

Liten har blivit stor, Ouzo 7 månader idag!

2010-11-29T10:48:00.003+01:00

3 veckor

6 veckor

8 veckor

6 månader

Förutom att Ouzo har växt så han numer ser ut som en vuxen hund så började han igår att lyfta på benet. Inte alltid, men ändå en tydlig markering att valptiden är över och unghundstiden tar vid. Jag är både lite spänd och förväntansfull på att se vad det ska bli av denna lilla herre. Jag har tidigare bara haft tikar sen de var små, Qopper kom till oss som vuxen, så det ska bli spännande att se hur en liten hanhund artar sig. Jag hoppas att jag kommer kunna undvika att sätta honom i tveksamma situationer där han känner att han måste försvara sig, så han kan fortsätta gå genom livet med en tro att alla, både hundar och människor vill honom väl.

En annnan sak som är ny för mig, är att jag har inhandlat "Innan det smäller" CD:n, så att vi är väl förberedda inför Nyår. När Imza var liten tänkte jag inte ens på det, och hon har aldrig haft problem med ljud överhuvudtaget och hennes levande kamptrasa Qopper verkar inte ens höra ljudet. Ouzo reagerar inte heller på ljud (de blir ju vana med ett och annat när de har barn runtomkring sig, och även när de är med i stallet låter det ju rätt mycket), men för att ta det säkra före det osäkra tänkte jag prova. Fick tipset av en annan valpägare, och för 200 kr kan det ju vara värt att testa. Enligt instruktionerna ska man starta på så låg volym att det knappt hörs, men eftersom mina hundar inte reagerar, har jag dragit upp volymen rejält. Imza och Ouzo busar till oljudet, och Qopper ligger vid mina fötter och sover. Bådar gott inför Nyår!!

Och träningen då? Det har mest blivit lite köksgolvsträning, men jag tror att det passar bra med korta intensiva pass för både Imza och Ouzo. Med Imza finslipar jag på vändningar på stället och stegförflyttningar, och naturligtvis fjärren. Ouzo får lite ingångsträning, bakdelskontroll, tass target och stadge träning. De är duktiga, och jag längtar tills vi kommer till ett ridhus, där man kan köra på lite mer, borde ha haft ett större hus....

Igår tog jag en promenad i den djupa nysnön, och va´ vi njöt allihop! Finns det något vackrare än en vinterskog, täckt med snö och orörda stigar där man pulsar fram? Qopper hade ju såklart lite att invända eftersom han knappt stack upp ur snön, men eftersom han är en terrier kämpade han på, och när det blev för tungt bar jag honom en bit. Nästa gång kanske man ska ta med sig pulkan, så att han kan få åka emellanåt;-).

Vi gjorde det!

2010-11-16T15:02:00.002+01:00

På tävlingen i helgen fick vi till både bra poäng och, viktigast av allt, en riktigt bra känsla! Imza svarade upp på mina belöningar precis som jag vill, och hon behöll sin energi genom hela programmet!
Vi fick en del missar, så vi var inte på topp, men ändå räckte det till 291.5 poäng och vinst. Nu snittar vi 288 poäng, så det krävs en höjning för att få vara med på SM, men jag hoppas att vår fina form kan hålla i sig ett tag.
Det bästa var ändå att känna att vi kunde komma igen från botten, och nu hoppas jag att vi lyckas konservera den här känslan ett tag.
Rutan är jag så nöjd med, allt blev precis som jag ville, bra fart till kon, bra fart till ruta, snabb reaktion på stå och ligg och bra tempo och placering på ingången! Det belönades med en 10, men det händer ju ibland att domarens 10:or inte är riktigt välförtjänta enligt mina mått, men nu var det så. Skön känsla, när man står och njuter av att se sin egen hund arbeta! Mera såna här tävlingar, tack!

Nya tag!

2010-10-28T10:28:00.004+02:00

Ouzo, snart 6 månader

Världens bästa Imza

Imza och Ouzo i första snön

Efter djupdykningen häromveckan, har jag lagt ner mycket tid och funderande på hur vi ska komma till toppen igen. Jag har fått mycket hjälp av Madde som jag brukar träna med. Hon ser det hela utifrån och är super på att leka och berömma hundarna på ett sätt som de verkligen gillar. Det Imza och jag har gjort på lydnadsplan den senaste tiden har varit just att leka, och inte så där lite fjösigt som jag gjort, utan ordentligt. Resultatet har blivit att Imza har tänt till. Om det håller i skarpt läge, får vi se, men det känns ju mycket bättre när man åtminstone får till det på träning;) Jag har lätt att ge upp vid motstånd av det här slaget, men det är nog "bara" att Imza och jag måste jobba oss ur svackan.
Igår tränade Madde lite med Imza och det är otroligt nyttigt att se sin hund gå med någon annan. Imza och Madde strålade, och svansen gick konstant på Imza. Härligt! Under momenten var Imza totalt fokuserad på Madde, men däremellan kom hon och hälsade på mig, men så fort Madde ropade stack hon som ett skott! Det måste vara jättekul för hundar att träna med andra förare (som de känner och litar på förstås), eftersom det inte finns någon tanke på prestation mer än för stunden, så det blir väldigt avslappnat och mycket belöningar. Hur som helst verkade Imza iallafall gilla det!
Nu börjar ju den kallare säsongen med lite inomhustävlingar, och det brukar vi tycka är roligt, så nu tror jag faktiskt att det är upp till min psykiska förmåga att få till det igen. Mitt mål på nästkommande tävling är att vi har det kul! Missar i moment och dåliga poäng ska jag göra allt för att inte fokusera på, utan steg för steg lotsa oss med humöret i topp genom tävlingen!
När Imza är så där härligt taggad nafsar hon lite då och då i mina byxor, jag har haft svårt att säga till eftersom jag är rädd för att hon ska gå ner i energi och attityd. Men Madde var klok nog att häromdagen påpeka, att det inte är nafsandet i sig som är problemet, utan att hon gör det i momenten, däremellan är det tillåtet och kanske till och med uppmuntringsbart! Så från och med nu är regeln, nafsa gärna, men gör det mellan momenten!

Nere på botten....

2010-10-17T19:06:00.003+02:00

Jag hoppas att min och Imzas botten är nådd. De senaste tävlingarna vi har gjort har varit allt annat än lyckade. Varken Imza eller jag är engagerade, och då blir det ju därefter. Jag har på senaste tiden haft svårare än vanligt att hålla ihop oss under tävling, och som jag ser det finns det fler möjliga orsaker till detta.
1. Jag har alldeles för mycket strul på jobbet, vilket gör att jag inte har någon energi överhuvudtaget?
2. Imza är sjuk?
3. Har tränat alldeles för allvarsamt den senaste tiden?
4. Fått hjärnspöken av mina först SM-kvalpoäng?

*Jag vet att Imza är känslig för hur jag beter mig och därför kan det mycket väl vara min energibrist som spökar.
*Jag har varit hos veterinären med Imza, hon har fått penicillin mot lite hudproblem, så vi får se vad det ger, annars är det väl dags att kolla fästing sjukdomar
* Min energibrist leder till dåliga träningspass, och jag har slarvat med belöningar, och det är kanske det som kommer igen
*Man vill ju så gärna ha några bra resultat, så det är klart att det finns prestationsångest inblandat.. Å andra sidan tänker jag att om jag inte kan motivera oss tillräckligt för att hålla ihop en vanlig tävling kommer jag aldrig att klara att tävla SM...

Jag hoppas nu på att mina träningskompisar kan hjälpa mig och Imza att hitta lusten igen, annars får det väl bli vallning eller agility, det tycker hon iallafall är väldigt roligt...

Vi trivs med inomhus tävlingar, så jag tänkte tävla några såna och se hur det går, samtidigt som jag naturligtvis lägger om min träning. Om hon efter några inomhustävlingar fortfarande inte tycker att det är roligt, kommer jag ta ett långt avbrott i tävlandet och satsa på proffs hjälp..

Jag har svårt att fokusera på positiva saker, och låser mig därför lätt i negativa tankar, och det hjälper ju varken mig eller Imza, så det jag ska börja med är att jobba med min egen inställning till tävlandet, och också se alla fördelar Imza har, inte bara hennes brister. Ska kanske ställa oss framför spegeln några gånger om dagen och tala om för oss hur duktiga vi är;)

Ouzo och jag går valpkurs för Lotta Linusson, och det är jättenyttigt att träna inomhus med mycket störning. Än så länge har han skött sig bra, jag kan dock sköta mig lite bättre.. Han har fortfarande lätt att fokusera, trots att det finns många andra runt omkring, jag hoppas att det kommer fortsätta vara så.

Hur som helst så är ju Imza världens bästa, det får jag inte glömma i all tävlingsstress!!!

Mera kurs...

2010-09-24T12:22:00.004+02:00

I onsdags var det dags för kurs för Maria Hagström, anordnat av Botkyrka BK.

Vi var 7 ekipage med hund och några åhörare.

Jag deltog med Imza, och fick som vanligt massa bra tips.
Det jag valde att träna på var ingångar på plan med efterföljande fritt följ, eftersom jag tycker att hon tappar engagemanget första biten i fria följet.
Maria fick också titta på Imzas apportering, eftersom hon har bättre fart ut än in. Andra passet fick jag tips på hur jag kan jobba vidare med tempo och att hon ska ta i mer.
Det är slarvig grundträning som ligger till grund för de flesta av våra problem, men jag jobbar vidare och hoppas på att det inte är för sent..
Om inte annat så kommer jag ha nytta av det i min träning med Ouzo.
Jag har också anmält mig och Ouzo till en tävlingsinriktad valpkurs hos Lotta Linusson, den börjar på onsdag och kommer hålla till inomhus, det blir spännande att se hur han klarar den miljön.
Om jag får gissa kommer det inte vara några problem, men man vet ju aldrig. Nyttigt att börja inomhusträning redan i tidig ålder.

Idag har jag och hundarna varit ute på en långpromenad med lillkillen i vagn, vissa dagar är det lyx att ha sjuka barn.... Några kantareller hittade jag också, och hann till och med binda upp hundarna innan de klev i dem, så till lunch blev det kantarellomelett, gott!
På söndag är det tävling igen, hoppas att Imza och jag håller ihop, och att regnet inte öser ner..
I morgon, lördag, är det kvaltävling till landslaget i Katrineholm, och jag önskar alla stort lycka till!

Helgkurs för Mona Kjernholm

2010-09-21T09:08:00.005+02:00

I helgen var jag på kurs för Mona. Vi var 6 st ekipage med hund och 2 utan. Gänget var handplockat, så det var en jättebra grupp, och vi har alla samma höga målsättning.

Jag hade med mig Ouzo, och han skötte sig med den äran! Han orkade jobba koncentrerat och fokuserat i 25 minuter i taget, och detta förvånade både mig och de andra lite, han är ju bara 4.5 månader. Jag har ju vetat att han är en liten kille som gillar att vara fokuserad, men jag trodde inte han skulle orka hela tiden.
Jag har ju mitt lilla hjärnspöke med tempo, men ingen av de andra trodde att det skulle bli något problem, utan tyckte att det var dags för oss att träna stadga, kan ligga något i det...
Vi tränade sitta still med kontakt, sättande under gång, springa från mig till target, runda pinne, plocka och hålla saker mm. Jag fick massa bra tips på hur vi ska gå vidare i träningen, och också vad jag ska undvika eftersom det redan finns tendens till mönster. Tex har jag en förmåga att röra på mig vid belöningssignal, och det visade sig att han gick på min kroppsrörelse istället för på signalen. Träna, träna...
De andra hade med sig sina elithundar, så jag fick också massa tips till Imza träning! Super!
Jag har ju insett att Imza inte alls är grundtränad som hon borde, så det ska jag jobba på.
Hon har tex aldrig fått lära sig att springa i full fart bort från mig, och Mona trodde det kan vara en av anledningarna till att tempot ut på apporteringarna är sämre än tempot in. Att man inte tänkt på det!!!
Ja, ja allt är träningsbart, och redan efter ett par pass känns det bättre.

Tack alla trevliga, inspirerande och givmilda människor för denna helg! Jag hoppas att det blir fler gånger!

Ouzo har träffat fåren..

2010-09-12T14:04:00.003+02:00

I torsdags var det dags för Ouzo och hans 2 syskon att träffa fåren.
Alla tre var riktigt duktiga, men hade olika attityd till uppgiften. Ouzos bror, en självsäker liten herre gick in med hög svans och självsäker min.
Sen var det Ouzos tur, han tyckte först att de där glosögda djuren var en aning obehagliga, och skällde lite på dem, men när hans sedan märkte att de faktiskt flyttade på sig när han närmade sig förstod han vitsen med det hela.
Han hade en lägre svans, och bra attityd.
Syrran gick direkt in i stor koncentration och var lugn och samlad, som Imza var när hon var liten. Ouzo tyckte att det var så roligt så när det sedan var dags för lek med syskon och föräldrar bröt han sig in i fårhagen till alla 40 fåren och fortsatte "valla" helt utan koll på att det kan ju finnas tackor som inte är helt nöjda med att ha en valp i hasorna. Efter lite om och men (inkallningen funkade inte, hmm konstigt...) lyckades jag iallafall fånga honom utan att det hänt något varken med honom eller tackorna. Efter ytterligare ett inbrottsförsök blev det koppel på den lilla.

Annars har det varit rätt så lugnt på träningsfronten, jag har haft avslutning på båda mina kurser, tävlingslydnads- och valpkurs, så nu hoppas jag att det ska finnas lite mer tid till egen träning. Kan behövas eftersom siktet är inställt på kval till nästa års SM!

Helgen har ägnats åt träningshelg i Södertälje, med trevliga förare o hundar. Tack för det!

Imza och Ouzo har skött sig bra, och jag har vågat sätta ord på både spontana sitt o ligg, modigt... Vill ju så gärna att allt ska vara perfekt, men har insett att om man inte vågar kan man ju inte heller vinna:)

Imza vallar...

Tack!!

2010-09-02T14:27:00.003+02:00

Tack för alla grattisar, de värmer verkligen!
Jag har som vanligt analyserat (ihjäl) tävlingen, och inser att 300 poängs gränsen som känts som ouppnåelig inte är långt borta.

Jag hoppas att vi kan konservera känsla och form till den 26 september, då det är dags för nästa tävling.

För säkerhetsskull har jag anmält till ett gäng tävlingar resten av hösten, och hoppas på att vi lyckas få ett eller helst ett par bra resultat till. Det vore skönt att kunna fira jul medveten om att det är kvalat o klart...

Imza har verkligen varit på topp sedan tävlingen och alla träningar har flutit på. Ouzo (min kalv...) sköter sig också med den äran, full fart när det ska vara så, men bra stabilitet när det är dags för det..

Alla helger i september är uppbokade med diverse roliga hundaktiviteter, nu till helgen håller jag en 2-dagars intensiv tävlingskurs, nästa helg är det lydnadshelg på Södertälje BK, helgen efter är det träning för Mona Kjernholm, onsdag veckan efter är det Maria Hagström träning, helgen efter är jag reserv i small laget på DM med Qopper på lördagen och på söndagen är det lydnadstävling...

Puh, och däremellan ska man hinna jobba, och vara mamma och fru och hästägare.. Tur att det finns så många timmar på dygnet, annars hade man aldrig fått ihop det:)

Lön för mödan...

2010-08-29T17:48:00.002+02:00

Idag fick vi visa vad vi går för. Var på Nynäshamns BK och tävlade. En trevlig och välordnad tävling med bra upplägg och glada miner hos både tävlande och funktionärer. Trots att vi inte presterade på topp, vann jag och Imza på 298.5 poäng! Första SM-resultatet i hamn! Känns underbart att kunna få höga poäng genomgående i programmet. Detta trots en 8:a på hoppet eftersom hon slog i, har aldrig hänt förut... Jag hamnade i chock vid prisutdelningen tror jag, hade inte alls väntat mig detta!!

Så här såg vår poäng ut:

Sitt i grupp 10
Platsliggning 10
Fritt följ 9 (snett sitt)
Gå-rutan 9 (steg, nosar, tempot ligg)
Inkallning 8 (lite långt stå, tempo in)
Rutan 10
Apport med dirigering 9.5 (liten sväng)(hon var på väg mot mitten men insåg sitt misstag)
Hopp 8 (i slag)
Vittring 10
Fjärr 10

Vad ska man säga? TOPPENHUND!!!!!!!

Svensk Lydnadschampion!

2010-08-22T17:39:00.008+02:00

Idag var jag iväg till Botkyrka och tävlade med Imza. Onsdagens träningstävling gick allt annat än bra, så jag hade inga stora förhoppningar på dagens tävling. Imza är ju skendräktig, och det är ju inte så lätt att koncentrera sig på tävling när man har bebistankar... Gruppmomenten gick iallafall bra, så det fanns ju ingen ursäkt att dra sig ur, bara att köra på...
Det var en trevligt upplagd tävling, sol och glada miner, precis som det ska vara!
Tävlingen hade sina knepigheter, bla rutan var svår, så det var rätt många som missade den, även riktigt rutinerade ekipage.

Så här blev resultatet för vår del:

Sitt i grupp 10
Platsliggning 10
Frittfölj 9.5 (tränger vä sväng i språng)
Gå-rutan 10
Inkallning m stå o ligg 10
Rutan 6 (ojämnt tempo, går in bakifrån, många kommandon) (Imza såg inte rutan, men sprang dit jag pekade och hamnade så småningom där hon skulle)
Apport med dirigering 8 (extra kommando) (Imza var på väg till mitten, jag fick stopp på henne och sen blev det bra)
Hopp-metall 8 (kommando före kast(?) ojämnt tempo)
Vittring 9 (DK ut, släpper föremål) (Jag sa kommandot så tveksamt, så jag var tvungen att säga det igen, Imza rakt fram till rätt pinne, tar den, släpper, kollar igenom resten, tar rätt och kommer in)
Fjärr 9 (DK läggande) (Jag sa Imza innan ligg (?), korkat att ge bort 4 poäng...)

Summa 274.5 poäng, inget strålande resultat poängmässigt, men Imza jobbade på även när det blev svårt tex rutan och det är jag glad för!

Nästa mål blir väl att samla SM-poäng, och det är väl bara att kämpa på!

Liten blir stor

2010-08-15T17:15:00.004+02:00

Idag tappade Ouzo sin första tand, och det är ett helt gäng som sitter lösa;) Han blir 16 veckor på torsdag, och är nu en riktigt stor kille. Långa, skrangliga ben och öron som ibland står och ibland hänger, vad ska det bli av detta??

Hur som helst tycker jag att han är ursöt o charmig, och det är ju huvudsaken...Hans färdigheter för tillfället är klossen, sitt, ligg, stå, sitt under gång, början till ligg under gång, början till vittringsapportering, och lite annat smått o gott.. Något har vi ju sysslat med under de dryga 7 veckorna vi har levt tillsammans.

I morgon börjar jag jobba, och det känns som om den evighetslånga semestern kunde fortsatt en stund till, men det är ju bara att bita ihop och se hur vardagen artar sig. Imza har mått alldeles utmärkt av att få lite konkurrens om min uppmärksamhet, hon "lider" när det är Ouzos tur att träna, och det tycker jag gott hon kan göra;)

Fördelen med att livet återgår till det normala, är att jag under hösten har mycket roligt att se fram emot, träning för Maria Hagström och träning för Mona Kjernholm är bara ett par av dessa. Sen är det ju all "vanlig" träning med alldeles "vanliga" superduktiga kompisar också, och det är ju bland det bästa som finns!

I tisdags började jag min valpkurs, och det är ett roligt och intresserat gäng jag har framför mig under kurstillfällena. De tycker kanske emellanåt att jag är en riktig nörd, men det tar jag gärna, så länge det handlar om hundträning!

Lite bilder...

2010-08-12T14:26:00.003+02:00

Mina små killar delar det mesta, även vagnen...

Lycka är att få en fin glugg till skolstarten:)

Lilla badnymfen!

Träning på Stockholms Södra

2010-08-10T06:40:00.002+02:00

Även i de mest vanskötta trädgårdar kan man hitta fina blommor....

Igår träffade jag några trevlig människor från Botkyrka för att träna tillsammans på SSBK. Vi höll till på en av de "övre" planerna, och den var bitvis blöt, och nu pratar jag inte om fukt i marken, utan mer som små 5 cm djupa sjöar.

Alla tre hundarna verkade lite störda av att helt plötsligt vada i vattnet, även om de i vanliga fall inte bryr sig om att bli våta om tassarna. Runt planen var det störningar som hundar, ryggsäckar och en och annan extern matbelöning.

Imza skötte sig fint, ett bra ff, det enda var att hon släppte mig med blicken när vi gick genom det värsta vattnet. Annars riktigt bra, inga nafs i språngmarsch ens:) Inkallningen (slät) var heller inget att anmärka på, utom att hon hade nosat när jag lämnade henne, dags för mer fokusträning!

Och så var det rutan... Konskicket bra, men skicket till rutan blev svårt, hon var på väg mot (en annans) ryggsäck och externbelöning. Jag lyckades dock få stopp på henne, och efter mycket om och men stod hon i rutan.
Andra skicket, slarvigt till kon, vill titta på ovan nämnda ryggsäck, men kom på sig o gick till konen. Bra rutskick, och därifrån fullföljde vi med inkallning och halt. Bra!

Vi tränade även mycket på gruppmomenten, och det är ju alltid välbehövligt! En bra träning i trevligt sällskap helt enkelt!

Ouzo fick göra ett par valpinkallningar, och skötte sig som vanligt bra!

Nu är jag inne på sista semesterveckan (så mycket semester det nu blir med en totalspeedad 1,5-åring som klättrar och pillar och hittar på bus hela tiden..), det ska bli riktigt skönt att komma tillbaka till vardagsrutinerna, även om jag undrar hur jag ska hinna med hundträning, ridning, jobb o familj. Ja,ja det löser sig nog..

Plötsligt händer det...

2010-08-05T09:20:00.005+02:00

..för vissa är det att vinna storvinsten på Triss, men för andra handlar det mer om vardagssaker. Som tex att sätta målarpenseln i hand, och måla det sista på huset efter 9 år, att ta skurtrasan och städa huset ordentligt på jag vet inte hur länge, och att bada 4 st hundar, och sätta på ny Frontline... Vilken kategori jag tillhör? Gissa själv, men en ledtråd kan vara att om jag fortfarande kör runt i min gamla Volvo nästa gång vi ses, så var det inte storvinsten...

Igår kväll var jag i Botkyrka och tränade tillsammans med Madde (Mick), Sara (Nike) och Camilla (Offe). Det var väl strukturerad träning och det kändes verkligen som vi alla var engagerade i varandras hundar och tipsen flög vilt genom luften! Vi har 4 helt olika hundar, och det är ju extra kul att få gnugga olika geniknölar. Det är kul att höra att man har detaljer som andra tycker är riktigt trevliga, eftersom man (läs jag) lätt glömmer att det finns många bra saker också, man hamnar lätt i att bara se förbättringsmöjligheterna, det som är bra är ju "normalt"..

Alla hundar har både många trevliga delar, men lite förbättringspotential finns det ju också, och utan den hade ju faktiskt charmen med hundträning försvunnit...

Jag har ju problem med att Imza inte satsar fullt ut till konen (om hon inte vet att jag tänker kasta boll vill säga..), det löste vi genom att "tävlingsledaren" kastade, och det funkade jättebra! Båda kastare jag använde mig av var betydligt bättre än jag på att sikta, så belöningspunkten kom precis där den skulle:)

Jag tränade även skiften i gå-rutan, temposkillnader i fritt följ och dirigeringsapportering.
När hon sprang ut på en av apporteringarna kom hon haltande tillbaka, och då slog det mig att hon blir halt då och då efter sina rusningar, men det går fort över så därför har jag inte riktigt lagt det på minnet:(
Jag tror att det är någon tå som spökar, och det kan ju faktiskt vara en av anledningarna till att hon är ovillig att "tokrusa" till kon och apport eftersom det helt plötsligt smärtar i tassen. Nu blir det till att köpa Glucosamin, och se om det har någon effekt!

Hon hade som vanligt bättre tempo in än ut, så snart är det väl dags att träna ut tempo, hur man nu gör det . Hmm ska fundera ut en bra taktik...

Ouzo fick självklart också visa upp sig. Han är en härlig kille som är totalt obekymrad om världen runtomkring. Duktig på att hålla fokus trots störningar och en riktigt glad liten skit;) Lite följsamhetsövningar, boll-bytar-lek och inkallning blev det. Och allt gick som smort. Han har en bra inställning till livet, man far fram som en furie tills någon (människa eller hund) har lessnat totalt, och sedan fortsätter man en stund till! En valp i min smak!!!

Här kommer en målande beskrivning som Sara gav igår på min lilla 3 månadersvalp:
"Han har uppnäsa, snenäsa, galen blick, långa ben och en jätterumpa. Hur söt som helst!!". Bedöm själva!

Höstlik skogspromenad

2010-08-03T12:17:00.005+02:00

Var ute i skogen med alla 4 hundar (Imza, Ouzo, Qopper och Ouzos mamma Fan).

Vad underbart det är med väluppfostrade hundar som kan gå lösa tillsammans utan att det stör omgivningen:)

Vi gick rakt ut i skogen på ett ställe där jag aldrig gått förut, vilket resulterade i att vi hamnade i kärr, men också uppe på mosstäckta berg. Fantastiskt vackert, men visst känns det att hösten närmar sig..
Det låg en hel del löv på backen, och hundarna var fulla av gräsfrön som lossnat.

Tog med mig kameran, men det är inte lätt att fota fyra levnadsglada hundar, den enda som tog mina kommandon på allvar var som vanligt Imza, Fan satt en stund men tröttnade snabbt, och Ouzo och Qopper vet ju inte ens vad sitt kvar betyder:)

Resten av dagen ska ägnas åt en ridlektion, och sedan ska jag åka till veterinären och dra ut Qoppers avslagna tand, och då passar jag på att rabiesvaccinera Imza och Ouzo, så att de kan följa med utanför Sveriges gränser...

Vallat!

2010-08-01T20:29:00.007+02:00

I tre dagar har jag varit katt- och fårvakt åt Imzas och Ouzos uppfödare.

När man ändå är där två gånger om dagen så är det ju lika bra att valla lite;). Alltså 6 korta pass har Imza fått och Ouzo har intresserat tittat på.

Det var länge sedan jag vallade så både Imza och jag var ringrostiga. Ingeting gick väl helt hundra, men det gick ok, och det är tillräckligt bra. Imza är duktig på att lyssna på mig (för det mesta), och håller sig självmant på bra avstånd till djuren. Hon har vida flanker (ibland lite för vida) och driver med bra tryck.
Hon älskar det och det går inte på något annat sätt att få henne lika trött, både fysiskt och mentalt som vallningen.

Eftersom hon är lite skendräktig är det kul att kunna få henne att anstränga sig ordentligt.

Jag har tagit lite vallbilder, men det är inte det lättaste att valla och sköta kameran samtidigt, så bild kvaliten är inte på topp.

Vi är även hundvakter åt Ouzos mamma Fan, hon är lika enkel att ha o göra med som Imza, inga som helst problem med varken det ena eller andra!

Det finns annat än hundträning som gör mig lycklig!

2010-07-28T08:15:00.003+02:00

Och igår var det min häst, eller egentligen dressyrtränaren jag rider för regelbundet. Loke (min häst) har tendenser att inte vilja göra det jag vill när vi kommer till en kravfas.
Han är gudomligt snäll, men även han kan sätta sig på tvären..
Den första metod vi har prövat en längre tid, är att jag ska fortsätta driva när han backar och gör diverse andra krumsprång. Jag har inte den styrkan i min ridning och har blivit fegare än sist jag red in en unghäst för sådär 25 år sedan..
Detta har resulterat i att jag lättar på tygeln, och mesar till mig. Jag förklarade detta för Birgitta, så då provade vi en annan metod, nämligen att om han dummar sig så snurrar vi, när han släpper efter går vi framåt igen. Det här sättet att rida besvärliga hästar har jag gjort förut, men hade helt glömt av det..
Igår på vår 45 minuterslektion snurrade vi nog 30 minuter och red ordentligt i 15, men vilken skillnad! Jag känner mig helt trygg i det jag gör, vilket innebär att jag orkar/vågar få igenom det ordentligt!
På slutet var Loke löddrig av svett, men kunde gå riktigt fint även i höger varv. Nu har jag fått hemläxa att göra det här varje dag i en vecka, så vore det väl attan om vi inte kom över den här tröskeln också! Tur att jag fortfarande har semester, så det hinns med bland allt annat som ska göras:)

Jag har haft Loke sedan han var 6 månader, och vi har gått igenom ett antal diskussioner förut, med mig som vinnare. Skillnaden är att då har jag stått tryggt på marken, och då är det ju inga problem!

Lycka är..

2010-07-25T07:57:00.002+02:00

..att träna 2 glada, positiva och arbetsvilliga hundar i ösregnet efter alltför många veckor av värme och torka!

Imza brukar inte gilla regn, men igår märktes det inte på henne att regnet öste ner, inte så mycket som en extra blinkning under fria följet.

Som vanligt är det ju svårt att veta om det beror på att jag njöt av regnet eller om hon också tyckte det var skönt med lite svalka.

Ouzo är jätterolig att "träna" med! Han är duktig på att hålla fokus på mig trots nya miljöer och störningar. Jag antar att det bara är att fortsätta följa instruktionsboken "Från valp till stjärna" av Maria Hagström, så kanske han blir just det, en stjärna!

Halvtid

2010-07-22T08:29:00.005+02:00

Jaha, nu har halva min evighetslånga semester passerat. Följdaktligen borde då också hälften av alla saker man ska hinna med vara avklarade. Som ni kanske kan lista ut är så inte fallet...
Här kommer ett axplock från min (önske)semester lista:
-Rida härliga långritter i ljumna sommarkvällar
-Träna massor med hund i samma ljumma sommarkvällar
-Måla huset, egentligen, förbättringsmåla det vi missade/slarvade med för 9 år sedan (har för övrigt stått på varje semesterlista sen dess...)
-Göra rockad på barnrummen
-Tvätta fönster och tokstäda hus
-Bada med barnen (och hundarna)
-Ligga i hängmattan och läsa en god bok
mm mm

Och vad har det blivit av detta?
-Rida långritter i på tok för mycket värme, med tiotusen surrande elaka insekter runt omkring, som varken jag eller hästen uppskattar (tänk att man glömmer varje år att det finns saker som heter bromsar...)
-Tränat lite hund, men inte i de sköna kvällarna, utan mest mitt på dagen, medan lilla sonen sover... För varmt!!
-Varken en färgburk eller pensel i sikte.. Hinns kanske med andra delen av semestern, kanske..
-Barnrummen har flyttats och är nästan klara, bara det där lilla sista, och det kan kanske vänta till nästa semester, eller?
-Tvätta fönster behövs väl egentligen inte när man fortfarande kan ana träden utanför? Och huset blir ju stökigt på en gång, så är det någon vits att städa?
-Hundar och barn har iallafall fått några riktigt sköna dopp i havet!
-Hängmattan gick visst sönder för några år sedan, och det har ju inte direkt varit någon idé att köpa ny, med småbarn i huset. Och även denna semester blir det inte så mycket läsning, en 1.5-åring och en valp är inte helt optimalt att ha hemma om man vill vara stilla... Förresten så är jag ju ändå inte gjord för att vara stilla, det börjar krypa i kroppen efter ca 5 minuter och jag måste göra något annat, träna hund eller så..

Summasumarum, semestern hittills har varit underbar, jag hoppas att den fortsätter i samma anda!

Lydnadsläger i dagarna 4..

2010-07-18T14:31:00.004+02:00

De senaste 4 förmiddagarna har ägnats åt lydnadsläger på Södertälje BK.

Vi var 16 st entusiastiska förare med blandad erfarenhet som deltog.

Det var 5 olika instruktörer som hjälpte oss med idéer och diskussioner så att alla skulle få ut mesta möjliga av lägret.
Efter första dagen kändes det inte helt bra, men resterande dagar var som jag ville!

Imza skötte sig med den äran, trots hettan. Jag trodde nog aldrig att hon skulle orka koncentrera sig så länge, särskilt inte med tanke på att damen är lite skendräktig, men som sagt överraskade hon mig, gullhunden!!

Jag passade på att jobba med de detaljer där det är bra med extra ögon. Jag lämnade även över belöningsansvaret på mina träningskompisar ibland, vilket jag tyckte var jättebra, eftersom jag lätt hamnar i att jag tycker att det alltid skulle kunna vara liiite bättre.. Imza älskade överrasknings momentet i att inte veta från vem belöningen skulle komma, och jag tycker att vi gjort stora framsteg, främst i hennes intensitet i sitt o ligg kvar.

Fria följet slipade vi på och det känns stabilt och riktigt bra, gå-runt rutan, hopp-metall, vittring och fjärrdirigering fick också en dust. Vi gjorde även ett antal entréer in på plan med varierande störning, och nu känns hon riktigt stabil även där, kul!

Ouzo har varit med som maskot och även han skötte sig över förväntan!
Han charmade (naturligtvis) alla, och fick lekaträna lite på plan han också. Mest har han iakttagit allt som händer runt omkring, lugnt och stilla. Åksjukan verkar ha gett med sig, idag kunde han t.o.m tugga på ben när han låg en stund i bilen, och inte en tillstymmelse till dregel på de sista resorna!

Emenems Ouzo

2010-07-06T09:59:00.003+02:00

Nu har lilla Ouzo varit hos oss i 12 dagar och det är svårt att tänka sig vara utan detta lilla härliga busfrö! Ouzo är en social, pigg och trevlig valp, han är en riktig liten tuffing som tål tuffa tag.

Imza är (för) snäll med honom, han klättrar och klänger, tar hennes leksaker och stoppar in hela sitt huvud i hennes mun utan att hon grymtar nämnvärt..

Qopper tycker att Ouzo är lite jobbig, men står som vanligt ut med det mesta.

Vi har tränat lite följsamhet och det verkar Ouzo uppskatta, inkallningarna går fort och han är så lycklig när han kommer! Lekar tycker han också om, både springa efter och kampa. Än så länge har han också en bra avknapp, han har inga problem med att lägga sig och sova i bur eller mitt på gräsmattan. Jag hoppas och tror att han kommer bli en riktigt härlig tränings- och tävlingskamrat framöver!

Imza klarar värmen bättre än jag trodde och vi har hunnit med ett par pass lydnad där hon skött sig bra. Annars blir det mycket träning på snabba starter, och följa med på ridturer för att förbättra flåset.

I morgon blir det lite strukturerad träning i Södertälje och nästa vecka är det dags för lydnadsläger, ska bli så roligt att ägna sig helhjärtat åt hundarna och får vara lite barnledig några timmar!

Senaste veckan

2010-07-03T09:56:00.004+02:00

.. har jag ägnat mig åt detta...

och detta...

och detta...

SM i dagarna 2

2010-06-21T11:22:00.003+02:00

Igår kväll kom vi hem från att ha varit och tittat på SM i 2 dagar. Det var verkligen roligt att få träffa "gamla" talanggruppar igen.

Jag sprang lite mellan lydnadsringarna och agilityn, mest blev jag nog stående vid lydnaden. Jag såg många mycket trevliga ekipage, och fick mig en mental tankeställare när man såg förarna jobba på trots att det blev några missar här och där..

Jag vet ju att det är min svagaste (och sämsta) sida, att kunna släppa det som var och tänka på alla poäng som finns kvar att hämta hem.... Jag ska boka in en mentalkurs så fort Helene med Mick anordnar en, annars kommer vi nog aldrig komma någonvart.

En annan sak som kändes bra med att stå vid sidan och titta på är att man inser att även om man missar något så är man i gott sällskap, t.o.m de flesta riktigt rutinerade förarna gled inte igenom helt utan missar...

Imza fick vara med och mingla, och hon verkade inte berörd över miljön med högtalare, hundar och allt annat. Som vanligt charmade hon också en och annan och gjorde sitt bästa för att krypa under skinnet på dem. Lite spontan träning gjorde vi också, lite fjärrskiften med upp-hopp sitt och lite fritt följ.

Nästa år går SM i Stockholm, och fördelen då är ju att man slipper köra 70 mil med husvagn för att komma dit, så även om jag inte kommer med, kommer jag definitivt vara där och heja och njuta!

Detta SM var otroligt trevligt och välordnat, allt funkade bra, och det kändes att allt var välplanerat och genomtänkt!

Nu ska vi kämpa på för det här har verkligen något som gav mersmak!

Dags för semester....

2010-06-16T13:10:00.003+02:00

Ibland undrar man om hjärnan är ur funktion för att det snart är semester eller om det är åldern som spökar :)

Igår gick jag med barnvagn, en dotter som nyss lärt sig att cykla utan stödhjul och min lilla norwhichterrier hane. Eftersom Imza löper försöker jag passa på att ta ut honom på separata promenader, och det verkar bättre att sätta honom utanför Konsum än en höglöpande och mycket villig Imza...

Jag band upp honom och vi gick in och handlade, när vi kom ut bestämde vi oss för att ta en annan väg hem, så vi fick en liten runda stället för att gå tillbaka samma väg. När vi nästan var hemma, efter ca 15 minuters promenad kom jag på att jag saknade något, efter ytterligare en stund kom jag på att jag glömt hunden utanför affären. Snabbt hem hämta bilen och åka tillbaka honom. Han stod och luktade på samma fläck som när jag lämnade honom, och verkade inte alls vara bekymrad över att blivit kvarglömd.....

Ja, vad ska man säga. Är glad att det inte var något barn jag glömt.

Hur som helst har jag snart semester och hoppas att min lilla hjärna landar igen, det kan ju behövas inför hösten med 3 barn som ska iväg till skola och dagis, och allt annat som ska skötas..

Imza träningen ligger lågt, vi har tillbringat helgen i Finland och då var hon hos hundvakt, och nu när hon höglöper har hon tankarna på andra saker än detaljer i lydnaden. När hon är glad och pigg passar jag på att träna små korta stunder, men som sagt mestadels vila för både henne och mig, vilket vi säkerligen behöver efter all träning det sista året.

Om en vecka så kommer lilla Ouzo hem till oss, en liten 8-veckors bc kille som jag längtar efter att få börja från början med! Om man ändå har 3 barn, en unghäst och 2 hundar kan väl inte en hund till göra någon större skillnad i det totala kaoset:)

Ha en trevlig semester och njut av sol och även de regninga dagarna! Vi ses kanske på SM i helgen, jag ska dit och hejja på både lydnads- och agilityhundar, och hoppas få massa inspiration till kommande träningar!

Allt flyter på som vanligt

2010-06-07T10:28:00.006+02:00

Kort på en ganska marsvinslik, men ändå söt valp i 3-veckorsåldern..

Imza löper och jag hade lovat mig och henne några träningsfria veckor, men det har jag absolut inte lyckats hålla... Ett par tre korta träningspass om dagen blir det, men inga komplicerade saker där jag blir irriterad. Ett normalt täningspass kan se ut så här:
Kedjar ett lydnadsklass 1 program, men ändrar lite så att det passar oss, t ex ställande, sättande och läggande under gång i en följd, där jag går runt och hämtar upp henne som i eliten, men jag går inte runt en stor fyrkant.

Jag brukar också lägga in fjärr, men bara de skiften jag är nöjd med, dvs inte ligg till sitt för tillfället eftersom jag över på upp-hopp till sitt, eller så går jag närmare så att jag vet att det lyckas.

Sen börjar jag lite detalj träning, t ex tempo till kon, gå rakt in i ruta, resten av fjärren och vittring.

Vittringen håller vi definitivt på att få kontroll över, nu kan hon få springa in i pinnhögen och lyckas koppla på näsan och ta rätt pinne.
När jag gör den här övningen har jag många pinnar eftersom hon blir noggrannare då. Även pinnar på rad funkar bra, men då står jag nära, så hon inte blir stressad.

Ska prova att lägga till vittringen efter de 2 andra apporteringarna, när hennes apporteringstänk är högt och se vad det ger för resultat.

Annars flyter livet på, förra helgen var jag TL åt lydnadsklass 1 och 3 på vår hemma tävling, igår lyckades jag klämma in både hund- och hästtävling. Grattis Madde och Mick som i sin debut i lydnadsklass 1 vann med ett första pris, nu hägrar 2:an!!

Igår kväll var vi hos Imzas´uppfödare och grillade och myste med 3 stycken 5 veckorsvalpar, söta som socker..

Min lilla son har haft hög feber i några dagar så i lördagskväll var min man in med honom till akuten, bredspektra penicillin kom de hem med, och det tar han rikitgt duktigt. Vi visar en chokladbit, häller i honom medicinen och sen får han chokladen som belöning, snarlikt hundträning det här med barnuppfostran :) I morse var han mycket villigare att svälja medicinen, han vet ju vad som kommer efter..

Imza löper..

2010-05-29T09:42:00.004+02:00

Två gullisar med samma intresse, bollar, bollar och åter bollar!

Det här inlägget blir mest en kom ihåg till mig, eftersom hon löper väldigt oregelbundet har jag svårt att komma ihåg.

Nu får jag lämna återbud till 3 tävlingar de kommande veckorna, och sen blir det inga tävlingar förrän i augusti. Det är ju alltid tråkigt att inte kunna tävla, men å andra sidan hinner vi kanske få till snyggare skiften på fjärren, en bra vittring, konskick, ruta och dirigeringsapportering.

Som ni ser lär vi ju inte vara sysslolösa i sommar.. Jag ser också fram emot lydnadslägret på Södertälje BK i juli, där jag hoppas kunna få tips o råd som vi så väl behöver!

Nu under löpet ska jag försöka hålla mig undan från lydnaden, och kanske se till att få några pass i fårhagen istället. Mycket lek och gos ska det ju förstås också bli!

Springa med hästen, cykeln och promenader hoppas jag gör att hon inte tappar i kondition, hon är ju inte van att gå i koppel, vilket ju är nödvändigt nu..

I morgon ska jag vara TL för lydnadsklass 1 och 3 på HMBK, det ska bli kul, var länge sedan sist!

Barn, barn, barn

2010-05-24T06:50:00.005+02:00

Så har helgen sett ut här hemma, och det var inte bra våra egna 3 utan en del andra också..
Det började lördagmorgon kl 06:20, då två kompisar till min flickor kom hem så att deras pappa kunde få gå en golfrunda med min man.

Kl 12 kom de hem från golfrundan, jag skjutsade mellanflickan till kalas, sen till stallet och även lite hundträning. När jag kom hem från stallet vid 15-tiden, hade det kommit en knappt 2-årig pojke som vi skulle passa över natten eftersom föräldrarna skulle på bröllop.

Kl 21 rasade jag och mannen i säng vilket var tur eftersom det kl 06.20 ringer en kompis och frågar om hennes dotter och systern till pojken som vi redan passade kunde komma, eftersom bröllopsgästerna inte hörde när det ringde varken på telefon eller på dörren..:)

Kasta sig upp ur sängen och fixa frukost till hela gänget. Min lilla son hade tagit av sig blöjan i sin säng, så både han och sängen behövdes totalsaneras. De barn som inte var våra hämtades vid halv elva, och då åkte jag till stallet. Resten av dagen var det bara de vanliga grannbarnen som sprang in o ut här hemma och det är vi ju vana med:)

Sen hem och rasade ner i soffan i en timme, kl 18 åkte mannen till K-skoga och kommer hem igen på natten till onsdag. Ja det var den här helgen det...

Tur att det regnade igår så man kunde ta det lugnt med gott samvete..

Ja just det natten till söndagen blev jag väckt av en orolig Imza som jag som tur är skyndade mig att släppa ut, det bara forsade ur henne. Har väl ätit ett och annat snusk i stallet. Hade inte velat ta hand om den sörjan här inne, när alla barnen var här...

Hur som helst har alla barnen både våra egna och alla lånebarn skött sig utmärkt, vilket ju naturligtvis underlättar det hela.

Del 2 av Maria Hagström kursen

2010-05-21T07:36:00.002+02:00

I onsdags var det dags för den andra och (tyvärr sista) delen av Maria Hagströms kurs. Vädrets makter var på vår sida denna gång, strålande sol och runt 20 grader, härligt!
Några av hundarna tyckte nog att det var lite jobbigt, men alla skötte sig fint. Den här gången var det fokus på helhets- och tävlingsträning, vilket är otroligt viktigt och nyttigt, både för oss och hunden (kanske mest oss...). Ekipagen fick återigen välja vad de ville göra, och det blev allt från inropande på plan till ett antal kedjade elitmoment.
om vanligt var Maria tydlig, och delade mer än gärna med sig av sina tips och ideer. Vi passade på att suga ut det mesta, och för min personliga del känns det som om jag skulle vilja ha en liten Maria sittande på axeln och tala om vad och när jag ska göra vad:)
Jag måste kontakta den andra Maria (Rydqvist) hon är ju av samma kaliber, men lite lättare att få tränings tillfällen för.
Det är så kul att se så många trevliga hundar, och jag hittar flera delar hos de olika ekipagen (både förare och hundar) som jag kan lägga till i mitt "målbilds bibliotek" och det är verkligen toppen!
Tack också till Botkyrka BK för en välordnad kurs, där vi blev bjudna på varm och god mat på kvällen, ett föredöme för oss andra!

Träningen går framåt, jag har lärt in ett "upp-hopp sitt" och det funkar bra på nära håll, men jag hoppas att det efter sommaren kommer funka i fjärren också. Annars kedjar jag en del, och finslipar på annat. Konen håller jag på med mycket nu, både för att få fart, och för att få den viktig, så att den inte "glöms" bort på tävling. Det var en tendens till det på sista tävlingen, och det vill vi ju inte ha!

Nästa vecka är det tävlingsträning på Botkyrka, det ska bli kul att träffa lite trevligt Botkyrkafolk igen. Jag har inte bestämt mig hur jag ska göra, om jag ska nöja mig med ett inrop och lite fritt följ eller om jag ska ta det som en träningstävling, och belöna senare i programmet när jag tycker att hon gör något riktigt bra!

Äntligen!

2010-05-10T10:40:00.002+02:00

Igår var den där känslan där igen, ni vet när allt flyter på i en slags harmoni. Träningen var inte perfekt på något sätt, men det viktiga för mig var att jag och Imza hade ett glatt samarbete igen. Efter tävlingen har jag gått ner i en rejäl svacka, jag har på allvar tänkt att jag ska lägga lydnaden på hyllan och istället träna agility. Men nu hoppas jag att jag kan hålla min attityd uppe så vi hamnar i det där trevliga läget igen! Om det är någon som har några tips på hur ni håller attityden uppe när allt känns motigt, så får ni gärna dela med er. Just nu känns det som om det är det som begränsar mig och Imza, och det är ju jätte tråkigt att det ska vara jag som bromsar vår fortsatta utveckling. Med hopp om ljusare framtid!

Katastrof...

2010-05-01T07:04:00.002+02:00

Så vill jag summera min och Imzas tävling igår! Katastrofen låg inte direkt i poängen eller hur åskådarna uppfattade det, men känslan var urusel! Redan när jag gick in på plan så kändes det som om jag hade sålt smöret och tappat pengarna, och den attityden kan inte jag ha om jag vill att Imza ska prestera.. Min kompis sa "kom ihåg 9.5 du fick på hopp-metall" och jag ska väl försöka tänka positivt, en annan dag...

Kurs för Maria Hagström

2010-04-30T08:55:00.003+02:00

I onsdags var jag på kurs på Botkyrka Brukshundklubb för Maria Hagström. Det var väldigt trevligt och välordnat, även om vädrets makter inte var helt på vår sida. Jag hade fått en åhörar plats eftersom hundplatserna tog slut fort. Det var otroligt inspirerande att se och höra Maria "in action".
Den här gången var det mest fokus på detaljer och moment, vilket man ju kan diskutera och träna i en evighet...
De flesta hundar som var med hade "problem" som jag ser hos Imza, så jag fick massor med bra tips, det var även några hundar som imponerade stort på mig (vilket kanske inte är det lättaste). Nu vill man bara ha massor med tid, så att man kan prova och utvärdera vad som passar bra, och hur väl Imza svarar upp på det.
I princip är det väl inte några helt nya ideer men Maria hjälpte till med "slutknorren" och det är oftast där det lilla extra finns att hämta.
Om 3 veckor är det dags igen, och då ska vi fokusera på tävlingsträning och helhet, det ser jag verkligen fram emot!

Jag vill också passa på att önska alla jag känner "Lycka Till" på DM i Strängnäs i kväll, håller tummarna för er!

Jaha så var man med i TS oxå....

2010-04-27T08:22:00.004+02:00

I förrgår fick jag ett telefonsamtal från en i Tävlingssektorn som undrade om jag kunde tänka mig att sitta med i ett litet, litet hörn.

Eftersom jag har svårt att säga nej, iallafall när det gäller saker som jag tycker om att göra, så var jag på mitt första möte igår. Jag blev ansvarig för att skicka in resultat till "Bästa Appellklubb" resp "Bästa Lydnadsklubb", det lär ju inte bli så betungande eftersom det är i princip bara jag och ett par till som tävlar..

Jag har även lovat att ställa upp som TL eller annan funktionär på våra lydnadstävlingar. I ett svagt ögonblick lyckades jag också lova att ha träningskvällar där jag hjälper de som kommer med ett moment eller något annat problem. Och, ja just det, vi ska ha en liten uppvisning på Hundens Dag på HMBK den 8maj också. Det var väl ett litet, litet hörn...:-)

Så, då var det här året fixat... Jag gillar verkligen att lära ut till andra, särskilt om de är lyhörda och flitiga, och vad gör man inte för att få lite fler tävlingsekipage, jag vill ju ha sällskap ut på tävlingarna!

I torsdags red jag också min första dressyrlektion med min unghäst,han skötte sig utmärkt, även om han la i backen ett par gånger. Lastade själv, in i ridhus för första gången, träffa nya hästar och ändå kunna jobba, det känns lovande. Nu ska jag rida dressyr 2 gånger per vecka, och jag hoppas att både hans och min kondis blir betydligt bättre av det.

Idag står det hundträning i Gnesta på schemat. Ska fortsätta få hjälp med vittringen, den har börjat se riktigt bra ut! Sist jag hade hjälp med den, så fick "TL" klicka och belöna när Imza tog rätt pinne, och så vänder jag Imza tillsammans med mig, så hon inte ser när de lägger ut pinnarna, och det verkar ha sänkt apporteringstänket. Håller tummarna för att det funkar idag med!

Imza 3-år!

2010-04-20T08:34:00.003+02:00

Idag fyller bästa Imza 3 år. På ett sätt känns det som det var alldeles nyss man hämtade hem sötnosen, men om man tänker på vad vi hunnit med under dessa tre år, så är det ju en del. Nedan följer ett axplock:

Lydnadsdebut klass 1, 1 juni-08, första pris och första placering
LP2, tre tävlingar mellan 15 november och 29 november 2008,
Uttagna till SBK´s Talanggrupp i lydnad april 2009
LP3, tre tävlingar mellan 6 juni och 23 augusti 2009
Genomförd MH med 1:a på skotten 11 oktober 2009
2 förstapris i elit 7 februari och 18 april 2010,

Till detta har vi lärt oss valla (vi var båda helt "gröna"), och nu hon är i princip klar för ett vallhundsprov, och vi har även tränat lite agility och spår.

Och så ska vi inte glömma det viktigaste av allt, hon är en fantastisk familjehund, hänger med på allt i vått och torrt och är otroligt snäll och vänlig mot allt och alla, accepterar utan protest nya familjemedlemmar, vare sig det är en bebis eller kaniner. Jag tror inte hon kan bli arg!

Jag hoppas att vi har massor med härliga år framför oss på tävlingsplan och i vanliga livet!

Puss på dig bästa Imza!

Elittävling

2010-04-18T17:56:00.002+02:00

Idag var jag på Botkyrka BK och tävlade vår tredje elitlydnadstävling.Imza kändes inte på topp, och det blev ingen topp prestation, men ett 1:a pris lyckdes vi få, och ett litet delmål är ju lydnadschampionatet, och nu saknas det bara ett 1:pris till så är vi i hamn.
Tävlingen var upplagd på ett annorlunda sätt med 2 domare på 2 olika planer, först körde vi sittande i grupp och platsliggning, sen var det dags för gå-ruta, inkallning, hopp-metall och vittring för ena domaren, sen bytte man plan och körde frittfölj, ruta, dirigeringsapportering och fjärr för den andra domaren. Jag fick sista lotten och på den stod det naturligtvis 1... Hade svårt att veta hur jag skulle förbereda plan byte, detta var ju helt nytt för mig också..

Såhär blev iallafall resultatet:

Platsliggning 10
Sitt i grupp 10
Fritt följ 8
Gåruta 9
Inkallning 9
Rutan 8.5
Dir apport 10
Hopp-metall 8
Vittring 5
Fjärr 9

Jag känner mig väl inte riktigt värd alla poäng men det är ju domaren som dömer..

Nu måste vi ta tag i vittringen på ett tävlingsmässigt sätt, det har ju funkat bra när jag står nära, men farten dit får henne att tappa koncëntrationen. 2 veckor till nästa tävling, svårt att göra mirakel men försöka kan man ju alltid!

Grattis till Leif och Lakrits som med dagens seger måste vara klara för SM, Anna och Juni gjorde ett delvis superfint program med några nesliga tabbar. Nästa år är det deras tur att komma till SM!

Appelltävling

2010-04-17T19:58:00.002+02:00

Jaha, då var brukspremiären påbörjad (och avslutad?).

Stort fält med stormbyar, spåret gick så att vinden antingen kom från sidan eller framifrån. Imza har inte tillräcklig erfarenhet för sånt, efter 5 ängsspår kan man väl inte kräva det...
Hon hade slarvigt upptag, gick ett antal meter utanför spårkärnan (i vind korridoren), missade 1 apporten, strulig vinkel, hyfsat andra ben, hittar apport, tar vinkel, men får vittring på ett annat spår i närheten, och går mellan mitt och det, missar alltså slutet... Man får vad man förtjänar;)

Sen var det dags för platsliggning, och det skötte hon som vanligt med den äran, budföringen likaså. Linförighet, bra men lite tendens till nafs i språng, gillades inte av ena domaren, jag började fnittra..
Framförgåendet, så bra (eller dåligt) som man kan vänta sig efter 4 gångers träning. Läggande bra, ena domaren tyckte att jag var lite hård i mitt kommando, och det kan stämma. Inkallning bra, apportering bra, hon hade lite svårt att bestämma sig om hon skulle ta den på väg ut eller tillbaka, hopp bra avslutade med snett sättande, jag borde ha stått på större avstånd, eftersom hindret är högre än i lydnadsklass. Summasumaru, som vanligt hade jag dålig känsla, men poängen blev hyfsade, uppflyttningspoäng utan spår, alltså inte uppflyttad..

Spår 0, 0
Platsliggning 10, 10
Budföring 10, 10
Linförighet 8, 9.5
Framf.g. 5, 5
Läggande 9.5, 10
Inkallning 10, 10
Apportering 9, 10
Hopp 9.5, 9.5

Summa 230,5 poäng

Som sagt, man får vad man förtjänar, spår och framförgående har tränats alldeles för lite, resten var ok.
Jag undrar bara vad jag ska göra åt min dåliga känska på fria följet, fick beröm av medtävlande och domaren jag fick 8 av skrev "bitförsök i övrigt jättefint" men jag tycker att det känns som om hon är loj, bara för att hon inte är lika "på" som min förra hund (vilket ju är bra, efterdom det var svårt att få topp poäng med henne..). Måste nog filma mer och lära mig att Imzas position är bra, trots att jag tror att hon är på väg att tappa mig.. Ändra känslor är ju inget man gör på en kafferast, men förhoppningsvis kommer vi ha många år framöver på tävlingsbanan så jag hinner hjärntvätta mig!
Nu är både jag och Imza trötta, och i morgon är det tävling igen, får se hur det blir med det...

Utedag i solen

2010-04-13T20:11:00.003+02:00

Idag har jag, hundarna och barnen varit ute i princip hela dagen!
Det började med en långpromenad med några kompisar, vi var 4 vuxna, 2 bebisar och 10 (!) hundar, vädret var till och börja med lite kallt och blåsigt men blev soligt och fint till hemvägen. Väl hemma var det dags för lunch för mig och lillpojken. Efter det var det dags att hämta mellandottern på dagis, hem för lite mellanmål och sedan ba det iväg till klubben för spårläggning, och lite lydnadsträning. Spåret gick ganska bra, hon har bättre sug nu, så förhoppningsvis kommer hon att göra allt hon kan på lördag när det är dags för appelltävling.
Lydnaden gick också bra, vi började med en budföring, och sedan lite framförgående, hopp-metall och inkallning. Imza skötte sig fint, det var väl inget extra, men heller ingen dålig dag, så det är jag nöjd med.

Igår märkte jag två saker som definitivt måste jobbas på, dels flyttar hon fram i fjärren från stå till sitt, och dels så har hon börjat runda konerna i rutan, vilket innebär att hon kommer in bakifrån. Det ägnades gårdagens eftermiddag åt, så därför fick det vila idag, orkar inte ta eventuella problem när jag har alla tre barnen med, det gäller ju att välja sina "fighter". Lite frivilliga skiften gjorde hon idag efter lydnadsträningen, och de såg riktigt bra ut. Pust...

Hur ska man hinna med allt? Det som jag stärker i träningen funkar ju bra, men det som man tränar lite mindre blir då (naturligtvis) lite sämre. Jag tycker det är svårt att hitta den gyllene medelvägen, både mellan uthållighet och belöningar och mellan "nöta" och bara köra igenom. Förhoppningsvis kommer lite av den här känslan bli bättre nu eftersom jag "bara" har de 10 elitmomenten att fokusera på, erfarenheten kommer med mer träning och tävling.

Jag måste också tillåta oss att ha några mindre bra tävlingar för att se var vår status är, och kanske inte hänga upp mig allt för mycket på de saker som inte ger så mycket extra. Ett bra exempel är vår inkallning, Imza galopperar på i bra tempo, och har fina skiften, men jag skulle vilja ha lite mer tryck, men då blir skiftena sämre. Då är det kanske inte värt att hon tokrusar (vilket jag skulle vilja) utan nöja mig med hennes tempo och glädja mig åt bra skiften. Jag måste också acceptera att Imza är den hon är, hon har svårt för att bli riktigt galen, men å andra sidan är hon duktig på att hålla koncentration och fokus.

En bra dag enligt Imza

2010-04-11T20:33:00.002+02:00

Dagen började med lydnadsträning följt av ett spår. Lydnaden gick bra, hon lyckades inte klockrent i allt, men hon försökte och kämpade tills det blev rätt, och det uppskattar jag verkligen! Spåret gick ganska bra, fortfarande lite för slarvig, men idag hade jag lagt apporterna lite tätare, och då blev hon nogrannare, en godis i utbyte mot apporten vill hon ju inte gå miste om...

På eftermiddagen åkte vi till hennes uppfödare, och pussade på 7-veckors valpar, en liten tik blev min favorit direkt, tur att alla redan är sålda :-) Efter det gick jag och Imza ut i fårhagen och vallade lite. Trots att hon inte har vallat på flera månader var hon lugn och koncentrerad, inga rusningar och lyssnade fint, gullhund. Uppfödaren smygtittade på oss genom fönstret och hon sa att det såg riktigt bra ut.

Jag har bestämt mig för att leja bort vallhundsprovet, jag känner att jag varken hinner, har kunskapen eller erfarenheten nog att klara av det. Om allt skulle gå enligt plan skulle vi säkert klara det, men det behövs bara en liten oväntad händelse så skulle jag stå där med skägget i brevlådan..
Den som ska få äran att göra det istället är Imzas uppfödare, och eftersom vi bor väldigt nära varann, så kommer det inte bli några problem med att de kan träna tillsammans, vilket ju är en förutsättning. Vallning är ju liksom många andra hundaktiviteter, en riktig samarbetsövning.

Kvällen avslutades med en långpromenad, med lite inkallningsövningar och smått o gott. Nu kommer nog Imza sova som en stock, och drömma söta drömmar om får och annat..

Allmänlydnadsinstruktör

2010-04-04T15:42:00.004+02:00

I fredags hade vi examination, så nu har jag bevis på att jag är Allmänlydnads instruktör. Att jag har hållit kurser i 15 år har gett mig massa erfarenhet, men det är bra att ha det på pränt också...

Annars så har jag lagt ett till spår till Imza, hon uppskattar det, men jag har lite övrigt att önska beträffande stilen:) Lite lydnad hemma på tomten har vi också ägnat oss åt, det är så skönt när snön har smält undan! Jag väntar fortfarande på att Imza ska börja löpa, hon och Qopper är riktigt irriterade på varandra, och jag hoppas att det beror på det... Annars kanske det är så att Qopper helt enkelt har tröttnat på att fungera kampleksak åt en vild border collie:) Titta på bilderna så förstår ni vad jag menar!

Tävlingen inställd...

2010-04-01T13:29:00.002+02:00

Jaha då blev tävlingen inställd pga av snö och blöta marker, så det går inte att få rättvisa spår. Beslutet är helt korrekt, men jag hade ju gärna tävlat...
Igår la jag ett appellspår åt Imza i en kohage, och hon var extremt yvig, särskilt i första benet, sen blev det bättre o bättre, på slutet var det riktigt bra! Jag har ett antal (bort)förklaringar till varför hon var sån:
-inte gått ett spår på ett halvår
-aldrig gått rent ängsspår
-mycket dofter i marken, särskilt de gamla komockorna tyckte hon om
-det rastas mycket hundar på det här fältet, så hon fastnade för en del sådana dofter också

Även om tävlingen inte blir av, ska jag lägga några spår till henne denna veckan, dels för att se om hon kommer på vad hon håller på med, och dels för att någon gång kommer vi att tävla en appelltävling, och då är det "bara" att damma av spåret då.

Tävlingen närmar sig...

2010-03-30T15:06:00.003+02:00

Eftersom jag inte hört något annat antar jag att appellspåret på söndag blir av. Det är ju så att man blir lite nervös, har inte spårat på ett halvår, och med alla dessa lukter i marken så vet man ju inte hur det går. Lydnaden borde hon iallafall klara hyfsat, det värsta blir väl för mig att hålla i kopplet på linförighet, det var ju ett tag sen vi gjorde det... Idag provade jag också för första gången ett framförgående med koppel, och det gick väl sådär kan man sammanfatta det, med lite tur o träning kan vi nog få betyg på det iallafall. Budföringen är klockren, så jag hoppas att det håller i sig.. Det känns rätt konstigt att veta att man ska tävla om några dagar och inte har 100% koll på att allt funkar, men som sagt är denna tävling mer på skoj för oss. Jag hoppas att jag hittar en hyfsat snöfri plätt och hinner lägga ett eller två spår innan söndag, men det återstår att se, nu ska jag ju jobba resten av veckan. Jag har anmält mig till Gnestas appellspår den 17/4, så vi har ett försök till på oss om det här inte går vägen. Jag har ju i flera veckor trott att det snart är dags för löp, men ännu har jag inte sett skymten av några droppar, så nu hoppas jag att hon håller sig över söndag åtminstone.

Idag har jag varit i Gnesta och tränat, fick kommendering på linförigheten, och det bryr hon sig inte om, däremot blev det en tjuvstart på inkallningen, men efter att jag gått tillbaka och satt henne på nytt, gick det bra. Nu på eftermiddagen har jag tränat lite i trädgården, på sina ställen ser man gräset, jippie! Det blev mycket springa runt konen träning, inkallning och lite apportering o vittring hanns också med innan min lilla 1-åring hade tröttnat på att stupa med ansiktet ner i snön. Det är inte lätt för honom att gå med alla dessa regnkläder och stövlar och annat som är nödvändigt för tillfället.

Sista ridhusträningen

2010-03-28T14:16:00.009+02:00

Jaha, idag var det dags för sista ridhusträningen. Det har varit bra att kunna träna inomhus denna vinter, men det har ju sina nackdelar också. Det dammiga underlaget i ridhuset har ju inte direkt främjat snabba gripanden, så apporteringsträningen har legat på låg nivå, det är tillräckligt med träning att ta de slemmiga och skitiga leksakerna som erbjuds som belöning:-)
Eftersom ridhuset är väldigt litet, ca 30 x 15 m och vi är fler som samsas, bla agilitygänget, så har det inte heller gått att få ut någon elitbana, men delarna har vi ju kunnat träna och då med bra störning i form av agilityhundar nära.

Men idag körde vi bara lite agility, jag kan ju ingenting, men har ju sett lite på andra, och jag satte helt enkelt upp en volt med 4 hinder på, och så fick hon springa runt, och jag kollade att jag kunde byta varv. Lite slalom blev det också. Sen kom "proffsen" och de satte upp en svår start (klass 3) som de hade missat på en tävling, och efter att tittat på dem och sett tekniken försökte jag och Imza oss på den också, och efter inte allt för många försök fick vi till det riktigt bra!
Det hänger ju på att jag ska visa rätt, hoppar gör hon ju mer än gärna, men tyvärr är jag hopplöst vänsterhänt, krävs mycket övning innan högerhanden kan sköta sitt jobb tror jag..

Det som är så kul att se är att Imza inte tycker det är jobbigt att göra om samma sak flera gånger när vi kör agility, men i lydnaden blir hon lätt lite "låg" om vi tar om saker. Jag vet att det självklart hänger på min egen inställning till misslyckandena. I agilityn har jag inga som helst ambitioner (kanske en liten tävling någon gång, för man kan väl inte träna utan att tävla?????), men i lydnaden ser jag varje miss som poängavdrag, jag måste se till att ändra min mentala inställning! Hur man nu gör det, inget är väl så svårt att få bort som hjärnspökena.

Hur som helst tror jag att det är nyttigt för både mig och Imza att då och då träna bara på skoj. Ska försöka tänka ut lite "lydnadsbanor" där momenten inte ser ut som i verkligheten, så att hon inte har en aning om det blev rätt eller fel, och så ska jag bara köra på! Som Eva Bodfäldt sa "Det är bara vi som läst regelboken som vet hur ett moment ser ut", och det har ju inte Imza:-)

Lyckades få bilderna från kameran till datorn, så här kommer 2 från vår härliga onsdagspromenad!

Vår på väg och fått inspiration!

2010-03-24T10:55:00.004+01:00

Nu måste väl ändå våren vara här? Snön smälter och taket syns igen, vilken lycka!
Träningen ligger fortfarande lite (för) lågt, är svårt att hitta platser att träna på, halt, blött eller massa snö. Jag kämpar på lite på altanen och det går att göra en del saker där, t ex vittring, stegförflyttningar och fjärr.

Förra torsdagen var jag på Botkyrka BK och lyssnade på Eva Bodfäldt som pratade om Träna för tävling. Jag tycker att hon är inspirerande och hennes sätt att tänka passar mig bra, så nu har jag fått massa ny inspiration! Det som fastnade extra mycket var:
-Överraska hunden, både med var moment avslutas och hur de ser ut
-Le när du gör entre på plan och tänk att det är en scen där ni ska visa upp er
-Använd olika typer av belöningar
-"Bygg" lydnadsbanor med nytänk, tex kalla in från en fjärr, träna fjärr med apport i munnen mm
-Träna gripanden på olika sorters föremål
-Och sist men inte minst VÅGA MISSLYCKAS, annars vet man ju inte vad jag och min hund klarar för problem/störningar

Var ute idag på en fantastisk promenad, solen sken, barnet sov i vagnen och hundarna var lyckliga. Lite träning blev det också, mest fart o fläkt moment! Ska tävla appellen den 4 april, så nu ska jag fokusera på raka inkallningar, vanliga apporteringar, gå före och appellens hopp. Något spår skulle ju vara utmärkt att hinna med också, om bara snön kunde försvinna.

Härlig ridtur!

2010-03-01T11:07:00.003+01:00

När det är sånt här väder ute är det tur att man har häst! Igår tog jag och ett par kompisar en riktigt lång sväng och med oss hade vi tre hundar, mina två och den ena kompisens rhodesian.
Hundarna (och hästarna) får verkligen jobba på i snön! Unghästarna är så duktiga, och min som nästan alltid går först, gör verkligen skäl för sitt namn "Locomotion". Han plöjer utan knot genom all denna snö, och igår när den var blöt blev det ju inte lättare.
Min lilla Norwichterrier måste vara världens envisaste lilla hund, han följer troget med på alla upptåg, trots att han i varje hovspår sjunker ner och måste hoppa, bara för att landa i nästa igen. Ni skulle sett hans glädje när vi kom ut på en plogad väg! Benen spritte på honom som om han inte rört sig på flera veckor! Alla var nöjda och belåtna när vi kom tillbaka till stallet, och efter lite mat och massage sov både hästar och hundar!
Idag skulle jag åkt till Gnesta och tränat men med tanke på vägarna dit stannade jag hemma istället. vVill inte fastna i någon snödriva eller backe med tre barn i bilen och en man som är borta.. Jag har redan hälsat på i 2 snödrivor denna vinter och det känns som om det får räcka :-)
Här hemma har jag tränat lite stegförflyttningar, och lite "galet" fritt följ /så galet det nu går att göra inomhus). Imza älskar det, och positionen blir bättre obättre, så snart är vi kanske tillbaka i det fritt följ vi hade en gång!
Altanen som var min nya träningsplats har tyvärr blivit insnöad av all snö som skottats ner från taket:( så det blev vittring i snön, och resten inomhus. Vittringen känns mer o mer trygg, och det verkar som om poletten har trillat ner hos den lilla damen att det är viktigt med rätt pinne, inte bara en pinne vilken som helst.
Eftersom snön fortsätter vräka ner lär det bli mer inne träning ett tag framöver..

Snart ska Imza löpa, och då tänkte jag bara träna roliga saker med henne, kanske lära henne ett och annat nytt trick.
Jag vill helst lära henne trick som jag känner att jag kan ha nytta av i lydnaden, är det någon som har något förslag? Jag har lärt henne skänkelvikning på planka och springa runt något, finns det ytterligare bra att ha saker som jag har missat? Det vore kul om ni ville dela med er av era tricks! Jag lovar att återkomma med hur det har gått, eventuellt dokumenterat också!

Jag tänkte anmäla oss till Apellspåret på hemmaklubben den 4 april, hon älskar ju att spåra, så om bara snön försvinner ska jag lägga lite krut på det. Det enda moment hon inte kan, är framförgåendet, vet inte om det är någon ide att lära in det?
Det ska bli skönt att få tävla i en "enkel" klass igen, vi har ju rätt fort tagit oss upp i lydnadsklasserna, så vi saknar tävlingsrutin, både jag o Imza. Härlig känsla att få gå in på plan och bara ha det kul, det kommer nog uppskattas av lilla damen! Sen vet man ju aldrig hur det går, men det är ett senare bekymmer..

Hemma igen!

2010-02-26T11:15:00.004+01:00

I natt kom jag hem från min arbetsresa i England. Det är alltid trevligt att komma iväg och träffa kollegor och chef, men man blir ju lite lätt trött av det också:) Hela dagarna ägnades åt ett nytt datasystem, och kvällarna åt att äta god mat och lite shopping.
Tyvärr såg jag ingen hundaffär så långt ögat nådde så Imza har inte blivit uppdaterad med några engelska saker, men resten av familjen har alla fått något. I England var det betydligt varmare än här hemma, och gräset började bli grönt, och fåren gick ute i hagarna och betade! Det känns som vi har ett tag kvar till vi är i samma fas...

Jag har bara sovit ca 3,5 timmar eftersom jag kom hem kl 12 i natt, tittade på OS till kl 2 och sedan vaknade lilleman kl 5,30 (jag vet, jag får skylla mig själv, men jag är en riktig sportfåne...).

Träningssuget är naturligtvis enormt, så jag har tränat en liten stund med Imza, lite vittring, fjärr, stegff och vändningar har jag gjort på altanen, under tak så vi slapp regnet. Bra plats at vara på, när det är 1 meter snö, och regn i resten av trädgården.

Jag hoppas att jag ska hinna träna lite mer idag, och få till ett "riktigt" träningspass någon gång under helgen. Nu vill jag att snön ska smälta snabbt, så att man kan träna var man vill igen, och kanske få lite hjälp av alla duktiga människor jag känner!

Jag vill också passa på att gratulera de duktiga ekipage från Talanggruppen som fått förtroendet att vara med på Landslagslägret! Ingen nämnd, ingen glömd. Lycka till, jag vet att ni minst är lika bra som det befintliga landslaget!

Fått annat gjort

2010-02-20T08:44:00.003+01:00

Fördelen med att inte kunna träna så mycket är ju att man kan få lite annat gjort, som annars ligger långt ner på listan.

Som att sortera digitala bilder som man bara öst in på den externa hårddisken.

Jag tänkte lägga in några trevliga sommar bilder på Imza, se njut... Hoppas att det inte dröjer alltför länge tills vi får se marken igen..

Jag tycker om snön, jag tycker om snön, jag.....

2010-02-19T12:14:00.003+01:00

...tycker att det räcker med snö nu!!!!
Vill kunna träna vilka moment jag vill, inte behöva tänka på djupsnö och halka!

Jag blir ju inte gladare när man hör att det ska komma upp till en halvmeter snö i natt. Köksgolvet är snart utnött av fjärrskiften och stegförflyttningar.

Mitt engagemang börjar också nötas ut, vet inte om det är lika bra att bestämma mig för att Imza ska få en längre vila, eller om jag ska fortsätta nöta de få moment som är "lätta" att göra i snön eller inne....

Nästa vecka ska jag iallafall till UK på arbetsresa, så då får hon (och jag) några dagars total träningsvila , husse lär ju inte få något ryck, och förresten vet han att det är förbjudet...

Det kanske bara är det som behövs för att vi ska komma igen, eller egentligen att jag ska komma igen, Imza är på;)

Har hursomhelst tränat lite även denna vecka, måndag med mina träningskompisar i Gnesta, och tisdag hemma på garageuppfarten. Imza sköter sig bra, och fokus har legat på sättande under gång, med olika röstlägen, och språngmarsch utan nafs! Lite köksgolvsträning har det också blivit, främst fjärrskiften, och de börjar kännas riktigt säkra nu. Några omgångar med vittringspinnarna har det blivit, men hon har börjat kännas lite osäker igen (hon tar rätt, men är osäker i själva "börja leta" steget, är rädd för att göra fel), så det skulle behövas riktig mängdträning på det, olika platser flera gånger om dagen tror jag är lösningen på problemet. Vi får se!

Här händer det inte så mycket..

2010-02-14T17:00:00.006+01:00

Träningen den här veckan har minst sagt legat lågt. Varken ork eller tid har funnits.
Jag har ju naturligtvis tränat en smula på köksgolvet, men det var verkligen bara en smula..
Idag åkte jag iallafall till ridhuset som Hölö-Mörkö BK har hyrt på söndagar, och körde igenom det som hade lite för mycket förbättringspotential på tävlingen;-)

Det blev alltså språng marsch utan nafs, metallapportgripande i smutsigt ridhus och sättande under gång i olika röst och tonlägen. Summasumarum gick allt bra, trots att agility gänget körde ca 2 meter ifrån oss.
Imza var taggad men höll koncentrationen bra. Hon "dödade" sina leksaker och det är något som kommit på sistone, att hon verkligen leker med dem, och inte bara lägger sig och passar på dem. Kul!

En annan uppskattad belöning är att få köra slalom och tunnel, och det passade ju perfekt nu när det stod en färdig bana i ridhuset. Agilityfolket blev lite impade av hennes slalom, de visste inte ens att hon kunde såna saker.. Men slalompinnarna som jag köpte till min dotter så att hon kan träna norwichterriern, har ju stått på gräsmattan, och jag har inte kunnat låta bli att prova lite med Imza, med riktigt bra resultat, om jag får säga det själv.. Jag har inga ambitioner med agilityn, men Imza tycker att det är kul, och jag tycker att det kan lätta upp stämningen lite på de annars rättså petiga lydnadspassen.

En inkallning och en fjärr gjorde vi också, och inget större att klaga på, utom att hon damp ner på ställandet på inkallningen, men jag vet att det kan komma när hon tycker jag tar i lite för mycket. Måste jobba på det.

Jag håller på att längta ihjäl mig till våren når det blir torra fina planer utan en halv meter snö, eller åtminstone variationen från en halv meter snö till vattenpölar:)

För första gången ska jag försöka lägga in en bild, vi får väl se om det funkar..

Tävlat

2010-02-07T19:22:00.002+01:00

Idag var det alltså dags för andra starten i eliten. Förberedelserna har ju varit lite sådär, det är ju inte helt lätt att hitta ställen med lite snö där det inte är halt.

Jag måste säga att (som vanligt) så var min känsla att det gick sämre än det gjorde. Jag kom på 4:de plats av 9 starter, och lyckades skrapa ihop till ett första pris, trots nolla på hopp-metall, och ett missat skifte i gå-rutan.

Ett steg närmare lydnadschampionatet!

Imza var övertaggad, vilket visade sig i fria följet där hon i språngmarsch nafsade mig i benet, men glad det var hon!

Så här såg poängen ut:

Sitt i grupp 10
Platsliggning 10
Fritt följ 8 (nafs)
Gå-rutan 6 (ngt steg, sitter ej, dålig upphämtning)
Inkallning 9.5 (ngt sent stå)
Rutan 10
Apport m dirigering 9 (ngt tveksam)
Hopp-metall 0 (hoppar inte tillbaka)
Vittring 8.5 (tveksamt gripande)
Fjärr 10

Summa:262.5 poäng

Det som kändes bra idag var att hon tyckte att det var jättekul, och fjärren som jag slitit med gjorde hon jättefint. Vittringen har vi haft problem med eftersom hon har haft för mycket apporteringstänk, men idag analyserade hon alla pinnar ordentligt. Tveksam i gripandet, men det oroar jag mig inte för. Så det är jag också nöjd med.

Det som jag skulle vilja förbättra till nästa tävling är att tävla utan nolla och att sittandet i gå rutan blir mer säkert. Som det är nu är hon väldigt känslig för hur jag säger "sitt", vilket blir alltför sårbart på tävling.

Summasumarum tycker jag dagens insats inte är något att skämmas för, och hennes nivå på de flesta momenten känns faktiskt bra!

Nu tror jag inte det blir någon tävling förrän om någon månad, Imza ska snart löpa, och jag vill få vittringen mer säker och slipa lite på allt annat också:)

Bästa Lydnadsekipage Hölö-Mörkö BK

2010-02-02T17:52:00.002+01:00

Jo, jag fick det för andra året i rad! Konkurrensen är väl inte enorm, men det är ju alltid kul att vinna;) Priset är ständigt vandrande, så det kommer tyvärr aldrig att pryda min prishylla för gott, så då är det ju extra viktigt att vinna det varje år! Årsmötet flöt på, vi var några tappra som var där, och jag lyckades inte undkomma åtaganden helt, utan är numer en del av valberedningen. Det känns ju trots allt inte alltför betungande, så det kommer nog ordna sig. Jag har ju 2 trevliga kompanjoner, så vi kommer säkert få några trevliga möten iallafall, och styrelsen har lovat att sitta kvar, så det ska väl inte bli alltför stora utmaningar...
Dagen idag har ägnats åt lite hundträning, jag var i Gnesta och träffade mina träningskompisar.
Det var en hel del aktivitet på den plogade parkeringen, så det blev mycket störning.
Jag länkade fritt följ, gå-rutan, inkallning, fjärr och hopp-metall (idag använde jag den finska). Imza skötte sig bra, det enda momentet hon blev lite störd av de andra var fjärr, hon gjorde bra skiften men jag var tvungen att ge DK ett par gånger.
Jag märkte också att hon tar den finska apporten lösare än den svenska, vad det beror på har jag inte riktigt lyckats komma på, men jag får en känsla av att den kanske har längre "gripbit" än den vanliga, eller om det är att den känns lite tyngre. Bra iallafall att hon tar den, och så är det ju bara att fortsätta variera mellan dem.
Jag vet också att jag inte gjorde handtecken så tydligt som jag brukar, så det kan ju vara en del i det hela. Sen gjorde vi en platsliggning, och det har jag ju verkligen slarvat med, men hon låg lika stadigt som vanligt. Vi avslutade passet med en budföring, och det är bland det bästa hon vet, så det går verkligen i 190, och så sladdar hon in till sidan.
På eftermiddagen tränade jag lite på vår uppfart, det enda ställe som det inte är djupsnö. Började med att träna vittring, på det sättet som jag blivit tipsad, och det funkar bra! Hon letar igenom pinnarna och tar den som är rätt. Hon verkar inte alls stressad, och jag hoppas att jag får ner hennes förväntan på apporteringen, och får henne att förstå att det bara finns en rätt pinne. Jag har verkligen slarvat med detta moment, och det får jag ju sota för nu...
Sen körde jag några konskick, och farten har blivit mycket bättre, så det var en fröjd.
Fjärr på nära håll, snabba och distinkta skiften utan DK, bra!
Avslutade med skick till rutan, började med ett högerskick eftersom vänsterskicken har legat för "högt" i hennes val, jättebra skick, men lite vandrande innan hon hamnade mitt i rutan.
Dum som jag var sen så tänkte jag skicka ett vänster skick till samma ruta, vilket naturligtvis strulade till det... Hur var det med det här att inte göra om saker som blir rätt första gången.. Grrrr, jag blir så arg på mig själv. Fick henne att klara det trots allt med några extra kommandon, sen nöjde jag mig innan jag förstörde något mer...
Ikväll ska hon få leta lite godis inne, det ingår i min plan att få henne att använda sin näsa oftare och bättre.

Ännu en intensiv helg till ända

2010-02-01T08:46:00.003+01:00

Den här helgen blev (som de flesta) intensiv och trevlig. Min man sa att "lugnt får vi ta det någon annan helg", och det känns som en bra sammanfattning..
Hundträningen går ju lite på sparlåga i djupsnön, men vi kämpar på så gott det går. Lördagen gick åt till att vara i Nyköping på Allmänlydnadsinstruktörsutbildning hela dagen. Imza fick göra allmänlydnads passet eftersom vi inte gjort det förut, och det klarade hon med glans (skam vore väl annat).
Barnen hade vi utlokaliserat på 2 olika ställen eftersom Markku pluggade hela dagen. Började känna mig lite hängig på lördagskväll, men det fanns det inte tid till eftersom jag skulle baka kladdkakor till söndagens 1-årskalas. Tänk att lilleman redan blivit 1 år!!
Söndagmorgon träff med projekthunden, och efter det ut till stallet för en underbar ridtur med min kompis i djupsnö och sol! Det är dessa ridturer man får spara i minnet till hösten när det är mörkt o regnigt!
Kom hem från stallet, duschade och städade lite, sen kom gästerna. Efter ca 3 timmar gick den sista gästen och jag började må sämre (eller hade tid att känna efter ordentligt kanske).
En timme senare satt jag i ett kokhett bad med 39 graders feber. Gjorde inga fler knop, utan la mig framför TVn tills det var dags att sova. Imza fick en helt träningsfri dag! Det var länge sedan sist, och nu känner jag att idag måste jag göra något, åtminstone vittring och fjärr;) Jag mår bättre, men inte bra, så dagen blir lugn. Ikväll ska jag en snabbis till stallet och ta hand om hästarna, och sen är det årsmöte på Hölö-Mörkö BK, få se om det är jag som kniper "Bästa Lydnadshund" för andra året i rad, eller om det är någon annan som tänker lägga beslag på den titeln... Återkommer med rapport!
Nästa helg står det tävling på schemat, det känns inte helt bra eftersom det var väldigt länge sedan vi länkade ett helt program och överhuvudtaget tränade ett ordentligt pass, men en erfarenhet rikare blir man ju iallafall.

Händelserik helg

2010-01-26T09:16:00.002+01:00

Helgen som gick var händelserik, med både trevliga och mindre trevliga inslag. Det började med att den äldsta flickan kräktes 10 minuter innan min svärmor med man (från Finland) kom till oss.

Svärmor är dock inte så lättskrämd, så det avbokades inget besök, utan allt blev som planerat. Jag har ju ett tag letat efter finska apporter, och i lördags fick jag dem hemlevererade mha svärmor.

Innan de åkte från Finland frågade de om det var något jag ville ha, jag sa att det enda jag vill ha är finska apportbockar. Svärmor är helt novis på området, men vi skickade en bild och letad upp en affär i Åbo som sålde apporter, så allt gick bra. Träapporterna såldes bara i 3-pack, men det gör ju inget, då kan man ju köra dirigeringsapportering med finska apporter. Toppen!!

Strax efter svärmor med man kommit åkte jag och Imza på kurs för Eva Bodfäldt. Kursen skulle främst handla om koncentration, inget vi har några jätteproblem med men jag är allmänt kunskaps törstande och tycker det är kul att höra vad olika kloka människor har för tips och ideér.

Kursen var som väntat kul och jag fick lite nya vinklingar på saker. Det vi nog pratade mest om var hur viktigt det är med fungerande belöningssystem, och utan att sätta namn på det har jag spontant gjort rätt mycket av det, men nu ska jag lära och länka olika belöningar, och se till att jag blir tydlig vilken belöning som är ok att få, och vilken Imza måste vänta lite till på.

Eva hade 4 olika belöningar, beröm (röst och klapp), bus (talar om för hunden att det finns något att hämta hos föraren), varsågod (externbelöning) och slut (talar om att träningen är slut, och det är "belöning" nog). Jag har varit dålig på busbelöningen, och jag tror att om jag börjar använda den, så kommer det kanske lösa lite tempo "problem" i inkallningen. Vi får se! Sen tryckte hon på det som jag redan vet, men aldrig följer... Om det blir rätt första gången, upprepa inte! Jag vet ju att det är så det är, men jag har så svårt att hålla mig.. Och med en så känslig hund som Imza, blir det ännu tokigare, för om vi gör om ett moment, så tror hon att det var fel första gången, och försöker ändra sitt beteeende, och det leder ju ofta till att det blir fel andra eller tredje gången... Jag ska sluta vara orättvis mot henne...

Medan jag var på kurs var det dags för dotter nr 2 att kräkas. Båda kräktes varsin gång, och var sen lite trötta, men åt och mådde bra.

Söndagen ägnades en stund på morgonen åt min projekthund, och sedan umgås med svärmor och hennes man. Hennes man började rida när han var 50 år, och blev helt såld på det, så nu har han egen häst, och tillverkar egna lädersaker, till min häst har han gjort ett jättefint sidepull, och nu hade han med sig en westernsadel som han tillverkat till sin häst.

Allt är handsytt och han stämplar fantastiskt fina mönster i lädret. Naturligtvis ville han komma och se min häst och prova sin sadel på honom. Jag har ju en nyligen inriden unghäst, som tål det mesta, så det var inga problem att lägga på sadeln, och spänna gjordarna.

Jag såg på Loke att han var lite skeptisk mot den bakre gjorden som finns på westernsadlar men inte på vanliga, men han protesterade inte. Jag satt upp och red en kort bit, det kändes nog lika konstigt för mig som för Loke med den nya sadeln. Sen ville lilla dotern rida, så hon fick rida hem den lilla biten. När vi kom till stallet, ville naturligtvis sadeltillverkaren himself prova, jag sa att jag var skeptisk, men han envisades. Han är rättså tung, så när han skulle kliva upp, snurrade sadeln lite, och Loke fick spel och betedde sig som en riktig rodeohäst, jag var glad att ingen satt på hans rygg....
Efter en liten stund kunde jag lugna ner honom, och vi fick av sadeln. Min "svärfar" hade aldrig sett en häst bocka som Loke, och jag fick vatten på min kvarn, jag känner min häst bättre än någon annan. Som tur var hände det inget med varken häst, människor eller sadel, men nästa gång någon vill hitta på något med Loke som jag känner mig tveksam till ska jag stå på mig!

Vad tyckte Imza om apportbockarna? Träapporten tog hon utan att tveka, men metallapporten var hon lite mer skeptisk till, men hon tog den iallafall. Nu ska vi variera metallapporter, så att hon förstår att det inte spelar någon roll hur de ser ut, utan det är bara att hämta det som kastas...

I natt var det dags för lilleman att kräkas en gång, men han mår bra igen. Vi får väl se hur länge jag klarar mig, oddsen börjar kännas dåliga....

Som sagt, ännu en intensiv helg till ända, och igår tränade jag lite på Södertälje BK på min lunch (jobbade), skickade typ 10 konskick, och blev irriterad för att tempot gick ner, hur korkad får man vara....?

Vittringen har jag kommit på att jag tror inte Imza är säker på vad hon ska göra, så nu satsar jag på att bara ha 2 pinnar, och se till att träna det så ofta som möjligt. Fick väl till 4 träningar i går kväll och alla klockrena! Hoppas det är erfarenheten som spökar, så att vi kan få ordning på det momentet också...

Tack Madde för Imza passning både före och efter träningen!

Liten uppdatering...

2010-01-17T14:52:00.003+01:00

Igår var jag och tränade på en plogad parkering. Jag hade bestämt mig för att länka gå-ruta, inkallning, rutan och dirigeringsapport. Imza gjorde det hon skulle men tempot var lite dåligt, kan det bero på att underlaget var rättså halt?

Sen hade jag bestämt mig för att detaljträna dirigeringsapportering, rutan och konskick. Helt plötsligt sprang hon åt fel håll på dirigeringsapporteringen??? det har faktiskt aldrig hänt förut, att hon går till mitten då och då händer ju, men det brukar vara när hon inte ser den apport hon är på väg till... Har jag månde tränat alldeles för mycket vänster eftersom hon har haft problem med det?? Jag fick henne dit jag ville med lite omdirigeringar, och växlade sedan oregelbundet vänster och höger, och då gick det bra.

Rutan stannade hon lite tight i, beroende på att jag stannat henne förtidigt några gånger, så där gick vi nära och tränade position i rutan.

Konskicken har vi inte riktigt fått kläm på, om hon är säker på att det är till konen hon ska kan tempot dala, och annars kan hon springa lite för långt ifrån konen. Nu håller jag på att experimentera med konskick ala Finland, återkommer med resultat.

Tidigare på dagen hade vi kört lite vittring med blandat resultat, och luktdiskriminering, som hon har fått riktigt bra kläm på. Vittringen är svår, det blir lätt apporteringstänk, och när hon tar fel pinne och märker det blir hon lite låg, men som sagt bara att kämpa på!

På kvällen var Imzas uppfödare med döttrar (tillika mina tjejers bästa kompisar) här och åt och pratade, och vi hade det jättetrevligt, som vanligt!

Mitt i natten när gästerna åkt, gick jag ut och tränade lite höger/vänster med matskålar och hon gick bara fel någon gång i början, sen trillade polletten ner.

Idag har vi varit i Edebyridhus och tränat. Placering i rutan, konskick, vänster svängar och inkallning var det vi fokuserade på. Hon skötte sig alldeles utmärkt, trots skällande agility hundar precis brevid. Några rusningar genom tunneln fick hon också göra, det älskar hon:)

Nu har vi precis kommit hem från stallet där vi varit välkomst kommitté när det kom en fullt frisk häst som egenligen skulle slaktas på måndag, för att ägaren inte tycker om henna, folk är mystika... Nu kommer hon få massa med mat, kärlek och hästkompisar, precis som det ska vara!

Årets Emenemare i lydnad

2010-01-14T13:50:00.003+01:00

Jag och Imza har blivit utsedda till Årets Emenemare i Lydnad, vilket vi bugar och bockar för! Det finns en hel del duktiga ekipage som vi konkurrerat med och det är jättekul att vi sticker ut i mängden.

Annars har jag börjat jobba, så hundträning har det inte blivit mycket av, vi fortsätter naturligtvis jobba på med fjärr och vittring främst.

Jag har även börjat (igen..) med luktdiskriminering, och den här gången känns det som om hon fattar konceptet. Jag tycker att det lätt blir lite för mycket apporteringstänk i vittringen och det får man ju bort i luktdiskrimineringen (om man inte gör som Imza har gjort de tidigare gångerna jag försökt, snabbt apporterat papperslappen..), så jag ska fortsätta med det och se om det kan hjälpa till att lösa våra vittringsproblem.

Fjärren tänker hon jättefint bakåt på sitt från stå när jag är nära, men det glöms bort när jag går ut på lite avstånd, bara att kämpa på.

Jag har anmält mig till tävling den 31 januari, och som vanligt så känns det som om tiden blir knapp, särskilt nu när det är svårt att få till bra utomhus träningar, men, men, vi blir ju iallafall ännu en erfarenhet rikare.

Inomhusträning

2010-01-11T15:18:00.003+01:00

Igår kom jag hem efter tre dagars inomhusträning i Mjölby. Det var Madde som hade kennelläger för sin hundar, och jag lyckades snika mig med;)

Det var mellan 20 och 25 minusgrader, så sök- och spårträningen blev inställd och vi körde bara lydnad istället. Det hade jag nog ändå tänkt att göra, så det passade bra att kunna få hjälp av andra kloka människor med tips och råd.

Inomhushallen var stor och fin, det fanns både musikanläggning och mikrofon, så nu har vi provat att bli kommenderade med det också. Imza skötte sig alldeles utmärkt, hon var lite bekymrad första dagen över alla rottisljud, men vande sig snabbt.

Träningen har funkat bra, vi håller på med en ny metod på vittringen och hittills har det sett bra ut. Hon har verkligen svårt att lita på sin lilla näsa, och ibland blir det provsmakning av de andra pinnarna och det måste jag ju få bort.

På söndag förmiddag kommenderades jag ett nästan helt elit program (hoppade över vittring och dirigeringsapport), och det kändes bra, hon klarade bla ett konskick rakt mot en människa med hund (2 m bort) och ett rutskick som jag medvetet gjort svårt.

Vi störningstränade en hel del, och det jobbigaste var när någon gjorde ett "puss" ljud precis brevid, men även det kändes som om vi fick under kontroll.

Det är jätteroligt att se att det finns stora, tunga rottweiler med en enorm arbetsglädje och kapacitet, och jättebra att få hjälp av människor som aldrig sett Imza förut, utan bara ser det de ser..

Jag kommer definitivt årtervända till den hallen, och hoppas då på att kunna skrapa ihop ett riktigt trevligt träningsgäng!

Tack till Daleos kennel som lät mig och min lilla bortbyting få vara med på detta! Jag hoppas att jag är välkommen fler gånger!

Tackar extra till Sara som såg till att vi fick middag på fredag och lördag, supergott!

I morse åkte jag och barnen till Gnesta och tränade lite uppletande, det gick som vanligt bra, jag hoppas att jag har tid att träna/tävla bruks någon gång, det passar lilla damen utmärkt..

Barnen tröttnade rätt fort, men det är förståligt när det är -11 grader ute.

Imorgon börjar det vanliga livet igen, skola och dagis, och jag ska börja jobba på onsdag, känns helt overkligt efter att varit hemma i drygt 1 år, men som tur är ska jag bara jobba 3 dagar i veckan, det hoppas jag att jag ska stå ut med...

Året som gick 2009

2010-01-03T08:06:00.003+01:00

Nu har jag försökt att komma på alla minnesvärda saker från 2009, och ska försöka sammanfatta det så jag har det på pränt. Summasumarum känns det som om jag har hunnit med rätt mycket under året, somliga tycker kanske jag gör för mycket, men det ligger i min natur att vara aktiv från tidig morgon till sen kväll och sen stupa i säng..
I slutet av januari föddes vår lilla pojke, han har ju två systrar som är 4 och 6 år äldre så han känns som en liten sladdis. Jag hade redan när han låg i magen bestämt att han skulle vara en glad kille som tycker om att titta på mamma när hon tränar hund och håller på i stallet, och tänk, precis så blev det. Han måste vara en av världens gladaste bebisar, oavsett om han sitter och tittar på eller kryper runt eller sitter i selen på ryggen, är "smilet" alltid på plats. Sen måste jag också ge en eloge till hund- och hästkompisar för att de alltid ställer upp och roar honom när det kör ihop sig, så att jag kan avsluta det jag håller på med. De stora tjejerna vet ju spelets regler, inte störa medan mamma tränar, om man inte har gjort sig illa förstås!
Sen har jag ju min unghäst som jag rider in, han fick ju lite vila från ridning men inte från hantering, medan jag var höggravid och nyförlöst. I april började jag sitta på honom igen, och sedan dess har det gått från klarhet till klarhet. Rida ut skogsturer själv, i alla gångarter är inga större problem, och sedan i somras försöker vi gå upp till ridskolan en gång i veckan för miljöträning och få rida på en bra ridbana. Även det har gått över förväntan, så nu tror jag att min "insuttna" häst numer kan klassificeras som "inriden". Jag vill lova att det är en speciell känsla när allt är "klart" med en häst som man haft sen han var 6 månader. Allt han har varit med om har jag gjort! Nu ser jag fram emot många långa mysiga år tillsammans!
Sist men absolut inte minst ska jag försöka sammanfatta mitt och Imzas otroligt lärorika år. I slutet av 2008 tog vi LPII och i och med min enorma mage tog vi lite välförtjänt vila efter det. Vila för oss innebär någon slags träning minst en gång om dagen... Jag sökte till första omgången av Talanggruppen i SBKs regi, och kom med. Vi var på ett läger i Kil i början av maj, tyvärr visade sig inte Imza från sin bästa sida, jag vet inte om det kan bero på att jag hade satt på henne Exspot, hur som helst var hon "låg" och inte särskilt arbetsvillig. Jag var väl kanske inte heller på topp, lämnade min helammande 3-månaders pojke hemma, och höll tummarna för att han skulle ta flaskan...Sovit en hel natt hade jag inte gjort på ett antal månader, men jag resonerade ändå "friskt vågat hälften vunnet". Och jag ångrar inte att jag var med i Talanggruppen, jag har lärt känna så mycket trevligt folk och sett så många fina ekipage! Massor av trevliga levande målbilder! Efter lägret rekommenderade Anders mig att kontakta Maria Rydkvist, och det blev en vändning i min och Imzas träning! Till dess hade jag tränat Imza i princip helt själv, inte haft någon kontakt med duktiga hundfolk, och hade väl kommit lite till en gräns för vad vi klarade av själva, inte minst min inställning till de svårigheter som dök upp. Maria kom med massa bra tips, både på att finslipa moment och att träna upp Imzas engagemang, utan Maria hade vi kanske stått still och stampat än... Maria och jag tänker väldigt lika, men hon har en förmåga att tänka ytterligare ett steg, och det är det som gör skillnaden! Jag debuterade 3:an i mitten av maj, men med en 0:a på vittringen slutade den med ett andrapris. Nästa tävling gick bättre, i början på juni slog vi till med 283,5 poäng och känslan var riktigt bra! Nästa tävling var Talangtävlingen i Värnamo, den vann vi på 267 poäng, och enligt Anders Kjernholm hade vi dagens bästa fria följ! Det var 30 grader varmt och blåste så det var inte helt lätta förhållanden, domarna hade även fått instruktioner att vara extra kritiska i sin bedömning, så jag känner mig så här i efterhand rätt nöjd ändå. I slutet av augusti var det dags för Talangtävling igen, i Kista den här gången. Även där vann jag, på 286.5 poäng, och de som tittade på sa att det såg bra ut, själv kändes det som om hon var lite splittrad. Ett par dagar senare fick jag beskedet att jag inte direktkvalificerat mig till Talanggruppen, och jag tyckte inte att jag hade något att visa som de inte sett på tävlingen så jag bestämde mig för att inte söka igen. Senare har jag förstått att det nog inte hade varit omöjligt att komma med om jag sökt igen, men, men. Hösten gick med träning med sikte på elit debut i slutet av november. Tävlingen gick hyfsat, de flesta missarna får jag ta på mig, och det som vi lagt mycket fokus på (rutan och apport m dirigering) funkade bra, 9.5 på båda dessa. Det slutade med ett andrapris, men jag kände mig nöjd och vet att betydligt bättre resultat finns inom räckhåll!
Tack alla som stöttat mig och gett mig ork när saker har gått emot mig under året! Och tack alla som sett våra framsteg och lärt mig nya saker. En sak som ligger högt upp i mitt medvetande är Mona Kjernholms ide, allt går att träna, oavsett om det är tempo, engagemang eller lek. När hon sa det öppnades nya dörrar i mitt sett att tänka träning!
Nu samlar vi oss för att se framåt mot nya utmaningar och framgångar under 2010!

Kylig träning i Nykvarn

2009-12-22T16:37:00.002+01:00

Idag har jag varit i Nykvarn och tränat för Maria Rydkvist. Det var länge sedan vi träffades, och Imza har fått få riktiga träningspass sen all denna snö kom. Hon skötte sig ändå hyfsat och det jag trodde skulle vara katastrof har vi lyckats reda ut. Hon har ju med mer tempo i inkallningen fått dålig stadga i ställande och läggande, men idag skötte hon sig utmärkt, så min lilla stadgeträning har gett resultat. Eftersom hon är en hund som har lätt för stadga har det väl egentligen inte oroat mig, men det är ändå bra att få det kollat i samband med kommendering. Rutan blev inte helt hundra, konskicket stördes av att min träningsväska stod nära, men hon löste det, lite dåligt tempo bara. Hon sprang snett genom rutan eftersom det var något som störde utanför, jag lyckades dirigera in henne, sen gick jag och hämtade henne, ställde henne vid konen och skickade igen, då blev det bra. Jag fullföljde med en inkallning, eftersom hon även där har haft tjuvstarts tendenser, men idag låg hon stilla, och hade riktigt bra tempo till mig. MEN, bågen precis i ingången är ingen tillfällighet, så nu är det bara att träna på det.. Apporteringsdirigerin, bra konskick, ut till vänster men när hon inte såg apporten tog hon mitten istället, gjorde om och då sökte hon sig ut bra och tog den. Träna helt dold "rätt" apport hamnade också på att göra listan.. Fria följet tycker jag har spårat ur, men enligt Maria var det helt ok, så mina ideer om hur jag ska belöna vändningar i språngmarsch verkar vara på rätt väg. Däremot måste jag torrgå och hålla koll på att jag är avslappnad och pendlar med armarna för att undvika bakåt dragen vänsteraxel. Långsammarschen verkar jag ha hittat en bra takt, där hon inte har tendenser till att sätta sig hela tiden, gäller bara att fästa det i ryggmärgen. Fjärren, det enda skifte hon flyttade sig i var stå till sitt så nu fick vi bakläxa på det. Skiftena i gårutan var bra, litet luftsteg i ställandet, men bra sättande och läggande. Avslutade med att göra vittring, vilket verkligen är vårat moment med mest förbättringspotential för tillfället... Plockade idag vilket hon inte brukar göra, men det största problemet är att hon inte litar på sin näsa, det måste tränas!
Summasumarum, mycket ska tränas, men det finns en del saker som funkar också.
Nu är Julen räddad, lär inte bli sysslolös på ett tag!

Förresten GOD JUL & GOTT NYTT ÅR till er alla!

Jag ser det snöar, jag ser det snöar....

2009-12-15T10:35:00.002+01:00

ÄNTLIGEN är vintern här! Det är så otroligt mysigt med all snö, och mer blir det.
Jag har precis kommit in från en lyckad träning i djupsnö, här är det nog åtminstone 15-20 cm.
Det var länge sedan jag var på klubben och tränade, har varit lite bekväm de senaste dagarna, men idag bestämde jag mig för att åka dit. Jag timade det med lillemans sovtid, så han kunde sitta kvar i bilen och sova medan jag fick träna i lugn och ro.
Jag har tagit fasta på Monas ide om vilka tre delar som ska finnas med i träningen, så jag började med gruppmomenten. Jag var orolig att hon skulle nosa i snön på platsliggningen, men det gjorde hon inte, duktig flicka! Gruppmomenten känns ju extra tråkiga när man är helt själv, men som sagt de får ju inte heller glömmas bort. Efter gruppmomenten gick jag ut och värmde på nytt, låtsades att jag hade startnummer 1, vilket ju händer;) Hade redan innan ställt iordning koner och lagt fram apporter så det skulle bli så tävlingslikt som möjligt. De moment som jag skulle länka var inkallning med stå o ligg, rutan, dirigeringsapportering och hopp metallapport. Eftersom snön var djup, försvann nästan konerna och vid dirigeringsapporterna trampade jag upp små plättar där jag la dem, ungefär som jag tror att man skulle gjort på tävling under samma förhållanden. Inkallningen gick bra, lite högre tempo skulle inte skada, men helt ok. Konskick till rutan, riktigt bra, och rutskicket var också jättefint! Fick ge ett "kom" kommando för att jag skulle vara säker på att hon var i rutan. Inkallningen från rutan var bra, men hon kom ut i en båge, sen passade hon in sig i sista stegen. Slump eller vana? Lagt det på minnet iallafall. Dirigeringsapporten var också jättebra, fint konskick, och trots att hon inte såg apporterna så sökte hon sig helt rätt och såg den naturligtvis så småningom. På tillbaka vägen drog hon sig mot konan, ännu en grej att hålla koll på, det kan ju hända att det berodde på snön, att hon ville springa i gamla spår. Metallapporten försvann nästan helt i snön, men Imza ut bra, tog den lite tveksamt, hoppade bra tillbaka, men släppte den vid min sida. Tog upp den på nytt kommando. Jag förstår att det inte är trevligt med en metallapport full med snö i munnen så jag tyckte hon skötte sig riktigt bra iallafall. Det är ju bara positivt om det finns förbättringspotential;) Körde lite tempo inkallningar och några till metallapporteringar, och då funkade ju allt precis som det ska, såklart.... Känns skönt att de flesta moment i eliten har satt sig, nu är det "bara" finslipning kvar... Och som alla vet, så när det ena funkar får man brister i något annat, för oss har fjärren hamnat på efterkälken, så nu ska jag lägga extra krut på den ett tag.

Hund2009

2009-12-14T08:18:00.002+01:00

I helgen har jag varit på HUND 2009, jag har mest suttit vid lydnadsringen och hejjat på alla dujktiga ekipage. Det var några från Talanggruppen där, så det blev mycket bra och trevligt hundprat. Nästa år ska jag och Imza starta också (om man kommer med), man måste ju våga för att vinna!!! Lite shopping blev det såklart, lite mjuka kamptrasor och annat smått o gott.
Jag har nästan blivit övertygad om att jag och Imza ska åka till Malmö i mars och tävla där, det vore ju jätteroligt att prova på det, jag hoppas att jag vågar... Annars så flyter träningen på, lekövningarna som Mona lärde oss funkar riktigt bra, och eftersom jag är träningsnarkoman är det bra att varva det med den vanliga träningen, så jag får mitt träningsbehov tillfredsställt utan att slita på Imza för mycket:)

Hemma igen efter en härlig helg i Linköping

2009-12-07T11:10:00.002+01:00

Jag har tillbringat min helg i Linköping med en massa trevliga, nya bekantskaper eftersom vi alla var på kurs för Mona Kjernholm. Först vill jag tacka Helene Lindström för att hon ordnat så bra med allt, och Annelie Grabbe för övernattningen i den mysiga gäststugan!
Mona var en riktig inspirationskälla, och det var så skönt att ingenting är hopplöst, allt går att träna! Vi var 6 förare med totalt 8 hundar, alla jättetrevliga. Vi fick många kloka ord med oss att tänka på och även väldigt mycket bra praktisk träning. Mona var en klok själ som tänkte längre än dit vi vanliga dödliga gör (iallafall jag..). Det jag nog mest fastnade för var just att allt går att träna, och att våga misslyckas för det är ju bara då vi kan se våra brister, och det i sin tur är ju en förbättringspotential.
Mona lyckades också (nästan) hjärntvätta oss allesammans att se allt positivt istället för att hamna i negativa tankar som inte leder till något annat än ännu mer negativa känslor.
Nu ska här tränas signal för aktivitet, stolen, sidoförflyttningar på planka, ingångar på "plan" i alla tänkbara situationer, plus det vi alltid tragglar med... Det var många som hade sneda ingångar så jag ska hålla extra koll på mina också, onödiga poäng att ge bort. Några levande målbilder har man också fått se under helgen, en inkallning som var SUPER, och riktigt fina vänstersvängar! Tur att julen snart kommer så att man kanske kan klämma in ett par extra pass...

Grattis svenska landslaget till GULD på NM

2009-11-29T17:40:00.001+01:00

Var just inne på NM-hemsida och såg att Sverige behöll gårdagensledning och vann!! Grattis alla duktiga ekipage till en fin insats, bara några veckor efter det förra stordådet, silver på VM!

Globen + sjukstuga= lite träning

2009-11-29T16:54:00.002+01:00

Har varit sjuk sen måndagskvällen så träningen har det blivit lite sisådär med, men i torsdags var jag i Södertälje och tränade med min kompis. Jag satte upp alla koner som ska finnas på en elitbana, och tränade på att hon skulle kunna sortera vilka moment som vi höll på med. Ett kort fritt följ som uppvärmning, sedan gå-rutan, avslutade vid sitt. Inkallning med stå o ligg, riktigt bra tempo och fint utförda skiften. Sen kom utmaningen, rutskicket låg nära gå-rutan, och precis som jag trodde sprang hon in i gå-rutan. Efter lite tänk och omskick hittade hon den riktiga rutan, och när hon väl sett den var det inga problem. Jag fick höra av min kompis att hon varit på en tävling där rutan låg inne i gå-rutan, det måste provas någon gång... Kan tänka mig att det var många hundar som blev brydda av det. Sen övergick jag till detaljträning av fjärren, hon flyttade ju fram på tävling, och jag var inte säker på i vilket skifte det var, men som jag trodde så var det i ligg från stå. Jag har tränat mycket stå-ligg-stå, men inte ligg-sitt-stå-ligg och det är där problemet kommer. När hon ställer sig från sitt ställer hon sig lite långt fram med framtassarna, och det kompenserar hon sedan genom att flytta fram bakbenen lite vid läggandet. Klicker hos medhjälpare och hökögon från densamma gjorde att vi fick till bra skiften tillslut. Nu vågar jag bara träna när någon tittar, det är ju så svårt att se de små rörelserna själv på långt håll, kan kanske funka med uppriggade speglar? Lite vittring blev det också, la godis vid pinnarna för att hon ska komma ner i varv, och snabb belöning för rätt pinne så hon inte byter. Kändes som om det är rätt metod just nu.
Fredagen var jag i Globen och tittade på hästar hela dagen kom hem kl 1 på natten. Upp kl6.30 för att åka till Nyköping på kurs (pust, inte frisk än...) Vi hade hundarna med oss och Imza betedde sig som hon inte gjort något roligt på 100 år, min ork var ju knapp, men en inkallning som var toppen och lite frittfölj tränade vi i allafall. Idag har det blivit ytterligare en vilodag (jag är inte kry och efter den rätt intensiva helgen behövde jag det) jag ska försöka träna lite inomhus ikväll, vittring funkar ju utmärkt att träna på köksgolvet liksom vändningar på stället (utan att se ut som en potatisskruv) och lite stegförflyttningar (jag försöker flytta många steg åt både höger och vänster så att Imza går skänkelvikning i ett lugnt och bra tempo).

På det igen!

2009-11-24T08:01:00.002+01:00

Jag brukar ligga och analysera tävlingen, både vad som gick bra och det som gick mindre bra, natten efter tävling. Så även denna gång. Nattsömnen blir såklart lite påverkad, men jag tycker om känslan av att vakna och ha klart för mig hur jag ska gå vidare i min träning:-) Jag vet att det blöta underlaget ute som vi haft i alltför många veckor har gjort att jag inte tränat bla gå-rutan ordentligt, så att den "misslyckades" är inget jag bekymrar mig om. Även inkallnings missen vet jag kan komma när hon tycker jag låter för hård. Metallapporten skulle jag ha kastat längre, den brukar ju rulla en del, men i ridhuset bara "dog" den. Allt ska jag tänka på till nästa gång. Det som bekymrar mig är vittringen, hur ska jag få henne att våga lita på sig själv och veta att det finns bara en pinne som är rätt? Jag vill absolut inte ha in ett apporteringsbeteende som ju lätt kommer om man stressar på, jag vill inte heller att hon står vid pinnarna och "frågar" vilken som är rätt. Det jag tror att jag ska göra är att hon får sitta på tävlingsavstånd, men jag står nära och när hon har ordentligt tag så får hon massa belöning innan hon hinner släppa för att leta vidare. Vad tror ni om den idén? Om jag inte får någon rätsida på det har säkert Mona någon lösning, jag ska ju snart på kurs till henne!!
Igår var det träning i Gnesta, jag tränade korta pass med mycket fart och belöning. Gå-rutan inga problem, jag avbröt efter sittandet och belönade det. Inkallning, jättefint ställande belönade det en gång sen en hel inkallning. Hopp metall, snabbt ut, bra grepp o bra tempo in. Allt funkade precis som det borde ha gjort i söndags... Men, men vi behöver mer tävlingsrutin, så är det bara. Det var iallafall en överlycklig hund med lika lycklig matte som satte sig i bilen efter träningspasset, och det är ju bra!

Debuten avklarad....

2009-11-22T18:58:00.002+01:00

och jag/vi får både ris och ros (av mig själv). Ros får vi för att vi höll koncentrationen genom hela programmet, även efter tabbarna. Imza hade fin attityd och det vi verkligen tränat mycket på gick bra! Hon klarade även en svår ruta (avslutningen på inkallningen låg ca en meter utanför rutan) där andra mer rutinerade ekipage hade problem. Ris får jag för att jag var otydlig i sitt kommenderingen i gå-rutan (hon stod), och tog i för mycket på stå-kommandot på inkallning (hon la sig). Metall apporten tappade hon, så den rullade på utsidan hindret, och då nollade vi det. Vittringen litar hon inte på sig själv, så fram, tar rätt direkt, släpper tittar igenom de andra tar rätt och kommer in.. Fjärren flyttade hon sig lite fram. Vi har aldrig länkat mer än 4 moment, så hon var trött på slutet, och både metall och fjärr blev väl slarvigare pga det. Måste då och då träna hela program!!!
Så här blev poängen:

Sitt i grupp 10
Platsliggning 10
Fritt följ 9 snett sitt
Gå rutan 7 sitter ej
Inkallning 6 en felaktig ställning
Rutan 9.5 tempo kon
Apport dirigering 9.5 tappat tempo i avslut
Hopp metall 0 inget återhopp
Vittring 6 släpper föremål, tempo in
fjärr 8.5 flyttar fram

Summasumarum 240.5 poäng och ett andra pris och 5 plac (av 11)

Bättre poäng känns inte långt bort, så nu ska jag träna och hoppas på att nästa tävling klarar sig bättre.

Träning och laddning inför helgen...

2009-11-20T12:19:00.002+01:00

I onsdags var jag i Södertäje och tränade i regnet. Imza har fin attityd, tyvärr har det gjort att hon ibland kommer lite långt fram vilket jag kompenserar med min vänster axel, så jag ser ut som en potatisskruv i vändningar och halter. Om jag inte vrider axeln hoppar Imza naturligtvis fram, för hon är ju van att se mig sån... Ska tas tag i efter helgen... Vi körde även inkallning och nu är farten bra men ställandet är inte klockrent, träna, träna. Sen gjorde jag en vittring och hon tar FEL pinne! Panik! det har hon inte gjort på evigheter om det nu ens hänt... Vi gjorde ett antal repetitioner, med korv på rätt pinne och tillslut kändes det ok. Varför ska allt hända nu, när jag varit dum nog att anmäla till debuttävlingen i elit till helgen. Men det är väl bara som vanligt, allt skiter sig i slutet, eller beror det på att man vet att det bara inte får gå fel??? Hur som helst har jag tränat fler gånger på vittringen och det känns som det har stabiliserat sig igen. Vi får väl se.
Igår träffade jag Maria Rydkvist i ösregnet i Nykvarn, även en ny talanggruppsmedlem, Anna-Carin med Petter var där. Vi körde positiv träning, inget bråk om att sitta på leriga planer eller annat som kan störa vår uppladdning. Tävlingen i helgen är i ridhus, så det kommer inte vara väder problem iallafall. Jag fick som vanligt tips och ideer på hur jag ska fortsätta vår träning. Anna-Carin och Petter var jätte trevliga att titta på, ett ekipage med fin attityd och riktigt "drag under galosherna". Fick några tankar om hur Imza ska göras kvickare...
Annars är det träningsvila fram till tävlingen, vi har inte kommit på hur vår optimala laddning inför tävling ska se ut, så vi provar oss fram. Får se om det är en galen understimulerad hund eller en riktigt tränings/tävlingssugen hund jag har på söndag.
Jag vet att vi inte är helt klara med elitmomenten, men tävlingen ska vi utnyttja som ett träningspass och se vilka brister vi har, så att vi kan träna vidare på dem.
Jag hoppas att vi kommer ha bra attityd, och kunna hålla ihop hela programmet, men även att vi får visa lite av det vi faktiskt har tränat på också!
Det är fler talanger som kommer till samma tävling så om inte annat hoppas jag kunna få njuta av deras fina program, och ha lite trevligt hundprat!

Hur grått kan det bli??

2009-11-17T19:57:00.002+01:00

Nu var det evigheter sen man ens skymtade solen, lockar ju inte direkt till några stordåd på hundträningsfronten.. Jag har iallafall pillat lite på både det ena och det andra och istället för att bråka på henne om att sätta sig på dyblöta planer har vi fokuserat på konskick, dirigeringsmomenten, inkallningar och vittring. Det har både hon och jag tyckt varit roligt trots att det regnar och är blött. Små korta fritt följ pass har vi gjort inomhus, men det blir ju inte någon uthållighetsträning direkt;-)
Igår var jag i Gnesta och spårade för första gången på 7 månader (fy, vad tiden går...) hon skötte sig med den äran trots att spåret inte var helt plätt lätt. Lite budföring gjorde vi också, och det är något hon gillar skarpt! Hon älskar ju allt och alla och om de bjuder på korv när man kommer blir det ju ännu trevligare!
Idag har vi varit och vallat och det går sakta men säkert framåt, hon är lugn och trygg med djuren och har bra flanker (säger de som vet). Lite köksgolvsträning har det också blivit.
I morgon ska jag till Södertälje och träna, och på torsdag ska jag träffa Maria Rydkvist, det var en månad sen sist, så det ska bli jättekul att höra vad hon tycker om dagsformen. Av henne får man alltid konstruktiv kritik och hon har massor med tips för att fixa till det som är mindre bra!

Fredag den 13:nde.....

2009-11-13T17:30:00.002+01:00

Ja, jag brukar ju inte bry mig om vidskepelser, men idag har jag haft oturen med mig. Jag har tappat bort min plånbok, och naturligtvis hade jag i morse lagt i 1000 kr i min annars alltid tomma plånbok, eftersom jag skulle köpa ett BackonTrack täcke till Imza. Jag vet att jag hade plånboken här hemma, men när jag skulle tanka i Gnesta var den borta... Det kan hända att jag lagt den på biltaket när jag åkte och att den tappats någonstans på vägen.. Det blev till att spärra kort och polisanmäla körkortet. Banken sa iallafall att det inte finns några uttag gjorda idag, så det är ju bra.

Träningen i Gnesta gick hyfsat, bra fritt följ, bra rutskick till vänster. Strul när (dumma)jag skulle skicka till höger och inte hade gjort rätt förberedelse. Efter ett antal inte så bra skick tränade vi lite annat, inkallning som var riktigt bra, lite temposänkning på sträckan från läggandet. Hopp-metall som var bra, inte blixtrande tempo men tillräckligt bra. Körde sedan en höger ruta igen på helt nytt ställe och då gick det bra. Vi börjar få kläm på dirigerings momenten även om de absolut inte är hundra än. Konskicken har blivit riktigt bra, men måste fortsätta tempoträning så de håller sig fina.
Jag vet inte när jag ska lära mig att inte tjata moment om det går bra första gången, det är ibland som om jag bara måste provocera fram fel, för att sen få "panik" när felen kommer. Vi avslutade med att de andra gjorde en platsliggning och jag gjorde sitt i grupp.Hon sitter lite för avslappnat, måste fortsätta intensitetsträningen.
Nu är min största flicka på sitt första disco, och det var skräcktema, så jag har ansiktsmålat både henne och en kompis, sen ville ju lillasyrran också va vampyr, så det var bara att måla ett barn till...

Träningskick

2009-11-12T19:55:00.002+01:00

Igår när jag tränade på Södertäle BK så fick jag en sån där riktig lyckokänsla. Jag tränade dirigeringsapportering, hopp-metall, vittring och fjärr tävlingsmässigt, sen körde jag lite inkallning efter det. Imza var strålande, trots lite missar av både henne och mig i dirigeringsapporteringen och vittringen, så var KÄNSLAN där. Allt var enkelt och roligt! Inga problem med inkallningstempot, hon "smattrade" på alla spring delar i alla moment. Möjligtvis var hon på gränsen till övertaggad, men det gör inget just nu! Häromveckan trodde jag att hon var på väg att bli skendräktig, men det var inget som visade sig igår.

Idag har jag vallat lite på förmiddagen, och kört ett kort lydnadspass nu på kvällen. Hon är supertaggad, och vi leker mer än vi tränar. Det hände dock en liten incident, när jag tränade helomvändning lyckades jag kliva på hennes svans, och hon hoppade genast ut en bit. Jag hoppas att det försvinner lika fort som det kom.. Det är konstigt med henne, hon verkar ha tassar och svans precis överallt, och hon gillar inte när jag kliver på dom...
I morgon ska jag till Gnesta och träna med några nyfunna träningskamrater, jag hoppas att vi får det lika trevligt som vi brukar.

Nu är det dags för TV-soffan, det är vi värda...

Smått o gott

2009-11-11T08:31:00.003+01:00

Igår började jag dagen med att åka och valla. Imzas uppfödare bor nära och jag kan åka dit och valla i princip när jag vill. Både Imza och jag är nybörjare vilket ju aldrig brukar resultera i några topp prestationer, men jag är mer ute efter att vi har kul tillsammans, och det har vi!! Godkänd vallhund hoppas jag att hon så småningom kommer bli... Det är ju riktig lyx att kunna vara ute dagtid, men nackdelen är att jag måste släpa med min bebis, som tur är är han riktigt snäll, så jag spänner fast honom i selen bak på ryggen och där sitter han nöjd och skrattar åt fåren när de tuggar lite på hans fötter:-)
På eftermiddagen körde jag ett kort lydnadspass på tomten, försökte komma på hur jag ska göra för att få henne att ta i på inkallningen, hittade tyvärr ingen klockren metod. Kasta boll bakom funkar ju, men det tycker jag känns som en lite för stor hjälp. Lägga ut ett föremål bakom henne som hon får ta efter hon kommit känns rätt bra, jag har märkt på inkallningen när vi vallar att hon kommer som ett spjut, för hon vet att hon kommer få gå tillbaka till fåren, men jag vet inte om det går att översätta till lydnaden.. Lägga en sak bakom mig går inte för då kommer vallbeteende... Inte lätt att veta hur man ska göra....

På kvällen bar det av till Södertälje och lyssna på ett föredrag om Tävlingspsykologi som Nina Svartberg höll. Mycket av det hon sa är jag medveten om, men det är alltid bra att bli påmind! Sen hoppade jag naturligtvis på henne på kafferasten och bad om lite privata råd, vilket jag fick;-)
Nina tog upp en del om att kunna tänka om när det inte blir som man har tänkt, och för mig blir träningen sällan som jag har tänkt eftersom jag oftast har ett barn och ibland två eller tre barn med när jag tränar... Alltid är det någon som behöver tröstas, eller knäppa jackan, eller knyta skon, eller..... Fördelen är att barnen lär sig visa hänsyn, de är verkligen jätteduktiga (de äldsta 2, bebisen gör ju som han vill..) och jag får lära mig att avbryta kort stund och sedan fortsätta där jag var. Imza blir väldigt störningstålig, att det dyker upp barn smygande bakom henne vid platsliggning i mörker är inget hon reagerar på. Sen har jag bra träningskompisar som inte har något emot att gunga vagn, eller bära bebis en stund, utan dem hade det varit ännu svårare!

Idag står en tur till Södertälje på agendan, för att träna lite med några kompisar, sen ikväll är det dags för Allmänlydnadsinstruktörsutbildning (oj, vilket långt ord...) här på hemma klubben.

Mitt måtto är : Allt går bara man vill!

Nu blir även jag en bloggare..

2009-11-09T18:33:00.003+01:00

Eftersom jag tycker att det är så roligt att följa kända och okända bloggare har jag bestämt mig för att ansluta till den stora skaran. Jag hoppas att någon därute kanske tycker som jag, att även om man inte personligen känner bloggaren, kan man hitta mycket matnyttigt och tänkvärt i bloggarna.